KR — 490 — liga högfnod, att bankiren i sin förvåning UD Ja, Jag mäste medgifva, att edert uppträdande . . TIO SETOT OS —Jag var vid synnerligen dåligt lynne i morse, förtför markisen, och jag förstod icke att behefrska mig sjelf. Jag är Visserligen gråhårig, men jag är ännu lika häftig öch obetänksam söm en yngliig på tjugu år. Tro mig då jag säger, att jag bittert har ångrat mitt uppföraude. T Herr Fauvel, hvilken, som vi veta, sjelf var mycket häftig, kunde bättre än bägon anpan värdera Clamerans uppträdande vid detta tillfälle, och han blef också rörd deröfver, räckte handen till försoning och sade: CA — Låt allt vara glömdt) herr märkig. De pratade derefter i all vänskap. Clameran förklarade, hvarför han Håde varitri så ovilkorligt behof af pengarna; och i det han gick sade han, att han skulle tillåta sig ätt aflägga en visit hös fra Fauvel. 7 , — Om det icko faller henne olögligt efter den sörg, hon hade i morse. CC pre — Tyärtom, svarade bankiren, jag tror snarare att det skall förströ Kenie. Jag är tyvärr tvungen att lemna erjäst i anledning af denna sorgliga sak. . oe Fru Fauvel var just i samma rum der Raoul qvällen förut hade hotat med att berötvå sig sjelf Ufvet. Hon låg utsträckt på en soffa, och Mådeleine satt På en stol Vid hennes sida.