NÅR
— Det är bättre, I kära tänt, att göra slut
på sake med ens, säde hon i beslutsam ton.
Tro mig, det är bäst att se olyckan rakt i
ögonen, Skall du kunnå uthärda med dessa
omvexlingar af glädje och sorg? Har du sett
dig sjelf i spegeln dessa sistförflutna fyra
Hänader?
Hon fattade sin tant vid handen och förde
Helin framför en spegel,
Fru Fauvel vär Blott en skugga af sig sjelf.
Hon hade uppnått den farliga åldern, då
en qvinnås skönhet, liksom en fullt utveck-
låd ros, med Bvarje dag aftager. På de sista
fyra månaderha hade hön synbarligen åldrats.
Sorgen hade tryckt sin stämpel på hennes
panna. Hennes ansigtsförg hade förbleknat
och hennes Hår var genomvärfdt af silfvertrådar.
— Inser du nu, fortfor Madeleine, hvarför
det är nödvändigt att skaffa dig lugn och
frid; ser du inte, att du fö rändrat dig till
den grad, att det är högst märkvärdigt, att
det icke väckt onkels uppmärksamhet. .
Frö Fauvel, som röde sig hå utvecklat
en öfserlägsen förställningskönst, skakade tve-
kande på Hufvudet,
Tror du inte, kära STA att jag länge-
sedan har gissat, att du doldö en hemlighet i
ditt hjerta? a
— Du? ..
— Ia, jag trodde blott . . . förlåt mig min
orättvisa misstanke, jag höll på att tro . ...f
och Hö AVP Nix
2
vå LÄGG