- 1
Hvarjehanda nyneter.
Märkvärdig rymning. I Åbo har
nyligen en rymning blifvit utförd, som hör till
det djerfvaste man hört i denna väg. Åbo
Underrättelser af den 14 maj berättar derom
följande: Då slottsknekten i går morgon kl.
4 skulle göra sin första morgonvisit hos den
i härvarande slottshäkte förvarade banditchefen
Österholm, fann han bureu tom — fågeln hade
flugit ut. — Genom de omständigheter, som
vid undersökningen kommit i dagen, kan man
tästan ända in i de minsta detaljer följa Öster-
Koh i hans djerfva rymning.
Förberedelserna dertill måste utan tvifvel
ha upptagit 10 å 14 dagar. Han hade nem-
ligen först och främst förskaffat sig verktyg —
huru, är ännu en gåta, men visst är att man
efter hans rymning upptäckt stället der han
hade sina verktyg dolda, nemligen under en
skarf på en af golfplankorna, samt deri lig-
gande urfjedrar m. m. Med en urfjedersåg
hade han derpå genomsågat de jern, med
hvilka. bulten var fästad vid hans ben, samt
från dörren, hvilken på båda sidor var besla-
gen med jernplåt, upprifvit den inre betäcknin-
gen och derunder med en centrumsborr borrat
hål vid hål i trädet i en fyrkant så stor han
ansåg sig behöfva. Under dagarna, då han icke
kunde arbeta härpå, hade han åter fasttryckt
plåten på dörrens inre sida, så att vakten in-
genting förmärkte. Då allt var i ordning, ge-
Domsågade han det sista stycket på bultjernen,
öppnade låset på den jernked, hvarmed han
om nätterna hölls fast vid golfvet, afklädde
sig alla bojor och uppställde dem på bordet
Derefter uttog han det genom borrhålen lös-
blifna dörrstycket, borrade och bräckte sönder
den yttre dörrplåten och kröp ut i korridoren
genom en öppning så liten, att man knappt
kan förstå att en karl med hans storlek kunde
rymmas derigenom, och med så hvassa kanter,
att det förefaller besynnerligt, att ej några
blodmärken bära vittne om att han sargat sig.
Utkommen i korridoren, der ingen vakt fanns,
begaf han sig uppför den derifrån ledande
trappan till det i andra våningen belägna af-
trädet. Der måste han förut ha till en del
genomsågat ett af de nedåt ledande gallren,
nu slutförde han arbetet och bände med en
ekspak, som befanns bredvid, det afsågade gall-
ret åt sidan. Derigenom uppkom en trång
men dock, besynnerligt nog, såsom det synes,
nödtorftig öppning. Vid den ena gallerstången
fäste han ett snöre — detsamma med hvilket
hans bult om nätterna var uppfästad i taket —
och vid den andra sin skjorta. Med tillhjelp
af dessa hissade han sig ned till afträdets
omkring 6 alnar lägre befintliga botten. Deri-
från kröp han ned i hålet, som leder till den
60 alnar långa kloaken, som består af ett
trädrör, hvars öfre betäckning ligger långs
jordytan, och som är omkring en aln i diame-
ter samt utmynnar i en reservoar på den s,k.
badstugugården. Genom denna gång, som var
så trång, att han såg sig nödsakad att afkläda
sig för att slippa fram (hans fångkläder funnos
nemligen i kloakens början, der den smalnar
af), trängde han sig ut till reservoaren, som
till mer än sex qvarters djup var fylld med
orenlighet, bände upp locket af tretumsplan-
kor och befann sig nu på den afskildt belägna
badstugugården. Derifrån klättrade han med