Hvarjehanda nyheter. Professor Resensehjöld logerade en gång i Helsingborg å hotell Mollberg, der man alltid förstått att grundligt pungslå resande. Värden hette den tiden Bergström. Då Rosenschjöld skulle afresa, ansåg Bergström, som fått höra att R. var läkare, det passande att fråga ).vad han skulle göra för att blifva af med rättorna, som huserade i hotellets väggar och golf. Åh, svarade Rosenschjöld, gif dem en sådan räkning som jag fått, så komma de minsann aldrig hit mer. Bidrag till katekesläsningens historia, Nå, min gosse, kan du nu säga mig hvad som förstås med ett verbum? — Verbum, herr magister, är ett ord som utmärker att någonting sker; öm den dägen och den stunden vet ingen utan min fader allena. Hvilka förbindelser ålågger oss sjunde -budetniot oss sjelfva? — Att vi skola taga öss Hill våra för slöseri, lättja och falska vaTor. Kan du säga mig några bibelspråk till sjette Pbudet?tr 08) erna skola frökta sina huEtur-såsom sina sgna kroppar. Den sin huattu fruktar ban fruktar sig sjelf. En s!rigbruk, I de förnäma qvarteren e Newyork lefde ända till för kört tid sedan en till utseendet rik familj i det lysande blände som kommer alla till.de, hvilka; ehuru alott egande en medelmåttig förmögenhet, äflas ktt lefva på förtrolig fot med penningearistosratiens koryfeer. Omsider dog familjefadern, iedan han uttömt sin uppfinningstörmåga för att tillfredställäsin hustrus öch sina tre eleganta döttrars anspråk på att lysa i mödernas verld. En broder till familjefadren lefde i hiset och hade i allmänhet blifvit vänligt och väl bemött; men efter det nämnda dödsfallet förändrades förhållandet, och de efterlefvande döttrarne funno snart att den fattiga onkelns personlighet öch vänor föga öfverenstämde med den finare smakens fordringar; han var tarfligt klädd, oren, ja, till och med skabbig! Ur näsan spilde han snus öfver bord och tallrickar .-. . Hvad var naturligare, än att man med stor ovilja och sura miner räckte onkeln de få ören, hans smusälskande näsa kräfde? Slutligen förvisade de tre gracerna och deras moder den gamla mannen till en öfver stallet befintlig, f. d.skafferikammare, der han undfägnades med en näring, föga bättre än fångkost. Den gamle mannen var emellertid nöjd med sin ställning, hvilket kan inses deraf, att han envist vägrade utbyta densamma mot ett försörjningshus för invalider. — ett förslag som hans ömma slägtingar flera gånger gjorde honom. En vacker dag fann män onkeln dödi sin lätistol, och på bordet framför honom lågo tppradade statspapper och hundradollar-sedlar till ett sammanlagdt belopp af 100,000 dollars. Intet testamente var till finnandes, alltså voro mor ock döttrar de sjelfskrifna arftagerskorna, och iden paroöxysm af glädje som nu utbrast belöt man, att en grafvård, försedd med en lämplig inskrift, skulle påmitna kommande slägten onde dygder, som gjort den aflidne stckär tör-deceflofvander nn förheppningsfull ung man, som hade 7 suddat bort något af sin egen tid och en god del af sin faders pengar på att taga kansli examen, tillfrågades efter absolverad: exainen af fadren hut han lyckats. Åjo, jag. svarade -rättpå enfråga, Ål! sade gubben med belåten -min, -och. hvilken. var det? Jo, de frågade mig hyad inlagsfä var för något. Det var en kinkig fråga, och hvad ER du? Jo, jag svarade: det vet jag inte.