MR
skulle jag icke upplåtit mitt hjerta för dem
allal.: Dina barn, din. familj skulle. ha varit
som min egen... Hur herrligt det måste vara
att ha en familj! Att som: jag lefva ensam,
utan, en. älskad hustru, som kan dela vår
glädje och. våra sorger, det är ett bedröfligt
Lif. Hur eländigt att icke ha andra att tänka
på;än sig sjelf. Men. hvad säger jag? Jag
har ju dig, är det icke nog? Louis . . . Jag
har;:.en bror, en. vän, med: hvilken. jag. kan
tala.om allt; för hvilken jag kan öppna mitt
hjerta.
— -Ja,: Gaston, ja, en bror, en vän!
—-: Ja, naturligtvis, du. är ju min bror. Du
är. således inte. gift! Nå väll Så skola. vi
bilda en familj. . Vi skola lefva som gamla
ungkarlar och vara lyckliga med hvarandra.
Du skall. göra mig yngre; det förefaller mig,
som om jag blott. vore tjugu år, vig och stark,
som då.jag. simmade öfver Rhöne, och likväl
är det länge, länge sedan, och sedan den tiden
har jag. kämpat, :lidit och blifvit gammal och
förändrad.
— Du! afbröt.- Louis. honom, du har inte
åldrats så mycket som jag.
— Du skämtar väll
— Jag bedyrar det.
— Du skulle .då ha känt igen mig?
— Ja, du har: förblifvit dig lik.
Louis: sadel.sannt... Han. såg. sjelf. snarare
ut-som-end för tidigt åldrig, man, än. somcen
gammal; men trots sitt hvita hår och sin af