söka verka för bildande af flera landsortsföreningar och samverkan med. alla smärre föreningär, hvilka börde såsom gemensany organ begagna Svenska fornminnesföreningens tidskrift. Såsom fillägg skulle dertill fogas intöödenten Lagerbergs uttalade önskan, det foruminnesföreningen borde söka verka för bildande af museer och samlingar i landsorterna. -.E andra punkter, om det lagenliga förhållandet mellan statens historiska museum och landsortssamlingarne, fördes en liflig och varm öfverläggning. I hr Sylvanders anförande framhölls vigten af att till statens museum öfverlemnade fynd skulle ordnas landskapsvis samt ätt landsortsmöseum skulle ega rätt till alla födana fynd, af hvilka motsvarande exemplar unnes i statens museum. Hr Mandelgren bestred-staten rätt att tillegnasig enskilda samlingar samt -att tillintetgöra-törsök att bilda sådana, hvilket inträffat enligt af talaren anfördt exempel. Hr Blomstränd fråmhöll att antiqvitetsakademien ej vore en institution, utan endast en person, af hvilkens godtycke eller ensidiga kunskap berodde uteslutande hvad som -borde-samlas eler ej. Hr Montelius framhöll att staten egentligen hade företrädesrätt att köpa fynd af guld och silfver, hvartill i allmänhet samlare eller föreningar ej -hade råd, samt betonade att statens museum borde betraktas såsom svenska folkets. Hr Sohlman ansåg att lagbestimmelser borde göras så, att provins-museers tillvaro ej gjordes--beroonde antiqvitetsakademiens gunst och nåd. Hr Hermelin uppträdde ensam såsom försvarare af antiqvitetsakademiens monopoler. Adjunkten Weibull anförde exempel på ländsortsmuseers stota hytta. Sekreteraren Yfkade att fornsaker måtte betraktas såsom bandelsyaror och att enskilda samlare borde Yara Jika berättigade i afseende å eganderätt till-dessa, som statens ogh provinsernas museer. Han framböllatt dr Wittlocks samlingar på platsen gagnade mer, än om de tillhörde statens eller ett aflägsnare provinsmuseum samt förmenade. att fri handel eller rätt att samla skulle höja fornsakers värde och uppdrifva förskningen. Hr Montelius delade denna åsigt hvad enskilda samlingar beträffade, men anmärkte att fornsaker ej vote deh enskilde hittarens egendom, -utan statens eller hela folkets. Ordföranden uppläste en skrifvelse från professor Sven Nilsson i Lund, hvaruti framhölls att staten endast borde ega uteslutande rätt till mynt af guld och silfver. I öfverläggningen öm tredje punkten, angående imötarbetandet af vandalismen mot fornsaker yttrade sig hrr Ljungström, Sohlman, Mandelgren, sekreteraren, Eickhorn, De la Gardie och ordföranden. Fjerde punkten, om folkspråkets förhållande tilrskriftspråket, diskuterades af hrr Granlund, So aja resonera Eickhorn, Biomstrand, ibullsamt ordföränden, utan att någon bestämd resolution formulerades. Dermed slöts öfverläggningen för dagen.. Omkring 100 persoher voro närvarande, äfven några fruntimmer. Af främmande deltagare i Mötet voro närvarande: från Stockholm nid, från Göteborg tre, från Kalmar tre, från Skåne fyra, från Södermanland en, från Westergötland en ocHffån Tund två. Från Upsala ingen, v Mätt tttrtrovbrobovovoo—-—-—-—-———— LL LL o—— TEE