att Raoul blef djupt bedröfvad och ett ögon-
blick kände sig frestad att återlemna de stulna
pennlingarna, Men tankeh på Clameran hejdade
honom, och han flydde efter: att ha tryckt ör
kyss på sin moders panna.
Glameran, son plågades af alla ovisshetens
qvaly imväntade sit medbrottsling i-ett- rum
på den restauration, der de hadeätitz middag
tillsammang. al
Du Raoul visade sig i dörren, såg hamn upp,
blek som ett lik; ock frågade Med kvappthör-
bar stämå: f t
oo— Nå? ov.
2- Pet är gjort, onkel, och tack vare dig
kan jag nu medrättå anse mig sjelf för den
eländigaste och fegaste brottsling i verlderi
Han uppknäppte med dessa ord rock och
väst och slängde de tre sedelbundtärna på
bordet, i 4öf han tillade i en fon, som utt:
tryckte slit det förakt och hat, han kände:
i Är då me nöjd? Hör är ef penbing-
suinmay, som skall kosta tre persöter äran och
kanske: lifvet: :
Clämeran besvarade icke dessa ord, utan
grep sedlarna med därrande kant och såg på
dem liksonv för att riktigt öfvettyga sig om
rorkbgheten åf sin lycka: rs
— Nui är Madeleine min, sade han.
Raonl teg. Åsynen åf derna glädje för-
argade och förödmjukade honom, men Louis
missförstod orsaken till denna hedsligenhet
och frågade med ett leende: ? f