— 394. —, honom det förtroende han önskade. Han höll på att anse hans hjertlighet för en komedi och var nära att ångra sitt telegram till Rauol, men hans ansigte förrådde icke hang oro. Det var lugnt och småleende och hans röst var glädtig. Gaston önskade, att han-skulle se allt, först boningshuset, sedan stall och, uthusbyggnader och derefter den stora; väl underhållna fträdgården, som genomskars af.en forsande bick, hvilken sjunger cn bergsång -på sin hårda flintbädd:... Slutligen besökte de: verkstäderna, och Gaston, som betraktade allt. med: enny egares entusiasm, förskonade-icke sin: broder från att se hvarenda hammare. Han meddelade honom alla sina planer och Louis jakade till allt, men gaf endast enstafviga Bvar: — Ja! verkligen! det är vackert! Saken var den, atten ny: smärta hade-sällat :sig-till hans öfriga sorger och bekymmer. All denna rikedom, som öfverallt framskymtade, försatte.-honom i. dåligt lynne: Då han jemförde: sitt och sin broders öde, kände han sig plågad af alla afundens qval. Han såg Gaston rikj lycklig, hedrad, möttagande lönen för sitt arbete, under. det han... Han hade aldrig till den grad känt det förfärliga i den tillvaro, hvilken: han: sjelf skapat. sig, så som nu. Efter tjugu års förlopp återvaknade hans hat mot brodern,