ligen så som i artikeln uppgitves ?). När se-
dermera, såsom ofvan är nämndt, mamsell A.
för insändaren berätta e, hvad sålubda före-
lupit, frågade insändaren hvem fruntimret var,
som låg i sängen, men fick till svar att mam-
sell A. icke Ville säga det, liksom hon lem-
nade obesvarad frågan hvartill dn dylik till-
ställning tjenat,
. Sådant var tillställningens förlopp. Hvad
är nu dermed bevisadt? — För att svara på
den frågan är nödigt att först utreda, huru-
vida nämnda förlopp är sådant, som det blif-
vit berättadt, d. v. s. huruvida det var enan-
åh persoh äh fröken söm låg i sängen under
det den efterskiekade frun var inne i säng-
kammaren. Det tillkallade vittnet, som skrift-
ligen skildrat tilldragelsen, säger, att sedan Hän
tillspört fumnda fru om hyad hön vid besöket
i sängkammaren erfarit — hyartill alltid någon:
stund erfodrats ?) — gick Hän genast in i frö
kens sängkammare Och fanhb. en obekant per-
son liggande i sängen och fröken stående i ett
annat rum i upprördt tillstånd. Bevisar nu
detta att den obekanta personen låg i sängen,
när frun var inne? Visst icke. Det behöfdes
ej lång stund för att fröken kunnat lemna
sängen och en annan person intaga den. Vitt-
snet, :som tvifvelsutan visste med hvad folk
han hade att göra — ty man må tänka och
stro hvad man vill om fröken och hennes vän-
inna, men frånkänna dem en mer:än vanlig
-grad af qvinnolist kan man icke — borde ha
gått försigtigare till väga. - Nu såknar hans
intyg all vigt, särdeles för hvar och en som
känner personerna och förhållandena.
Men antagom för ett ögonblick, att vid det
ifrågavarande tillfället så tillgått som uppgif-
vet är, hvilka slutsatser kan man deraf draga
eller tyckas de hafva velat deraf draga, som
bragt historien till offentligheten? Jo, dels ätt
merbemälda, fru misstagit sig, kanske till och
med att hon mot bättre vetande burit falskt
vittnesmål, och det för betalning, dels ock att
de öfriga uppgifna barndomsbekanta äro lika
litet säkra på sin sak och lika misstänkta i
fråga om redbarhet och sanningskärlek, 8å att
från det hållet ej skulle kunna hemtas någon
gällande bevisning derpå, att fröken de la.
Brache är Aurora Florentina Magnusson, hvadan
bemälde fröken skulle återgå i det poetiska
.halfdunkel, som förut omgifvit henne. Härvid
är likväl att märka; att om ock i nu förut-
satta fall det icke kan nekas att merbemälda
fru, då hon upptäekte Rora Magnussons drag
hos den i sängen liggande personen, misstagit
sig, förefinnes likväl icke riögaste anledning
till det antågande att Hon med sitt vittnesmål
åsyftade att främja någons fördel för slem
vinning, Hennes namn och rykte är godt och
oförviteligt; och äfven om så icke vore, hvem
skulle vilja betala något för hennes vittnes-
mål, sådant det lyder? Hon säger, att när hon
så ofullständigt fick se den i sängen liggande
personens ansigte, och det ej tilläts henne att
samtala med personen hon icke Kunde på sin
jed taga, att Personen, var Röra Magnusson.
Hvems sak är hulpen -ined ett slikt intyg? —
Ochi allmänhet, hvarifrån skulle den förföl-
jelse. härflyta, som ständigt ligger i munnen
på fröken och. hennes väninna? De abkläga
såsom upphofsman dertill lektor Norrby och,
ibakom honom, regeringen, hvilkens ärenden
shan skulle hafva gått och fortfarande gå. Men
:regeringen eller, rättare, förvaltningen af den
s. k. hemliga eller ministerfonden skall ju, i
likhet med lektor Norrby ha varit af fröken
förda bakom ljuset, och de borde förty, den
öne som. den andre, snarare vara angelägna
Omy: att fröken qvarstannade för allmänheten
i det halfdunkel, hvaruti hon befann sig, då
de af henne fördes bakom ljuset, låtande sig
nöja dermed att de sjelfva blifvit upplysta om
sitt misstag. Regeringen åter i vanlig mening —
hvarför skulle hon . förfölja fröken? Fröken
kan väl icke inbilla sig att regeringen skulle
anse henne vådlig såsom kronpretendent?! Och
om än regeringen, då saken betraktas ur en
högre synpunkt, skulle hafva till pligt att af-
slöja ett bedrägeri, som länge oförskämdt. be-
drifvits, så kan. det mål, som genom uppfyl-
landet at en sådan pligt skolat vinnas, väl an-
ses verkligen vara vunnet, och det utan rege-
ringens. mellankomst, genom de upplysningar,
lektor Norrby redan lagt i dagen, så att der-
till hädanefter lika litet som förut behöfvas
några ansträngningar eller utgifter från rege-
ringens sida. DGektor:Norrby åter kan. ej hel-
ler gerna antagas villig att göra uppoffringar
för att vidare fullkomna bedrägeriets afslö-
jande,,.då .han redan, fullgiort allt hvad heder
och samvete af honom kräfde, när han varnat
allmänheten för ett bedrägeri, hvilket han lyc-
kats upptäcka; ty så mycket har han obestrid-
ligen uträttat, att den som hädanefter låter
förleda sig af frökens gamla historier, han är
värd sitt öde.
Då de barndomsbekanta till Rora Magnus-
son, som ännu icke fått se henne, äro välkända
och oförvitliga personer, då såsöm nyss an-
märktes, det är svårt att göra troligt hvari-
från penningar skulle erhållas för att be-
sticka dessa; då det redan gjorda försöket
att rentvå fröken från beskyllningen att vara
Rora Magnusson misslyckats, ehvad man afser
de tvifvel, som förefinnas rörande förloppet af
det för ändamålet tillställda, här ofvan be-
skrifna upptåget, eller betraktar halten af det
vittnesmål; hvilket är afgifvet af den barn-
domsbekanta kusinen till -Rora, som redan h
vittnat; har fröken de Ja Brache tännu en
möjlighet, för att icke säga en skyldighet, ätt
genom tillkallande, af och uppträdande inför
- oc AR a Rå RR SA RR Ka