KR — 490 —
liga högfnod, att bankiren i sin förvåning
UD Ja, Jag mäste medgifva, att edert upp-
trädande . . - TIO SETOT OS
—Jag var vid synnerligen dåligt lynne i
morse, förtför markisen, och jag förstod icke
att behefrska mig sjelf. Jag är Visserligen
gråhårig, men jag är ännu lika häftig öch
obetänksam söm en yngliig på tjugu år. Tro
mig då jag säger, att jag bittert har ångrat
mitt uppföraude. T
Herr Fauvel, hvilken, som vi veta, sjelf
var mycket häftig, kunde bättre än bägon an-
pan värdera Clamerans uppträdande vid detta
tillfälle, och han blef också rörd deröfver,
räckte handen till försoning och sade: CA
— Låt allt vara glömdt) herr märkig.
De pratade derefter i all vänskap. Cla-
meran förklarade, hvarför han Håde varitri
så ovilkorligt behof af pengarna; och i det
han gick sade han, att han skulle tillåta sig
ätt aflägga en visit hös fra Fauvel. 7 ,
— Om det icko faller henne olögligt efter
den sörg, hon hade i morse. CC pre
— Tyärtom, svarade bankiren, jag tror sna-
rare att det skall förströ Kenie. Jag är ty-
värr tvungen att lemna erjäst i anledning
af denna sorgliga sak. . oe
Fru Fauvel var just i samma rum der Raoul
qvällen förut hade hotat med att berötvå sig
sjelf Ufvet. Hon låg utsträckt på en soffa,
och Mådeleine satt På en stol Vid hennes sida.