stående på kung Inges hög och med minnets bägare i hand, en skål för vårt lands aflidne fornforskare. Högen aftecknades af närvarande konstnärer, såsom Egron Lundgren, Malm: ström och Blackstadius. Såväl högen med sten-tronen på spetsen och de vid högens fot befintliga skepps-sättningarne undersöktes. Ingen af det färre antal, som deltog i besöket på kung Inges hög, torde kunna neka att de der tillbragta timmarne, trots den per riodiska uppsluppenheten, eller kanske just i följd af densamma, lemnade ett af de mest varaktiga intrycken af hela mötet. Major Cervins vackra och så enkelt och hjertligt utförda tanke vann genklang hos alla närvarande. Den var ett första steg, en inledning, hvars följder kunna blifva stora och vigtiga. Den besvarades också af svenska fornminnesföreningen med ett från dess sida taget första steg, hvilket sparats till ett vigtigt och högtidligt ögonblick. Gifvaren af Ingelsta kungshög nämndes till föreningens förste hedersledamot. Detta var den sista handlingen vid fornminnesföreningens första landsortsmöte. Efter en angenäm sup i sällskap med major Cervins älskvärda familj på Ingelsta herresäte skedde återfärden vid nattetid till Wexiö. Piogstdagen sammanträffade, etter åtskilliga utflykter af mer enskild art, de från Stockholm anlända ledamöterna af fornminnesföreningen vid Alfvestad för att taga afsked af konstutställningens der boende anordnare kammarherre Angerstein. Den gamle mecenatens och konstidkarens hem var icke allenast ett museum, ett tafvelgalleri, utan äfven ett hem, der för trefnaden och välbefinnandet allt fegtande var öfverflödigt. Så var dock hvarken värdens eller värdinnans mening, utan festandet måste fortsättas så länge man vår inom Wärends gränsor eller så långt virdarnes bopålar räckte. Tafvelsamlingen visade goda originaler och kopior af värden sjelf och hans konstnärligt bildade anförvandter. Många taflor funnos af Zolt, hvilken icke allenåst var lärjunge af Angerstein, utan äfven dennes bekostnad under en längre tid idkade kouststudier. Till en viss grad har väl detta äfven varit förbållandet med Nordenberg, hvilken nu är gift med en dotter till kammarherre Angerstein och af hvilken många utmärkta taflor finnas vid Alfvestad. Detta besök hos Smålands störste och kanske ende mecenat, hos hvilken fornminnesföreningen står i stor förbindelse, var visser ligen af egentligen enskild art, men kan anses såsom sista länken i den kedja af vetenskapliga och koustuärliga idrotter, som utkämpades vid Wexiömötet. ln invid jernvägen belägen hednisk begrafningsplats med ej mindre än tjugo bautastenar, nägra af vida mer än en manshöjd, uppmättes och aftecknades. Ioga skålar druekos och inga tal höllos, ehuru hvarken varor eller talare saknades. Det var gamla vänner och själsförvandter, hvilka förstodo hvarandra utan högtidligheter och hvilka alla vid afskedet kände saknad. Det var ett konstnärsmöte, som afslutade fornminnesmötet, och detta slut var karakteristiskt. En konstnär och fornforskare gaf upphof till fornminnesföreningen, uti hvilken konstnärer äro nitiska medlemmar och hvilken har till en bland sina vackraste uppgifter att söka befrämja den nationela anda, som hos yngre konstnärer börjat göra sig gällande och som är första vilkoret för erhållande af sjelfständigt konstnärskap. Tafvelutställningen här i Wexiö skall hållas öppen till den 19 juni. Den har varit talrikt besökt af framstående personer bland allmogen, hvilka derom i naiva ordalag uttryckt en förtjusning, som visserligen varit okritisk, men dock vittnat om en kärlek till konsten, som ej borde lemnas åt sitt öde. Ett godt medel att underhålla den vore inrättandet af ett litet tafvelmuseum, hvilket tillsammans med Imålands museum eller såsom komplettering till detta skulle bilda ett litet pationalmuseum. Med uttalande af denna önskan afslutar jag min berättelse och tager farväl af fornminnesföreningen, hvars medlemmar, trots sin uppgift att gå tillbaka i tiden, nu ila med ångans hjelp hastigt framåt till hufvudstaden för att snart räkna Wärend och virdarne bland sina fornminnen. Rättelse. I onsdagsbladets referat om fornminnesföreningens årsmöte ha ett par fula korreckturfel insmugit sig. andra spalten 55:10 raden uppifrån står oumbärliga i stället för umbärliga och 5 rader nedanför står