nungens trontal
vid RM slutande. d. 14 maj, 1870.
Göde herrar och svenske män!
Det riksmöte, som vi hu afsluta, kommer
att i häfden, intaga sin plats bland dem,
som. icke verkat, stora och genomgripande
förändringar i statsskicket eller i din bor-
gerliga lagstiftningen. IT de ämnen, angå-
ende. hvilka önskningar om förändring väl
gifvit, sig tillkänna, men utan att riksdagen
kunnat inom! sig. komma till öfyerensstäm-
felse; och klarhet, ställas på styrelsenfor-
dringar om ett kraftigt ingripande. Jag
skall alltid samvetsgramnt vinnlägga mig
om, allt göm kan bidraga till våra sämhälls-
inrättningars fullkomnande.
Genom vidtagna grundlagsändringar i fråga
öm de rättigheter, som tillkomma främmande
trosbekännare, hafva vi gifvit ett ojäfaktigt
bevis på den fördragsamhet. mot olika tän-
kande, som. svenska. folket. redan länge hyst.
Statsregleringen är: af: eder uppgjord utan
tillökning i någon af skattebördorna. Detta
här icke kunnat ske utan inskränkningar i
de: af mig, begärda anslag, jemte samlade
besparingars anvisande. Huruvida statens
inkomster komma att i verkligheten uppgå
till de af eder beräknade belopp, kan endast
framtiden utvisa. I detta ögonblick kunna
vi med goda förhoppningar skåda mot kom-
mande dagar. Företagsamheten i borgerliga
yrken har börjat återvinna sin spänstighet,
och för landtmannen står det innevarande
året lika rikt på glädjande löften, som det
gistförflutna var välsignadt af alla goda
gåfvors gifvare.
Med förtröstan att det skall oss förunnas
att vid nästa möte under gynsamma för-
hållanden och med enig samverkan främja
det: älskade fosterlandets trygghet och ut-
veckling, hemförlofvar jag eder nu och för-
blifver eder, gode herrar och svenske män,
alle samtligen samt hvar och en isynnerhet,
med all kunglig nåd och ynnest städse väl-
bevågen.
Den första frasen i förestående tal är
dunkel. Åtskilliga af dem som hört talet
förmena. att Konungen velat säga att sty-
relsen: icke brustit i initiativ, Frasen
skulle sålunda vara ett afvisande af brr
Henning Hamiltons ock Stjernblads i första
kammaren gjorda påståenden Andra la
i konudgens yttrande hellve sett ett nytt
och lofvande program för framtiden. De
stora frågorna, om livilka den nyss af-
sängne finansministern en gång talade,
skulle sålunda blifva omhandtagne af re- l
;eringen, Ställningen inom riksdagen är
sannerligen dertill icke uppmuntrande. I
Att riksdagen föga uträttat, är en san l