stående på kung Inges hög och med minnets
bägare i hand, en skål för vårt lands aflidne
fornforskare. Högen aftecknades af närvarande
konstnärer, såsom Egron Lundgren, Malm:
ström och Blackstadius. Såväl högen med
sten-tronen på spetsen och de vid högens fot
befintliga skepps-sättningarne undersöktes.
Ingen af det färre antal, som deltog i be-
söket på kung Inges hög, torde kunna neka
att de der tillbragta timmarne, trots den per
riodiska uppsluppenheten, eller kanske just i
följd af densamma, lemnade ett af de mest
varaktiga intrycken af hela mötet. Major Cer-
vins vackra och så enkelt och hjertligt ut-
förda tanke vann genklang hos alla närvarande.
Den var ett första steg, en inledning, hvars
följder kunna blifva stora och vigtiga. Den
besvarades också af svenska fornminnesföre-
ningen med ett från dess sida taget första steg,
hvilket sparats till ett vigtigt och högtidligt
ögonblick. Gifvaren af Ingelsta kungshög
nämndes till föreningens förste hedersledamot.
Detta var den sista handlingen vid fornminnes-
föreningens första landsortsmöte.
Efter en angenäm sup i sällskap med ma-
jor Cervins älskvärda familj på Ingelsta herre-
säte skedde återfärden vid nattetid till Wexiö.
Piogstdagen sammanträffade, etter åtskilliga
utflykter af mer enskild art, de från Stock-
holm anlända ledamöterna af fornminnesföre-
ningen vid Alfvestad för att taga afsked af
konstutställningens der boende anordnare kam-
marherre Angerstein. Den gamle mecenatens
och konstidkarens hem var icke allenast ett
museum, ett tafvelgalleri, utan äfven ett hem,
der för trefnaden och välbefinnandet allt fe-
gtande var öfverflödigt. Så var dock hvar-
ken värdens eller värdinnans mening, utan
festandet måste fortsättas så länge man vår
inom Wärends gränsor eller så långt virdarnes
bopålar räckte.
Tafvelsamlingen visade goda originaler och
kopior af värden sjelf och hans konstnärligt
bildade anförvandter. Många taflor funnos af
Zolt, hvilken icke allenåst var lärjunge af
Angerstein, utan äfven dennes bekostnad
under en längre tid idkade kouststudier. Till
en viss grad har väl detta äfven varit förbål-
landet med Nordenberg, hvilken nu är gift
med en dotter till kammarherre Angerstein
och af hvilken många utmärkta taflor finnas
vid Alfvestad.
Detta besök hos Smålands störste och kan-
ske ende mecenat, hos hvilken fornminnes-
föreningen står i stor förbindelse, var visser
ligen af egentligen enskild art, men kan anses
såsom sista länken i den kedja af vetenskap-
liga och koustuärliga idrotter, som utkämpades
vid Wexiömötet. ln invid jernvägen belägen
hednisk begrafningsplats med ej mindre än
tjugo bautastenar, nägra af vida mer än en
manshöjd, uppmättes och aftecknades.
Ioga skålar druekos och inga tal höllos,
ehuru hvarken varor eller talare saknades.
Det var gamla vänner och själsförvandter,
hvilka förstodo hvarandra utan högtidligheter
och hvilka alla vid afskedet kände saknad.
Det var ett konstnärsmöte, som afslutade forn-
minnesmötet, och detta slut var karakteristiskt.
En konstnär och fornforskare gaf upphof till
fornminnesföreningen, uti hvilken konstnärer
äro nitiska medlemmar och hvilken har till en
bland sina vackraste uppgifter att söka be-
främja den nationela anda, som hos yngre
konstnärer börjat göra sig gällande och som
är första vilkoret för erhållande af sjelfstän-
digt konstnärskap.
Tafvelutställningen här i Wexiö skall hållas
öppen till den 19 juni. Den har varit talrikt
besökt af framstående personer bland allmo-
gen, hvilka derom i naiva ordalag uttryckt en
förtjusning, som visserligen varit okritisk, men
dock vittnat om en kärlek till konsten, som
ej borde lemnas åt sitt öde. Ett godt medel
att underhålla den vore inrättandet af ett li-
tet tafvelmuseum, hvilket tillsammans med
Imålands museum eller såsom komplettering
till detta skulle bilda ett litet pationalmu-
seum.
Med uttalande af denna önskan afslutar jag
min berättelse och tager farväl af fornminnes-
föreningen, hvars medlemmar, trots sin upp-
gift att gå tillbaka i tiden, nu ila med ångans
hjelp hastigt framåt till hufvudstaden för att
snart räkna Wärend och virdarne bland sina
fornminnen.
Rättelse. I onsdagsbladets referat om
fornminnesföreningens årsmöte ha ett par fula
korreckturfel insmugit sig. andra spalten
55:10 raden uppifrån står oumbärliga i stället
för umbärliga och 5 rader nedanför står