jue
— Ja, då kom en scen, som icke var be-
haglig. Hän tog mig i rotkkragen öch- ru-
skade mig som ett päronträd för att jag skillo
säga hvilka bekåntskaper jag hade, hvarifrån
jag kommit o. 8. v. Jag måste på ögonblie-
ket aflägga Täkenskap för hur jag användt
den tidyjag varit i hans tjetst. Denha ban-
dit borde ha blifvit ransakningsdomare. Derpå
skickade han efter uppassaren på hotellet och
höll förhör med honom, men på engelska, så
att jäg icke :begtep ett ord deraf . . . Slut-
ligen lugbade han Big, och då uppassären
hade gått, gaf han mig ett tjugufemfranks-
stycke, i tdet hån sade till mig: Jag ät led-
sen öfver att hå grälat på dig, du är alltför
dum för att ha kunnåt göra detsomjag-miss-
tänkte dig för.
BSade han detta till dig?
Ja, ord för ord.
— Och .du tror att det var hans mening?
s— Ja, det gör jag visst.
Den tjocke mannen hvisslade på ett sätt
som tydligen tillkännagaf att han icke delade
denna åsigt.
— Om detta verkligen är ditt allvar, så
hade Clameran rätt i att tro dig något in
skränkt.
Det var lätt att se att den fine Josef Du.
bois -brann af åtrå att försvara sin Åsigt, mer
han vågade det icke, och han svarade derför
ödmjukt:
be Det är icke möjligt att .det förhåller sig