Resebref från Ryssland. (Från Dagens Nyheters korrespondent.) I. S:t Petersburg den 2 juni. Två torsdagar i en vecka kan man icke upplefva, men reser man från Sverige till Ryssland en viss tid efter påsk, kan man komma att fira Kristihimmelsfärds-torsdagen två gånger på samma år. Ryssarnes tidräkning är nemligen den Julianska; de äro således 12 dagar efter öfriga nationer ); de arbeta ifrigt på att upphinna dessa i andra afseenden, troligen skola de ock en vacker dag komma att hålla jemna steg med oss i afseende på tiden. Döt var i Wiborg jag i år upplefde den första Kristibimmelsfärdsdagen, den 26 maj, svensk stil. Den urgamla staden, hvars namn genom CWiborgska smällen låter så bekant för ett svenskt öra, ligger vid utloppet af en flod; hvars mäktiga fall, Ilmarineh, på 6—7 mils afstånd, locka många turister. Der bedrifves ansenlig trävaruutskeppning; varorna komma väsentligast dit genom Saima kanal, byggd efter öfverste Ericsons plan. Jag frågade på stadens hotell hur många invånare staden hade; man trodde antalet vara 18,000. Man måtte ansett: dessa aderton tusen vara ofantligt benägna för att åka; ty det förmenades att staden hade 2;000 åkare. Finnarne äro, om än ej i lika hög grad som ryssarne, fallna för att anlita Hästars ben i stället för sina egna, men att 16,000 menniskor — de späda barnen inberäknade — skulle kunna gifva sysselsättning åt 2,000 åkare med 2,000 hästar är dock ieke antagligt. En bättre underrättad person upplyste, att enligt fjolårets: mantalslängder skulle befolkningen utgöra 6-—7,000, men iår hade man anställt folkräkning, och då upptäcktes att det fanns 5,000 mera — således inalles omkring 12,000. Hvad åkarne beträffade, så visste en annan person bestämdt att det icke fanns fler än 100. Min nådiga läsare eller läsarinna torde tycka att det icke är mycket angeläget att veta hvad nu anförts, och deruti ger jag Honom och i synnerhet henne rätt; men af något intresse torde det vara att finna hurusom resandes berättelser från orter, der de tillbragt några timmar, stundom kunna hvila på särdeles osäker grund och ej alltid böra tagas för vissa: Wiborgs slott står qvar som ett: solidt minnesmärke af forntidens befästningsoch byggnadskonst. Med ett högt torn till kärna och beläget på en udde, gör det en stark effekt på taflan af staden. Det tyckes nu vara begagnadt till magasiner. Vallarne omkring staden tjena till promenadplats, Vid inloppet till hamnen ha ryssarne på sednare åren anlagt öppna förskansningar enligt en afgeneral Fodtleben uppgjord plan. I Wiborgska länet hade det svenska elementet ej hunnit så få öfverhand som i det sydliga Finland, då länet afträddes till Ryssland, och sedan har det naturligtvis forlorat i terräng. Likväl är det ännu så förherrskande; att Wiborgs tidning utgifves på svenska språket. Den större handeln ligger ) Sålunda skrifver man i dag i Ryssland den 21. maj, medan jag skrifver, som ofvan, den 2 um.