Ytterligare angående förste stads-
läkaretjensten i Stockholm.
Öfver sundhetsnämndens förslag till åter-
besättande häraf har dr Gräbs hos öfver-
ståthållareembetet anfört besvär, så ly-
dande:
Sedan jag förut reservationsvis anfört besvär
öfver Stockholms stads sundhetsnämnds den
23 sistlidne mars upprättade underdåniga för-
slag till återbesättande af den ledigvarande
förste stadsläkaretjensten i hufvudstaden, går
jag härmed att, i öfverensstämmelse med 49 2:n
af kungl. maj:ts nådiga förordning om kom-
munalstyrelse i Stockholm af den 23 maj
1862, inför öfverståthållareembetet närmare ut-
veckla min talan.
Enligt hvad det mig den 8 innevarande april
delgifna utdraget ur sundhetsnämndens proto-
koll af den 28 sistlidne mars omförmäler
(bil. 1), hafva nemligen sundhetsnämndens
ledamöter, i strid både med gällande befor-
dringsförfattningar och med vanlig praxis vid
dylika ärendens afgörande, medelst omröst-
ning beslutat, att på det underdåniga förslaget
uppföra blott en enda person, ehuru inalles
11 sökande förefinnas, hvilka alla med afse-
ende på erforderliga kunskapsprof blifvit af
kungl. sundhetskollegium förklarade fullt kom-
petenta. Motiverna till detta beslut angifvas
vara:
1. att instruktionen för sundhetsnämnden
icke innehåller uttrycklig föreskrift, att för-
slaget skall omfatta 3 personer, och
2; att nämnden ansett sig böra gå till väga
på samma sätt som Stoekholms magistrat,
den tid uppgörandet af förslag till förste stads
läkaretjensten ankom på bemälda embetsmyn-
dighet, nemligen att allenast föreslå en bland
de sökande, hvartill sundhetsnämnden ankny-
ter den betecknande bekännelsen, att genom
ett sådant förfaringssätt ökad vigt gåfves åt
förslaget.
- Beträffande det första af dessa skäl, synes
det mig otillbörligt att anklaga instruktionen
för otydlighet eller ofullständigheti detta hän-
seende. Det skulle hafva varit en för den-
samma öfverflödig och främmande omständig-
het att närmare föreskrifva detaljerna rörande
ett sådant förslags upprättande. Den bjuder
derför endast att sundhetsnämnden skall af-
gifva underdåningt förslag, och denna före-
skrift är fullt tillräcklig. En säker ledning
hade nemligen stått sundhetsnämnden till buds,
dels af den vanliga proceduren vid befordrin-
gar, dels af gällande författningar, bland hvilka
jag specielt får nämna kungl. brefvet den 13
juni 1822 — — — angående förslags uppfö-
rande till lediga läkarebeställningar, dels ock
af handläggningar inom kungl. sundhetskolle-
gium af de otaliga förslager till läkaretjenster,
som der förekomma.
Att af 11 sökande anmäla en till ett em-
bete, nvarom fråga är, utan att nämna de öf-
riga, är icke något förslag i vanlig betydelse,
utan en handling, hvarigenom ändamålet med
förslags upprättande alldeles förfelas, i det de
högre myndigheterna, hvilka bepröfvande det-
samma skall underställas, sakna den ledning
som dermed åsyftas.
Hvad det andra af de anförda skälen angår,
torde det tillåtas mig hänvisa till hosföljande
utdrag ur Stockholms magistrats protokoller,
hvaraf framgår, att magistraten vid 2:ne före-
gående tillfällen, då den ifrågavarande tjen-
sten blifvit tillsatt, nemligen 1833 (bil. 2) och
1857 (bil. 3), iakttagit den vanliga ordningen
att uppställa de sökande i 3:ne förslagsrum,
samt att följaktligen sundhetsnämnden oafsigt-
ligt råkat åberopa prejudikater som icke exi-
sterat.
Det derpå följande beslutet, hvarigenom
sundhetsnämnden med 4 röster mot 3 (till
förmån för undertecknad) d. ä. med en rösts
pluralitet, i underdånighet föreslagit lasaretts-