söka verka för bildande af flera landsortsför-
eningar och samverkan med. alla smärre för-
eningär, hvilka börde såsom gemensany organ
begagna Svenska fornminnesföreningens tid-
skrift. Såsom fillägg skulle dertill fogas in-
töödenten Lagerbergs uttalade önskan, det
foruminnesföreningen - borde söka verka för
bildande af museer och samlingar i landsorterna.
-.E andra punkter, om det lagenliga förhål-
landet mellan statens historiska museum och
landsortssamlingarne, fördes en liflig och varm
öfverläggning. I hr Sylvanders anförande fram-
hölls vigten af att till statens museum öfver-
lemnade fynd skulle ordnas landskapsvis samt
ätt landsortsmöseum skulle ega rätt till alla
födana fynd, af hvilka motsvarande exemplar
unnes i statens museum. Hr Mandelgren be-
stred-staten rätt att tillegna- sig enskilda sam-
lingar samt -att tillintetgöra-törsök att bilda
sådana, hvilket inträffat enligt af talaren an-
fördt exempel. Hr Blomstränd fråmhöll att
antiqvitetsakademien ej vore en institution,
utan endast en person, af hvilkens godtycke
eller ensidiga kunskap berodde uteslutande
hvad som -borde-samlas eler ej. Hr Monte-
lius framhöll att staten egentligen hade före-
trädesrätt att köpa fynd af guld och silfver,
hvartill i allmänhet samlare eller föreningar
ej -hade råd, samt betonade att statens mu-
seum borde betraktas såsom svenska folkets.
Hr Sohlman ansåg att lagbestimmelser borde
göras så, att provins-museers tillvaro ej gjor-
des--beroonde antiqvitetsakademiens gunst
och nåd. Hr Hermelin uppträdde ensam så-
som försvarare af antiqvitetsakademiens mono-
poler. Adjunkten Weibull anförde exempel
på ländsortsmuseers stota hytta. Sekreteraren
Yfkade att fornsaker måtte betraktas såsom
bandelsyaror och att enskilda samlare borde
Yara Jika berättigade i afseende å egande-
rätt till-dessa, som statens ogh provinsernas
museer. Han framböllatt dr Wittlocks samlin-
gar på platsen gagnade mer, än om de tillhörde
statens eller ett aflägsnare provinsmuseum samt
förmenade. att fri handel eller rätt att samla
skulle höja fornsakers värde och uppdrifva
förskningen. Hr Montelius delade denna åsigt
hvad enskilda samlingar beträffade, men an-
märkte att fornsaker ej vote deh enskilde hit-
tarens egendom, -utan statens eller hela fol-
kets. Ordföranden uppläste en skrifvelse
från professor Sven Nilsson i Lund, hvaruti
framhölls att staten endast borde ega uteslu-
tande rätt till mynt af guld och silfver.
I öfverläggningen öm tredje punkten, angå-
ende imötarbetandet af vandalismen mot forn-
saker yttrade sig hrr Ljungström, Sohlman,
Mandelgren, sekreteraren, Eickhorn, De la
Gardie och ordföranden.
Fjerde punkten, om folkspråkets förhållande
tilrskriftspråket, diskuterades af hrr Gran-
lund, So aja resonera Eickhorn, Biom-
strand, ibull- samt ordföränden, utan att
någon bestämd resolution formulerades.
Dermed slöts öfverläggningen för dagen..
Omkring 100 persoher voro närvarande, äfven
några fruntimmer. Af främmande deltagare i
Mötet voro närvarande: från Stockholm nid,
från Göteborg tre, från Kalmar tre, från Skåne
fyra, från Södermanland en, från Westergöt-
land en ocHffån Tund två. Från Upsala
ingen, v
Mätt tttrtrovbrobovovoo—-—-—-—-———— LL LL o—— TEE