— Nå! sade han till Pzrosper, i det han
glömde sin förargelse för en stund sedan; nå,
hyäd. sade, jag?
— Ja, ni hade rätt.
— Denne olycklige man har varit rädd för
sin första yrede. Han spårar nu efter bevis,
som kunna bekräfta riktigheten af ert bref.
Jag talar om bevis, sådana måste har redan
ha. Ha damerna. varit. ute i dag?
— Ja, på förmiddagen.
— Hvad gjorde herr Fauvel då?
— Han stannade ensam hemma; damerna
togo mig med sig.
— Då har han naturligtyis sökt och fun-
nit bevis, utropade den tjock mannen, hvilka
mäste vara fullkomligt afgörande efter läs-
ningen af ert bref. Ack, Prosper, olycklige
unge man, ert anonyma bret har gjort mye
ket ondt.
Herr. Verdunts reflexioner gåfvo Gipsy till-
räcklig upplysning.
— Herr Fauvel vet allt, sade hon.
— Det vill säga, att han tror sig veta allt,
och att. det, mån sagt honom, är ännu värre
än sanningen.,
— Nu förstår jag meningen med den be-
fallning, som herr Cavaillon påstår sig Ha hört.
— Hvilken befallning?
— Herr Cavaillon påstår sig ha hört herr
Fauvel befalla sin betjent Evariste att för, fram-
tiden lemna honom alla bref, hvarifrån de än
komma och till hyem de än må vara adrössorade.