en 7 å 8 år sedan; ett förhållande, hvars san-
ning många kunna intyga. Äfven då fick stu-
dentkåren bära hundhufvudet för allt oljud
och alla excesser nattetid (rutors inslagning
t. ex,, något som nu torde vara en stor säll-
synthet mot förr)... Men — studentexamen flyt-
tades till de resp. läroverken i alla delar af
landet. Upsala blef qvitt en massa s. k. stu-
dentkandidater (herrar af snart sagdt alla ål-
drar, som med en beundransvärd ihärdighet
gång på gång frestade sin. lycka i. students
examen), och lifvet på gator och torg blef till
allas förvåning märkbart lugnare. Man kom
då undetfund med ätt studentkåren fått bära
ansvaret för icke allenast sina egna synder,
utan äfven alla andras, endast för det de bo
i samma stad och såledesostraffadt kunna
synda på studentkårens räkning. Sak samnra
är förhållandet nu; Man må besinna, att sta-
dens manliga ungdom icke blott. består af stu-
denter, och den, som skrifver dessa rader,
kan som åsyna vittne till åtskilligt i den vä-
gen intyga, att af dessa nattrons herrar stö-
rare en större procent-:än man kan vara fär-
dig att tro består af — icke studenter.
För. öfrigt gäller rörande de-nattliga oljuden
hvad mycket riktigt -en talare å dagens sam-
mankomst anmärkte, att fordringarne. på still-
het nattetid. numera ökats..med.de gtigande
anspråken på studentens yttre hyfsning. Fvad
man förut, visserligen. missbelåtet, men dock
stillatigande,: fördrog såsom, gunås, varande
ett-träkigt appendix till stadenaf evig: u. g-
dom, avser man sig numera kupna med fog
protestera mot, såsom ovärdigt en ungdom med
anspråk på intelligens och bildning. .Och-detta
vaturligtvis med allt skäl i verlden.
Ett påstående, söm nyss framställdes, attnem-
ligen studentkåren nu kanske mindre än någon-
sin förr kan sägas göra sig saker till yttringar af
kittsinne och Obetänksämket, syres ju ohygg-
ligt strida mot rektors uttalade erfarenhet i
den saken. Men jag tror, ått-detta påstående
godt kan försvara -sig... Jag -tror att nutidens
studenter kunnaframte ätouinstonelika mycket
sannt vetenskapligt iatresse och sedligt allvar
som någonsin förr. Rektor har — förlåtligt
nog för resten — i sina tudier i den. vägen
kommit till ett resultat, som synes mig väl
ensidigt. Man får icke ined skäl döma hela
kåren efter de mäuvais stjets han futnit
på orätta vägar. Han kan nemligen inte lika
lätt studerå dem, som intet sbuller göra och
som just. .derför- i ivgen mån tilldraga sig nå-
gon uppmärksamhet, ; Det giller äfven om-oss,
studenter, hvad Fredrika Bremer säger om
qvinpan: den är bäst, som ingen talar om.
Man ser de högljudda undantagen, som upp-
frida och derigenom sticka af som flugor i
kålen, men man märker icke de många stilla
i landena, den stora fnrassär ff dem, hvilkas
uppträdande icke ger dön rTingaste anledning
till öågon uppnmärksamHet. - Men icke förty
dörner man, obilligt nog, hela kåren efter
dess. fåtal af enfants perdus,-som betraktas
såzom exponenter af det hela. ef
Detta är äfven orsaken, hvarför i Stock-
holm studenter, ha råkat i en viss misskre-
dit, — visserligen icke, när det gäller student-
möten eller studentkönserter, nej, då Blir to-
Pen helt anväd, men eljest, i det prossiska,
ordinära hvårdagslifvet. Våra herrar undun-
tag. uppträda -nemligen på scHteizerier och
gator med hela det,:lättsinne, och. den hän:
synslösheti (i mildare mening tagna), som rtill-
hör ungdomen, i allmänhet och (i en kraftigare
betydelse) den i synnerhet, och-.med hela det
sjeltsvåld, som vanan vid fullkomlig frihet i
en liten stad utan någon egentlig poliskontroll
Här gifvit döm. Nåväl för dessa herrars till:
tagsna uppträdande får emeNertid hela Kå:
ren lida, den oskyldige med den skyldige:
Hvad specielt beträffar rektors ähtydån om
att. kåren. nu. för tiden skulle i ifrågavarande
fall: ha; deklinerat, så. frågas billigt: är inte
skrän och oljud på gatorna — visserligen nå:
got ganska obehagligt . och högst. beklagligt,
det medges — men ändock en ribgare gra
af nattskoj än fönsterlutkors nedkästande i
- ån och rätörs inslående? Å
: -Hvad rektor nämnde om lifvet å bierstu-
. gorna m. mi så är detta något; hvarom skrif-
varen af dessärader, til följe-af obektiptskap
med ämnety ej kan. inlåta sig på, men vågar
- dock för: sin enskilda del betyifla, att dermed
kan . våra något. farligare än förr, enär Jloka-
lerna i fråga numera blifvit så starkt pronon-
) Såsom synes är denha öppsats något gam-
mal, men då den berör! ett mn; som i: dessa
dagar väckt stor uppmärksamhet, torde denicke
böra undanhällas allmänheten, i synnerhet, som
brefskrifvarens framställning at sjelfva sakför.
LAY. HR KARIN na mr OTTAR RR RR BT rtöRA