S——L ——? ————— Helt nyligen förevar, såsom bekant, i engelska underhuset frågan om att äfven till qvinnor, som befinna sig i en oberoende ställning, utsträcka rättigheten att deltaga i parlamentsvalen. Frågan föll i underhuset; men i stället har den börjat diskuteras ännu lifligare än förut af den etora allmänheten. Bland föredrag som hållits för frågans belysande är ett af lady Amberley, lord Russels äldste sons unga maka, i främsta rummet anmärkningsvärdt. Vi ha läst ett referat öfver detta föredrag, hvilket synts oss så intressant, att vi — företrädesvis för våra Jäsarinnors skull —ej ansett oss böra uraktlåta att meddela detsamma. Det följer härnedan i öfversättning: Ladyn började med denna anmärkning: Det ännu, hvarpå jag i afton vill fästa er uppmärksamhet, rörer qvinnans anspråk på social, politisk och industriel likställighet med mannen; och jag skall upptaga till bemötande några af de invändningar, hvilka nu för tiden pläga framhållas, så ofta det gäller att motivera ett tillbakavisande af dessa anspråk. Innan jag emellertid djupare intränger i mitt ämne, ber jag er, mitt herrskap, vara öfvertygade om att det endast är mitt intresse för saken och innerligheten af min öfvertygelse som förmått mig att öfvervinna. den motvilja jag, i likhet med de flesta qvinnor, hyser för ett offentligt uppträdande. Om det ligger något cqvinligt uti att söka ingifva andra åsigter, dem vi sjelfva allvarligen tro vara sanna, hade det varit bättre för oss, fruntimmer, om vi aldrig haft några känslor eller tankar; ty att vara utrustad med sådana och urståndsatt att handla, det är att ha en qvarnsten bunden kring sin hals. Efter att ha yttrat detta såsom den enda ursäkt jag kan anföra för hvad som torde synas något ovanligt, vill jag fortsätta. Stora auktoriteter ha tid efter annan uttalat sig för jemnlikhet mellan könen: men argumentationer, ehuru. fullt logiska, ha visat sig så föga förmå gentemot det väldiga känslobatteriet, att vi måste söka ställa så till, att vi få äfven detta starka vapen på! vår sida; och böra vi för sådant ändamål vinnlägga oss om att visa de qvinnor, som äro belåtna med det närvarande, till hvilket stort elände den nu rådande samhällsordningen kan leda. Jag skall för min del söka upplysa dem, på hvad sätt de kunna bispringa sina mindre lyckliga systrar; endast derigenom torde jag i någon mån bidraga till den dagens snarare inträffande, då hvarje qvinna skall ha frihet att odla oeh använda alla sina förmögenheter och krafter, och då man skall lära henne att det är hennes pligt att odla dem, och då hon i lagens ögon skall vara mannens like. Låt oss ihågkomma, när vi frestas att göra oss döfva för dessa fordringar af fruktan för att det älskliga qvinno-idealet skulle genom desammas uppfyllande totalt försvinna, låt oss då, säger jag, komma ihåg att det nyttiga är ädelt och det onyttiga lågt. Som jag nyss antydde, är det omöjligt att öfvertyga vissa af våra känslofulla vänner och väninnor med skäl och bevis; må vi derför försöka möta dem på deras eget rilt — känslans. Och det är företrädesvis till qvinnorna jag vill vända mig; ty om i denna strid segern skall vinnas, måste qvinnorna väckas ur den dvala af liknöjdhet, hvari de nu befinna sig. Äro