— Säg mig nu, hvad. du bar fått veta,
kära barn,
— Ack, tyvärr ingenting positivt, ingen-
ting, som kan vara er, till ledning.
— Men jag tyckte att ni talåde.om någon
tilldragelse af vigti
— Ja, jag anar något, men hvad det är
kan jag icke säga. Det förekommer mig som
om olyckan - hängde öfver huset och vi närmade
oss en katastrof, Det är omöjligt att locka
ur fru Fauvel någonting; hon är som en kropp
utan själ. Jag tror till och med att hon miss-
tror sin nigte och döljer något för henne.
— Och. herr Fauyel?
— Jag skulle just tala om honom. Jag
vill sätta mitt hufyud i pant på, att det händt
honom någon olycka. BSedan i. går är hh
icke mer densamme. Han går och kommer
och ser ut som. han vore tokig. Hans röst
är så förändrad, ätt både fröken och herr
Lucien ha lagt märke dertill. Hap, som har
varit så god. och öfverseende, har blifvit bit-
ter och retlig. . Han ser ut som en, den der
här all möjlig möda för att beherrska sig.
Hans ögon ha ett underligt uttryck, som blir
förskräckligt då han ser på frun, - Så. snart
Kerr .de Clameran kom i går afton, gick han
gin väg under föregifvando af någon vigtig
uträttning,.
Ett tritmferande utrop af herr Verdunt af-
bröt Nina... Han strålade af glädje öfver hela
ansigtet, e a