jue — Ja, då kom en scen, som icke var behaglig. Hän tog mig i rotkkragen öchruskade mig som ett päronträd för att jag skillo säga hvilka bekåntskaper jag hade, hvarifrån jag kommit o. 8. v. Jag måste på ögonblieket aflägga Täkenskap för hur jag användt den tidyjag varit i hans tjetst. Denha bandit borde ha blifvit ransakningsdomare. Derpå skickade han efter uppassaren på hotellet och höll förhör med honom, men på engelska, så att jäg icke :begtep ett ord deraf . . . Slutligen lugbade han Big, och då uppassären hade gått, gaf han mig ett tjugufemfranksstycke, i tdet hån sade till mig: Jag ät ledsen öfver att hå grälat på dig, du är alltför dum för att ha kunnåt göra detsomjag-misstänkte dig för. BSade han detta till dig? Ja, ord för ord. — Och .du tror att det var hans mening? s— Ja, det gör jag visst. Den tjocke mannen hvisslade på ett sätt som tydligen tillkännagaf att han icke delade denna åsigt. — Om detta verkligen är ditt allvar, så hade Clameran rätt i att tro dig något in skränkt. Det var lätt att se att den fine Josef Du. bois -brann af åtrå att försvara sin Åsigt, mer han vågade det icke, och han svarade derför ödmjukt: be Det är icke möjligt att .det förhåller sig