1 Hvarjehanda nyneter. Märkvärdig rymning. I Åbo har nyligen en rymning blifvit utförd, som hör till det djerfvaste man hört i denna väg. Åbo Underrättelser af den 14 maj berättar derom följande: Då slottsknekten i går morgon kl. 4 skulle göra sin första morgonvisit hos den i härvarande slottshäkte förvarade banditchefen Österholm, fann han bureu tom — fågeln hade flugit ut. — Genom de omständigheter, som vid undersökningen kommit i dagen, kan man tästan ända in i de minsta detaljer följa ÖsterKoh i hans djerfva rymning. Förberedelserna dertill måste utan tvifvel ha upptagit 10 å 14 dagar. Han hade nemligen först och främst förskaffat sig verktyg — huru, är ännu en gåta, men visst är att man efter hans rymning upptäckt stället der han hade sina verktyg dolda, nemligen under en skarf på en af golfplankorna, samt deri liggande urfjedrar m. m. Med en urfjedersåg hade han derpå genomsågat de jern, med hvilka. bulten var fästad vid hans ben, samt från dörren, hvilken på båda sidor var beslagen med jernplåt, upprifvit den inre betäckningen och derunder med en centrumsborr borrat hål vid hål i trädet i en fyrkant så stor han ansåg sig behöfva. Under dagarna, då han icke kunde arbeta härpå, hade han åter fasttryckt plåten på dörrens inre sida, så att vakten ingenting förmärkte. Då allt var i ordning, geDomsågade han det sista stycket på bultjernen, öppnade låset på den jernked, hvarmed han om nätterna hölls fast vid golfvet, afklädde sig alla bojor och uppställde dem på bordet Derefter uttog han det genom borrhålen lösblifna dörrstycket, borrade och bräckte sönder den yttre dörrplåten och kröp ut i korridoren genom en öppning så liten, att man knappt kan förstå att en karl med hans storlek kunde rymmas derigenom, och med så hvassa kanter, att det förefaller besynnerligt, att ej några blodmärken bära vittne om att han sargat sig. Utkommen i korridoren, der ingen vakt fanns, begaf han sig uppför den derifrån ledande trappan till det i andra våningen belägna afträdet. Der måste han förut ha till en del genomsågat ett af de nedåt ledande gallren, nu slutförde han arbetet och bände med en ekspak, som befanns bredvid, det afsågade gallret åt sidan. Derigenom uppkom en trång men dock, besynnerligt nog, såsom det synes, nödtorftig öppning. Vid den ena gallerstången fäste han ett snöre — detsamma med hvilket hans bult om nätterna var uppfästad i taket — och vid den andra sin skjorta. Med tillhjelp af dessa hissade han sig ned till afträdets omkring 6 alnar lägre befintliga botten. Derifrån kröp han ned i hålet, som leder till den 60 alnar långa kloaken, som består af ett trädrör, hvars öfre betäckning ligger långs jordytan, och som är omkring en aln i diameter samt utmynnar i en reservoar på den s,k. badstugugården. Genom denna gång, som var så trång, att han såg sig nödsakad att afkläda sig för att slippa fram (hans fångkläder funnos nemligen i kloakens början, der den smalnar af), trängde han sig ut till reservoaren, som till mer än sex qvarters djup var fylld med orenlighet, bände upp locket af tretumsplankor och befann sig nu på den afskildt belägna badstugugården. Derifrån klättrade han med