RV
På detta sätt blefvo fru Fauvels och Ma
deleines hjelpkällor snart uttömda, och inon
en månad. hade den. unga skurken roffat til
sig alla deras sparpemningar, De måste, nt
taga sin tillflykt till de utvägar, som i läng
den ruinera det rikaste hus. Man lät leve
rantörerna vänta och,tog på. kredit, och di
icke heller detta förslog, .förebar man der
ena dyrbara utgiften efter den ,andra, så at
det slutligen väckte herr Fauvels uppmärk-
samhet, hvarför han en dag, leende yttrade:
— Åhål Damerna börja bli koketta!
De stackars damerna! Det ;var hela måna.
der, under hyilka de icke gjorde några upp.
köp, utan hjelpte sig med qvarlefvorna aj
fordna tiders prakt. . oh
Madeleine, som var. mer: klarseende än hen.
nes tant, såg icke utan bäfvan det ögonblick
närma sig, då det skulle blifva nödvändig
att säga nej, och då allt skulle komma :
dagsljuset. .
— Då Raoul får klart för sig, att vi icke
längre kunna hjelpa honom, sade, hon till sin
tant, skall han bättra sig och återvända till dig
Den dag kom emellertid, då både fru Fan.
vel och hennes nidce voro alldeles utblottade
på penningar. .
Qviilien förut hade herr Fauvel gifvit ,er
liten middag och det hade stått hårdt för fri
Fauvel att kunna skaffa tillräckliga medel til
de absolut nödvändiga utgifterna, Samma dag
infann Raoul sig. Han hade, som han sade,