ligen så som i artikeln uppgitves ?). När sedermera, såsom ofvan är nämndt, mamsell A. för insändaren berätta e, hvad sålubda förelupit, frågade insändaren hvem fruntimret var, som låg i sängen, men fick till svar att mamsell A. icke Ville säga det, liksom hon lemnade obesvarad frågan hvartill dn dylik tillställning tjenat, . Sådant var tillställningens förlopp. Hvad är nu dermed bevisadt? — För att svara på den frågan är nödigt att först utreda, huruvida nämnda förlopp är sådant, som det blifvit berättadt, d. v. s. huruvida det var enanåh persoh äh fröken söm låg i sängen under det den efterskiekade frun var inne i sängkammaren. Det tillkallade vittnet, som skriftligen skildrat tilldragelsen, säger, att sedan Hän tillspört fumnda fru om hyad hön vid besöket i sängkammaren erfarit — hyartill alltid någon: stund erfodrats ?) — gick Hän genast in i frö kens sängkammare Och fanhb. en obekant person liggande i sängen och fröken stående i ett annat rum i upprördt tillstånd. Bevisar nu detta att den obekanta personen låg i sängen, när frun var inne? Visst icke. Det behöfdes ej lång stund för att fröken kunnat lemna sängen och en annan person intaga den. Vittsnet, :som tvifvelsutan visste med hvad folk han hade att göra — ty man må tänka och stro hvad man vill om fröken och hennes väninna, men frånkänna dem en mer:än vanlig -grad af qvinnolist kan man icke — borde ha gått försigtigare till väga. Nu såknar hans intyg all vigt, särdeles för hvar och en som känner personerna och förhållandena. Men antagom för ett ögonblick, att vid det ifrågavarande tillfället så tillgått som uppgifvet är, hvilka slutsatser kan man deraf draga eller tyckas de hafva velat deraf draga, som bragt historien till offentligheten? Jo, dels ätt merbemälda, fru misstagit sig, kanske till och med att hon mot bättre vetande burit falskt vittnesmål, och det för betalning, dels ock att de öfriga uppgifna barndomsbekanta äro lika litet säkra på sin sak och lika misstänkta i fråga om redbarhet och sanningskärlek, 8å att från det hållet ej skulle kunna hemtas någon gällande bevisning derpå, att fröken de la. Brache är Aurora Florentina Magnusson, hvadan bemälde fröken skulle återgå i det poetiska .halfdunkel, som förut omgifvit henne. Härvid är likväl att märka; att om ock i nu förutsatta fall det icke kan nekas att merbemälda fru, då hon upptäekte Rora Magnussons drag hos den i sängen liggande personen, misstagit sig, förefinnes likväl icke riögaste anledning till det antågande att Hon med sitt vittnesmål åsyftade att främja någons fördel för slem vinning, Hennes namn och rykte är godt och oförviteligt; och äfven om så icke vore, hvem skulle vilja betala något för hennes vittnesmål, sådant det lyder? Hon säger, att när hon så ofullständigt fick se den i sängen liggande personens ansigte, och det ej tilläts henne att samtala med personen hon icke Kunde på sin jed taga, att Personen, var Röra Magnusson. Hvems sak är hulpen -ined ett slikt intyg? — Ochi allmänhet, hvarifrån skulle den förföljelse. härflyta, som ständigt ligger i munnen på fröken och. hennes väninna? De abkläga såsom upphofsman dertill lektor Norrby och, ibakom honom, regeringen, hvilkens ärenden shan skulle hafva gått och fortfarande gå. Men :regeringen eller, rättare, förvaltningen af den s. k. hemliga eller ministerfonden skall ju, i likhet med lektor Norrby ha varit af fröken förda bakom ljuset, och de borde förty, den öne som. den andre, snarare vara angelägna Omy: att fröken qvarstannade för allmänheten i det halfdunkel, hvaruti hon befann sig, då de af henne fördes bakom ljuset, låtande sig nöja dermed att de sjelfva blifvit upplysta om sitt misstag. Regeringen åter i vanlig mening — hvarför skulle hon . förfölja fröken? Fröken kan väl icke inbilla sig att regeringen skulle anse henne vådlig såsom kronpretendent?! Och om än regeringen, då saken betraktas ur en högre synpunkt, skulle hafva till pligt att afslöja ett bedrägeri, som länge oförskämdt. bedrifvits, så kan. det mål, som genom uppfyllandet at en sådan pligt skolat vinnas, väl anses verkligen vara vunnet, och det utan regeringens. mellankomst, genom de upplysningar, lektor Norrby redan lagt i dagen, så att dertill hädanefter lika litet som förut behöfvas några ansträngningar eller utgifter från regeringens sida. DGektor:Norrby åter kan. ej heller gerna antagas villig att göra uppoffringar för att vidare fullkomna bedrägeriets afslöjande,,.då .han redan, fullgiort allt hvad heder och samvete af honom kräfde, när han varnat allmänheten för ett bedrägeri, hvilket han lyckats upptäcka; ty så mycket har han obestridligen uträttat, att den som hädanefter låter förleda sig af frökens gamla historier, han är värd sitt öde. Då de barndomsbekanta till Rora Magnusson, som ännu icke fått se henne, äro välkända och oförvitliga personer, då såsöm nyss anmärktes, det är svårt att göra troligt hvarifrån penningar skulle erhållas för att besticka dessa; då det redan gjorda försöket att rentvå fröken från beskyllningen att vara Rora Magnusson misslyckats, ehvad man afser de tvifvel, som förefinnas rörande förloppet af det för ändamålet tillställda, här ofvan beskrifna upptåget, eller betraktar halten af det vittnesmål; hvilket är afgifvet af den barndomsbekanta kusinen till -Rora, som redan h vittnat; har fröken de Ja Brache tännu en möjlighet, för att icke säga en skyldighet, ätt genom tillkallande, af och uppträdande inför oc AR a Rå RR SA RR Ka