Riksdags-Nyheter.
Riksdagen afslutadesi lördags: på öfligt sätt
med gudstjenst i Storkyrkati och pletiuim ple-
nerum på rikssalen: Kamratnes ledamöter
tågade från riksdagshuset i procession till
Storkyrkan, hvarest konungen samt hertigarne
af Östergötland och Dalarne jemte lysande
uppvaktningar äfven infunno sig för attafhöra I:
riksdagbpredikan;
Altartjensten: förrättades af hofpredikanten
Ph. G. Anjou och komministern i Katrina
försätmling E. A. Norman.
Predikan hölls af kyrkoherden i Helsingborg,
H. A. Witt öfver texten (2 Kor. 3 kap: 17
v.): Herren är en. And.: der nu Herrans
Ande är, der är frihet. ed abledning af
denna text hade predikant: tagit till ämne:
Den frihety söm är ccock af Herrans
Ande.
Före predikan afsjöngos psalmernå n:er
324 v. 4, 306 v. 3—5-och 329 y. 3 samt efter
predikan psalmen nier 324 v. 5!
Efter gudstjenstens slut begåfvo sig riks-
dagens: ledamöter från: kyrkav till slottet och
intog sina; platser i rikssalen, hvarefter in-
bjudna: stater. och kårer likaledes från sinä
sämlingsräm i slöttet begåfvo sig iiprocession
till rikssalen:
Vid processionens inträde i rikssalen bör-
jade musiken; sött fortfor till dess konungen
tagit plats på tronen samt hertigarne af Öster-
götland och Dålarne på dö å sidorna om den-
samma utsattå stolar. På läktaren till höger
närmast tröneh i rikssalen hade drottningen
och enkedrottningen samt hertiginnan af Da-
larne tagit plats. På läktaren midtemot vore
platser upptagia utaf medleminar af diploma-
tiska kåren.
Sedan könvögen intagit tronen, äskades ljud
äf rikitrarskalken) hvarefter första kammarens
talman framträdde nedanför tronen och Höll
följande: tal:
8. A. Kl
Innan riksdagen nu afslutas, anhåller första
kammaren att inför e. k: m. få frambära ut-
trycken af sin: djupa vördnad och undersåtliga
tillgifvenhet samt att dermed få förena en
från hjertat gående önskan om lycka och väl-
signelse för konung och konungahus.
Då riksdagen årligen sammanträder, blir
deraf en naturlig, följd, att antalet af de frå-
gor, som på hvarje riksdag bringas till slut-
ligt afgörande, icke så litet begränsas. Detta
antal måste dock alltid förblifva betydligt och
i sig innesluta frågör af stor vigt för fädernes-
ländet. Så ha genom beslut på denna riks-
dag de band blifvit väsentligen lossade, som
hittills förhindrat: främmande trosbekännare
att kunna i allmänna värf användas. De stor-
artade jernvägsbyggnader, sot för snart 20 år
sedan af staten: företogos och derefter oaf-
brutet fortgått, hafva till ännu återstående
delar blifvit bestämda och utförandet deraf
beslutadt. Den hotande brist i statens inkom-
ster, som vid riksdagens början visade sigy
har kunnat betäckas, så att vid fastställandet
af statsregleringen ökad: beskattning undvikits.
Den grundlag, i enlighet med hvilkens före-
skrifter riksdagen sammanträder, är ny; men
dess djupaste grundVal, folkets deltagande i
afgörandet af landets angelägenheter, är i Svea
land urgammal. De yttre formerna kunna vexla
efter olika tiders skilda fordringar, men nu
som fordom är lagön stark genom friheten,
friheten trygg genom lagen. Med detta fasta
stöd kan svenska samhället lugnt se framtiden
till mötes, och åf denna framtid förtröstans-
fullt hoppas, väl icke att alltid undgå mötande
pröfningar, men att segrande dem genomgå
och att städse varda funnet bland de folk,
som stå i främsta ledet vid arbetet för upp-
lysning och frihet till mensklighetens föräd-
ling och det: gödas seger.
Lifvad af sådana känslor; avhåller första
kammaren underdånigst att i eders kungl.
maj:ts nåd och yiimest fortfarande få vara
innesluten.
Andra kammarens talman framträdde der-
efter och yttrade:
. A. Kl
Då riksdagen den 19 sistförflutna januari
öppnades, uttalades här i atidra kammarens
namn jemte trohetsförsäkringar och välönsk-
ningar äfven förhoppningar om en lycklig verk-
sämhet- Huruvida dessa sistnämnda blifvit
uppfyllda, tillhör det icke kammarens leda-
möter att sjelfva afgöra. Sannolikt är, att
många nej till eller ändringar uti framlagda
förslag olika bedömas, äfvensom att det sätt,
hvarpå man i några fall trott statens behof
böra fyllas, icke kan af alla anses för det
bästa; men visst är dock på samma gång, att
de fattade besluten, hvad de än må hafva inne-
burit; endast tillkommit på grund af foster-
ländsk omtänksamhet och med fäst afseende
på förhandenvarande förhållanden. Sverige
ar nemligen under en följd af år fått bära
sin dryga andel af de olägenheter, som inom
hela den civiliserade verlden gjort sig kän-
bara och af ingen statskonst kunnat afhjelpas.
Öm under sådana omständigheter ett litet och
fattigt folks ombud gå med stor försigtighet
till väga, om de skygga tillbaka för hvarje ny
börda, äfven den obetydligaste, om känslan af
dew närvarande ställningens beskaffenhet till
öck med någon gång fördunklar deras blick
för framtidens både kraf och tillgångar samt
föranleder åtgärder, hvilka efteråt befinnas
vara mindre lämpliga, så är allt detta icke
blott ursäktligt, utan kan fastmer vittna om
ett sinnelag, som förtjenar aktning. För miss-
tg är ingen dödlig fri; men den, som vet sig
hafva handlat redligt, han behöfver aldrig
frukta sina medborgares dom.
Efter slutadt arbete återvänder hvarje riks-
dagsman till sitt egentliga lefnadskall; Att
inom? dess område pligttroget sköta sina ålig-
ganden är säkraste kännetecknet på trohet mot
konungen och kärlek till fäderneslandet. An-
dra kammaren vill dock, förr än den åtskiljes,
äfven i ord hafva gifvit ett uttryck åt sina
tänkesätt, då den nu frambär sin djupaste un-
dersåtliga vördnad samt ånyo nedkallar Guds
välsignelse öfver eders k. m:t, konungahuset
och hela vårt folk.
Kammaren anhåller att i eders k. m:ts nå-
digg ynnest och bevågenhet alltid få vara inne-
sluten.
Chefen för civildepartementet, statsrådet
Adleomontz uppläste derefter riksdagsbeslutet.