sate RA Hvarjehanda nyhetör. Kristina Nilsäon, Man läser i Newyork Herald följande, under rubriken: dristina Nilsson. Våra dagars sångdrottning Kristina. Nilsson -har varit föremål för mångn afhandlingar och vilda spekulationer bland herrar ipressårios. Mer än en entrepreneur hu förklarat det vara sin bestämda föresats, att på hvad vilkor som helst tillförsäkra Åmemerikå det dyrbara priset och otaliga agenter ha-styrt, sin kosa åt gamla verlden, försedda med penningar och instruktioner, för att nå detta mål. Prinsen af Erie sände en enVoys extraordinarie och ministre plenipotenTiäire, med millioner till sin disposition, och andra potentater för scenen begagnade liknande medel för ätt fånga den svenska näktergalen, men allt förgäfves. Segern vanns af de oemotståndlige bröderna Strakosch. Innan Carlotta Pattis sista elektriska toner förklingat för den amerikanska publikens tjusta öra, när hon begaf sig till antipodernas solbelysta länder, då Manhattan ännu var försänkt i ängslan och undran hvem som skulle bli hennes efterträderska, förkunnade ett kabeltelegram den gripande nyheten, att Kristina Nilsson skulle komma. Det är ett positivt faktum att hon 3 september seglar från Huröpa för att börja en serie af konserter i slutet af nämnde månad. Strakosch synes i sina musikaliska studier ha gjort oupphörliga framsteg. Först engagerade han Lagränge och Brignoli, derpå Kellogg, sedermera Car lotta Patti och nu den största af alla, N som. DE möst ansträngda bemödanden ha gjorts af styrelsen för kejserliga operan i Petersburg att wvarhålla Nilsson i Huropa, men bröderna-Strakosch ha triumferat efter en väl utkämpad.strid. Fröken Nilsson är engagerad för hundra aftnar, efter ett pris af 1.500 dollars i guld för hvarje uppträdande. Kemi-adjankten F. i Lund var en särdeles ifrig experimentator. En tid svärmade han för assessor Juringii tramp-teorier och lyckades äfven åstadkomma en fyrhjulig velociped, i form -af en sadlad häst, hvilken ännu på fyratiotalet fanns att se bland hans samlingar. Denna velociped hade endast ett Par sWirre fel, såsom ätt den ej sick särdeles fört på jemn väg, och ått rännstenar och andra stenar, som kommo framför de små hjulen, voro oöfvervinneliga hinder för dess -fortkomst.... Den förekom derför ej heller vire i trafiken, sedan Wilhelm vöu Braun en ång förklarat, att han kom fortare och blef mindre trött samt derför föredrog att fårdas till fots. Sedan dessa transportniedel till lands befunnits mindre praktiska, slog sig gubbe F: på sjöfötönskapenR och konstruerade under sitt vistande på Degeberg, der Jan. några år var lärare i agrikulturkemi, en mångledad båt, som skulle ha den märkvärdiga egenskapen, att utan segel, åror eller något. slags Ängapparat gå rakt mot vinden. Teorien lär varit grundad på stöten, d. v..s. att sedan. man kraftigt stött ut båten från lånd, skulle första leden med förökad fart, å la rutschbana, störta atför första mötande bölja, .och derefter i sin ordning hvarje led meddela sammå fart åt de efterföljande lederna, så att slutligen gubben började få allVärsdnima funderiögar på att den underbara båten skulle kunna göra 8 knop. Omsider slog den betydelsefulla timme, då underverket Skulle löpa af stapeln och med 8 knops fart ila framåt på Venerns klara bölja. Bland de inobjudna åskådarne var äfven W. von Braun, Tecknet gafs, gubben F. gaf båten en kraftig stöt och fram gick den — dock endast några alnar, ty den främsta, tungt barlastade leden sgjönk majestätiskt i djupet, hvarpå de andra med spartansk kallblodighet följde ledarens exempel, lemnande ett våckert bevis på eni het och sammanhållning. F. såg med bedröfvelse huru praktiken stundom kan drifva gäck med den mest vetenskapliga teori, men W. vöh Brätd improviserade: Ditt mandomsrön försjönk i sjön. Till lands ej Keller du mycket gäller! Efter den betan öfvergaf gubben F. alla funderingar på kuriösa fortskaffoingsmedel, Vare sig landeller sjövägen, på samma gång han fattade en mycket klen tanka om Brauns förmåga som skald. (Am. B.) En gästsifvaregård i Småland. En insändare till Kronobergs läns tidning skildrar på följande Sätt Päfyelås gästgifvaregård. Hungrig och törstig efter en lång resa, inkom Be på nämnde gästgifvaregård och reqvi 3 att börja med, bäjerskt dl och, efter erhållet svar att sådant ej fanns, s. k svensköl, och då 8j beller sådant kunde presteras, kaffe; men ej heller denna sä introduwerade och vederqvickande dryck, som sällan: fattas i den uslaste koja, fanns att få. Nära förtviflad öfve att ej med-bästa vilja kunna tillfredsställa sin .mages fordringar, utbrister vår. man: så gg mig då ett glas mjölk! hvarpå svarades: Korna ä inte släppta än, så Vi har ingen mjölk. 4 Svensk kypare på Sicilien, På tllsanda Alherga!t I OMatania att af då stärsta