student.
RATTEG. och POLISNYHETER.
POLISEN.
Stöld. Fråflen handelsbokhållare, 4 trap-
por upp i huset n:er 75 Drottdinggatan, bort-
stals -i onsdags mellan kl. 3.octh 8 eftermid-
idagen-en svart vinteröfverrock. Tjufven upp-
dyrkade -en ytterdörr till.en garderobjider 30 —
40 klädesplagg voro förvarade, och hans val
föll endast på denna rock. För 2 år sedan
vid samma tid skedde en liknande stöld, hvarå
den ringaste spaning-ej ännu afhörts.
sSjelfmord. En artillerist anträffades i
sgår På morgonen liggande med sönderskjutet
hufvud i ett dike ett stycke utanför Ladu-
gårdslandstull. Den pistol, som begagnats vid!
sjelfmordets begående, låg på den dödes högra.
sida. Liket affördes till garnisonssjukhuset.
tä rlkiltekten Andersson, den förut
af ensinsändare omnämnde benkokaren vid Ar-
tilleriplanen, som genom sin handtering för-
pestat hela-den kringliggande trakten, till alla
närboendes rättvisa harm, var i går uppkallad
i pohsen, och dömdes nu Andersson att för
sitt välförhållande: böta 25 rdr.
RÅDHUSRÄTTEN.
Mordet på advokatfiskalen Mon-
tan varcåter i. går föremål för ransaäkbing)
hvilken:idenna sgång hölls hemma hos vittnet
Lovisa: Eriksson,:som var af-sjukdomnahindrad
att infinna sig vid domstolen. Förhaädlingarne
höllos för slutna dörrar, så att tidningarnes
referenter ej fingo tillstidesvara, men A.-B.
har sedermera - erfarit, att det vigtigaste af
hvad;som förekom i Lovisa Erikssons vittnes-
berättelser var den i hennes redogörelse för
Josefina Eklunds besök hos henne före mor-
det förekommande uppgiften derom, att Ek-
lund omfalat.att hon väntade ett rekommen-
deradt bref med; penningar från sin fistman,
och att jemväl dervid varit tal om en ring,
ehuruväl detta tal föranledts af Erikssons fråga
till Eklund om hon kanske också väntade
en ring. Dessa omständigheter äro, såsom
man torde finna, af vigt i det hänseendet;an-
märker AB., att de kunna lemna någon ded-
ning för omdömet, huruvida Eklund verkligen
på förhand umgåtts med planen att äfven
plundra den okända person, som hon ämnade
taga afdaga. Enligt Lovisa Erikssons beriät-
telse skulle förloppet af hennes och Josefina
Eklunds. sammanrvaro dagarne före mordets
föröfvaåde hafva varit följande:
Eklund hade först vid ett besök hos Eriks-
-sOn på söndagen, i samma vecka som mordet
sedermera töröfvades, talat. om satt hon vän-
tade ett bref, utan att dervid närmare tala om
dess beskaffenhet; men på tisdagen (således
dagen innan mordet begicks), då hon kommit
till Eriksson kl. 10 fm. jöch qvardröjt till
middagen, både hon sagt, att hon väntade bref
från sin fästman i Dalarne, Hon återkom.se-
dermera.på e.m., och då hon efter detta an-
dra besök omkring kl. 6 på aftonen ånyo bort-
gick, yttrade hon, att hon skulle hemta bref
på Drottninggatan. på ett-ställe, der rekom-
menderade bref för hennes ;räkning plägade
mottagas, och hon trodde, hade hon sagt, att
hon jemviäl skulle få penningar i brefvet. Det
var dervid Eriksson hade frågat: kanske en
ring också? hvarpå Eklund -genmält: Det
är into säkert. Vid ett af besöken på tis-
dägen hade Eklund framtägit ett snöre, lagt
det dubbelt om vittnets hals och stuckit än-
darne inv i bugten, så..att deraf bildades, en
snara, och hade honi dervid yttrat: nu iskall
jag strypa dig, ett yttrande som Eriksson då
ehdast uppfattade såsom. ett skämt. Då hon
återkom på onsdagsförmiddagen, vid hvilket
tillfälle hon jemväl qvardröjde till framemot
middagen, hade Eriksson frågat henne om
hon hemtat brefvet, hvarpå hon svarat nej,
förklarande sig hafva gått till Walhalla och
der uppehållit sig en kort stund. På ons-
dags e. m, hade Eklund åter besökt Eriksson,
och då hon slutligen omkring kl. 6 eller Y27
begaf sig bort, hade hon åter talat om sin
bfsigt att hemta bref. Det var, såsom man
vet, då hon begaf sig till det möte med Mon-
tan, vid hvilket det hemska brottet föröfvades.
Vittnet Ulrika Amalia Ekström, som vid
förra rättegångstillfället berättade, att hon
skulle på tisdagen och onsdagen den ifråga-
varande veckan ha hört Josefina Eklund om-
tala att hon väntade en ring och ett ur från
sin fästman, men befanns oredig och vack-
lande i sina uppgifter och af denna anled-
ning skulle i går ånyo höras, sedan hon fått
tid på sig att närmare öfvertänka hvad hon
verkligen hört, var äfven i går tillstädes, och
hennes uppgifter öfverensstimde hufvudsak-
ligen med Lovisa Erikssons, men hade icke
sammavredighet och bestämdhet som den sist-
höämhdas,. enär Ekström fortfarande Hade svårt
Htt säga hvad hon hade sjelf hört Eklund
yttra eller hvad hon sedermera. hört Eriksson
omtala.
Den anklagade bestred fortfarande att hon
hade -haft för afsigt att bestjäla den okände,
På hvars afdagatagande hon rufvade, såsom
hon sjelf yttrade sig. Hon upprepade för öf-
rigt sin förklaring, att om hon funnit att den
okände velat uppfylla de löften han gifvit
Hannas 122 STA KAL ka AR AA