— 394. —,
honom det förtroende han önskade. Han höll
på att anse hans hjertlighet för en komedi
och var nära att ångra sitt telegram till Rauol,
men hans ansigte förrådde icke hang oro.
Det var lugnt och småleende och hans röst
var glädtig.
Gaston önskade, att han-skulle se allt, först
boningshuset, sedan stall och, uthusbyggnader
och derefter den stora; väl underhållna fträd-
gården, som genomskars af.en forsande bick,
hvilken sjunger cn bergsång -på sin hårda
flintbädd:... Slutligen besökte de: verkstäderna,
och Gaston, som betraktade allt. med: en- ny
egares entusiasm, förskonade-icke sin: broder
från att se hvarenda hammare. Han med-
delade honom alla sina planer och Louis
jakade till allt, men gaf endast enstafviga
Bvar:
— Ja! verkligen! det är vackert!
Saken var den, att- en ny: smärta hade-säl-
lat :sig-till hans öfriga sorger och bekymmer.
All denna rikedom, som öfverallt framskym-
tade, försatte.-honom i. dåligt lynne:
Då han jemförde: sitt och sin broders öde,
kände han sig plågad af alla afundens qval.
Han såg Gaston rikj lycklig, hedrad, mötta-
gande lönen för sitt arbete, under. det han...
Han hade aldrig till den grad känt det för-
färliga i den tillvaro, hvilken: han: sjelf ska-
pat. sig, så som nu.
Efter tjugu års förlopp återvaknade hans
hat mot brodern,