Emellertid var debiunder denns gudlighets-
epidemi.i den-godanstäden: således ioke tillå-
tet ätt om söndagarne taga sig en sup till
rasten, då man spisade på källare. Ofver-
kyparen på stadskällaren Var. dock en mäkta
föntlig man: och ville gerna efterkomma gä-
tsternas önskningar. Han hade alltid rädisor
å emörgåsbordet — jag hade så när sagt
ränvinsbordet.— ochpå assietten; midt ibland
dessa, Stod, såsom bruket är, ett glas, inne-
hållande en klar, genomskinlig vätska. Men
i stället för att doppa rädisorna deri, sinut-
tade gåsterna af denna vätska; under miner
af stor belåtenhet, och kyparen var: ganska
Hitig att återigen fylla i glaset. Den skälmen
Tåkade ständigt att förblanda bränvins- och
wattenkarafferna.
En söndag, då det var temligen kallt och
Tuskigt, tyckte tvenne af stadens polistjenste-
män att det skulle-smaka bra-att få sig litet
värmande. De hade fått nys om det präktiga
rädisvattnet på stadskällaren, men gingo dit
upp utan alla onda afsigter, ty de voro inga
vänner. af förbudet..
Rättvisans handtlangare trädde fram till
smörgåsbördet och smuttade. på rädisvattnet,
men ingendera syntes tillfredsställd med dess
beskaffenhet; Det var en tydlig missräkning;
det skulle ha smakat särdeles bra att få sig
en-shaps på den kulna. vinterdagen. De för-
sökte derför också genom förstnlna vinkar att
för kyparen göra begripligt att rädisvattnet ej
var af äkta. sort, men kyparen ville för ingen
del-begripa dem, hvadan de måste finna sig
i sitt öde.
Frågar man nuj hvarför existerade detta
bhyekleri, så blir naturligtvis svaret:
Allt för den heliga kyrkans skull.
Frågas huru- länge. Danviks-direktionen
skall fortfara att tillåta vättnet uppdämmas
i Hammarby sjö, så att det nu vida öfver-
stiger den jerndobb, som skall utgöra måttet
för det lagliga vattenståndet. Som strand-
egarne lida förlust genom strändernas öfver-
svämmande, emedan jordbrukningen hindras,
torde-denna -omständighet med det snaraste
af. Danviks-direktionen behjertas.
Strandegare.