cerade till sin natur, att den allmänna menpi-
gen stämplat lifvet der såsom något föga he-
drande, ja rentaf smutsigt. Publiken der för-
modar jag således inskränka sig till den der
oefterrättliga minoriteten, jag flerfaldiga
gånger påpekat — af studentkåren åtminstorre.
Ty äfven här förmodar jag, att en temligen
ansenlig procent utgöres af — icke studenter.
Men dem är det naturligtvis ej fråga om här.
Studentkåren har emellertid på det varma-
ste sökt beifra dessa nattliga excesser, den
har särskilt begärt (redan för ett år sedan),
att stadens myndigheter måtte med all sträng-
ket förfara mot dem, som störa den nåttliga
ordningen — öch hvad kan man väl mefa be-
gära? — Att alla de sansade hvar i sit stad
söka arbeta i ordningens intresse, behöfver jag
val ej påpeka, Men att den enskildes krafter
dervidlag inte förslå långt, torde väl Också
vara klart. Er okraftig polis-sfyrka :och intet
undseendo till person torde. väl ändå vara det
enda säkra medikamentet mot den sjukan —
såvida inte universitetets flyttning. ...
Universitetet är en hela folkets tillhörighet,
en af dess i ordets dubbla betydelse dyrba-
raste tillhörigheter; det är derför icke en-
dast en rättighet, nej, en skyldighet för hvarje
medborgare i samhället att Farmt intressera
sig: för detsamma och för lifvet der. Ätmu
pärmare ligger väl universitetslifvet dem om
bjertat, hvilka. äro föriäldrer: eHer eljest anhö-
riga till studenter, på hvilkas utveckling lifvet
i universitetsstaden, ej kam vara utan infly-
tande. — Icke under således, att rektors tal
till .stipendiäterria och det derur härflytande
tidningsrapporterandet till universitetslifvets
nackdel. väckt allmän oro i landet. . (Rektors
tal var väl ej beräknadt på offentlighet utan
måste anses som ett i bästa afsigt företaget
försök att i och för hämmandet af nattsko-
jet Vädja till kårens ambition.) — Afståndet
ökar oron; tired kikure, det vet man, Ser män
föremålen större än de på nära håll verkligen
äro, och man har börjat smätt.-mumla. om
something Totten ete. — Och har man väl
en gång, medvetet eller omedvetet, arbetat
sig sjelf in i den tron eller, rättare misstron,
SÅ. ve.
ja — wer durch des Argwohns Lupe stehaut
sieht Raupen selbstvinr Sauerkraut.
På stället åter tev sig frågan på långt när
icke så oroväckande. Och tnär saken nu, ty-
värr. fått en så Offentlig nutur, är det. Också
derför som- skrifvaren af dessa radör(sedän
han Tförgäfves länge Väntat, att någon adnian
skulle förekomma honom). här velat ta till
orda, i den dofliga atbigt att försvara kårens
heder genom att ställa frågan i en Bbelssning,
grundande sig på den kännedomaf de: 1o-
kale Forhold, som man med fog tör kunna
vänta hos En äldre student;