Ytterligare angående förste stadsläkaretjensten i Stockholm. Öfver sundhetsnämndens förslag till återbesättande häraf har dr Gräbs hos öfverståthållareembetet anfört besvär, så lydande: Sedan jag förut reservationsvis anfört besvär öfver Stockholms stads sundhetsnämnds den 23 sistlidne mars upprättade underdåniga förslag till återbesättande af den ledigvarande förste stadsläkaretjensten i hufvudstaden, går jag härmed att, i öfverensstämmelse med 49 2:n af kungl. maj:ts nådiga förordning om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj 1862, inför öfverståthållareembetet närmare utveckla min talan. Enligt hvad det mig den 8 innevarande april delgifna utdraget ur sundhetsnämndens protokoll af den 28 sistlidne mars omförmäler (bil. 1), hafva nemligen sundhetsnämndens ledamöter, i strid både med gällande befordringsförfattningar och med vanlig praxis vid dylika ärendens afgörande, medelst omröstning beslutat, att på det underdåniga förslaget uppföra blott en enda person, ehuru inalles 11 sökande förefinnas, hvilka alla med afseende på erforderliga kunskapsprof blifvit af kungl. sundhetskollegium förklarade fullt kompetenta. Motiverna till detta beslut angifvas vara: 1. att instruktionen för sundhetsnämnden icke innehåller uttrycklig föreskrift, att förslaget skall omfatta 3 personer, och 2; att nämnden ansett sig böra gå till väga på samma sätt som Stoekholms magistrat, den tid uppgörandet af förslag till förste stads läkaretjensten ankom på bemälda embetsmyndighet, nemligen att allenast föreslå en bland de sökande, hvartill sundhetsnämnden anknyter den betecknande bekännelsen, att genom ett sådant förfaringssätt ökad vigt gåfves åt förslaget. Beträffande det första af dessa skäl, synes det mig otillbörligt att anklaga instruktionen för otydlighet eller ofullständigheti detta hänseende. Det skulle hafva varit en för densamma öfverflödig och främmande omständighet att närmare föreskrifva detaljerna rörande ett sådant förslags upprättande. Den bjuder derför endast att sundhetsnämnden skall afgifva underdåningt förslag, och denna föreskrift är fullt tillräcklig. En säker ledning hade nemligen stått sundhetsnämnden till buds, dels af den vanliga proceduren vid befordringar, dels af gällande författningar, bland hvilka jag specielt får nämna kungl. brefvet den 13 juni 1822 — — — angående förslags uppförande till lediga läkarebeställningar, dels ock af handläggningar inom kungl. sundhetskollegium af de otaliga förslager till läkaretjenster, som der förekomma. Att af 11 sökande anmäla en till ett embete, nvarom fråga är, utan att nämna de öfriga, är icke något förslag i vanlig betydelse, utan en handling, hvarigenom ändamålet med förslags upprättande alldeles förfelas, i det de högre myndigheterna, hvilka bepröfvande detsamma skall underställas, sakna den ledning som dermed åsyftas. Hvad det andra af de anförda skälen angår, torde det tillåtas mig hänvisa till hosföljande utdrag ur Stockholms magistrats protokoller, hvaraf framgår, att magistraten vid 2:ne föregående tillfällen, då den ifrågavarande tjensten blifvit tillsatt, nemligen 1833 (bil. 2) och 1857 (bil. 3), iakttagit den vanliga ordningen att uppställa de sökande i 3:ne förslagsrum, samt att följaktligen sundhetsnämnden oafsigtligt råkat åberopa prejudikater som icke existerat. Det derpå följande beslutet, hvarigenom sundhetsnämnden med 4 röster mot 3 (till förmån för undertecknad) d. ä. med en rösts pluralitet, i underdånighet föreslagit lasaretts