att Raoul blef djupt bedröfvad och ett ögonblick kände sig frestad att återlemna de stulna pennlingarna, Men tankeh på Clameran hejdade honom, och han flydde efter: att ha tryckt ör kyss på sin moders panna. Glameran, son plågades af alla ovisshetens qvaly imväntade sit medbrottsling i-ettrum på den restauration, der de hadeätitz middag tillsammang. al Du Raoul visade sig i dörren, såg hamn upp, blek som ett lik; ock frågade Med kvappthörbar stämå: f t oo— Nå? ov. 2Pet är gjort, onkel, och tack vare dig kan jag nu medrättå anse mig sjelf för den eländigaste och fegaste brottsling i verlderi Han uppknäppte med dessa ord rock och väst och slängde de tre sedelbundtärna på bordet, i 4öf han tillade i en fon, som utt: tryckte slit det förakt och hat, han kände: i Är då me nöjd? Hör är ef penbingsuinmay, som skall kosta tre persöter äran och kanske: lifvet: : Clämeran besvarade icke dessa ord, utan grep sedlarna med därrande kant och såg på dem liksonv för att riktigt öfvettyga sig om rorkbgheten åf sin lycka: rs — Nui är Madeleine min, sade han. Raonl teg. Åsynen åf derna glädje förargade och förödmjukade honom, men Louis missförstod orsaken till denna hedsligenhet och frågade med ett leende: ? f