gick dristigt fram till kungen, bad honom stiga
ned af hästen, och sedan hon kysst honom på
pannan; önskade honhonom en lycklig resa
och anbefallde sina barn åt hans omsorg och
välvilja.
Den franska krigsministerens
papegoja, Jocko, har dött. Hon har se-
dur 1880;0då mars alk Soult upptog henne-i
sitt kabinett och intill den-5 dennes, då hon
dog på sin post vid-:krigsministern Leboeufs
sida, varit trogen i tjensten under alla politi-
ska stormar och. under de olika politiska par-
tierna. . Hon hörde till krigsministörens inven-
tarier och var så identisk med denna, att man
vid utbrottet af en ministerskris i de högre
kretsarne ej mer frågade hvem det var som
öfvertog portföljen, utan hvem det var som
fick krigspapegojan. Under 18 efter hvaråndra
följande ministrar bevarade hon, säkert till för-
argelse för många af dem, sin politiska tros-
bekännelse ; under republiken och det andrå
kejsardömet var hon utpräglad rojalist och
kanske den enda af sina liktänkande, som öp-
pet. erkände sin öfvertygelse. Vive le röv!
ropade hon hvär dag från juli 1830 till maj
41870. Hon fick förlåtelse härför af rtepubli-
kens män, nied icke af statskuppens man, ge-
neral Saint-Afnaud: Det var honom nemligen
öbehagligt att så der hvarje ögonblick på da-
gen blifva påmint om sin opinionsförändring,
och han befallde att den egrannlaga skrikhal-
sen skulle sättas — i Mazasfängelset? — nej,
blott utanför fönstret. Då förbarmade sig mi-
nisterens gamla portvakt öfver sin hotade kam-
rat och lärde henne att säga: de Saint-Ar-
naud, och sedan den dagen skrek papegojan
oupphörligt: Vive le rov — de Saint-Arnaud!
Nå, får gå då, sade generalen, och så fick den
hederliga fågeln tillåtelse att intaga sin gamla
plats. Onda tungor berätta, att hon på gamla
dagar lärt sig säga: Vive PEmpe ... men
längre kom hon inte. Hennes fjädrar reste
sig som borst och ögonen rullade vildt i huf-
vudet, liksom om hon skulle taga en mened
på sitt samvete. Först efter några minuters
förlopp sade hon med nästan qväfd stämma:
reur? Hön dog straxt efter hertiginnan af
Berry och på Napoleon den förstes dödsdag,
tre dagar före plebiscitet. Detrojalistiska par-
tiet förlorar i Jocko en af sina ärligaste an-
hängare, och tidningen Gaulois egnar heniie