Emellertid var debiunder denns gudlighetsepidemi.i den-godanstäden: således ioke tillåtet ätt om söndagarne taga sig en sup till rasten, då man spisade på källare. Ofverkyparen på stadskällaren Var. dock en mäkta föntlig man: och ville gerna efterkomma gätsternas önskningar. Han hade alltid rädisor å emörgåsbordet — jag hade så när sagt ränvinsbordet.— ochpå assietten; midt ibland dessa, Stod, såsom bruket är, ett glas, innehållande en klar, genomskinlig vätska. Men i stället för att doppa rädisorna deri, sinuttade gåsterna af denna vätska; under miner af stor belåtenhet, och kyparen var: ganska Hitig att återigen fylla i glaset. Den skälmen Tåkade ständigt att förblanda bränvinsoch wattenkarafferna. En söndag, då det var temligen kallt och Tuskigt, tyckte tvenne af stadens polistjenstemän att det skulle-smaka bra-att få sig litet värmande. De hade fått nys om det präktiga rädisvattnet på stadskällaren, men gingo dit upp utan alla onda afsigter, ty de voro inga vänner. af förbudet.. Rättvisans handtlangare trädde fram till smörgåsbördet och smuttade. på rädisvattnet, men ingendera syntes tillfredsställd med dess beskaffenhet; Det var en tydlig missräkning; det skulle ha smakat särdeles bra att få sig en-shaps på den kulna. vinterdagen. De försökte derför också genom förstnlna vinkar att för kyparen göra begripligt att rädisvattnet ej var af äkta. sort, men kyparen ville för ingen del-begripa dem, hvadan de måste finna sig i sitt öde. Frågar man nuj hvarför existerade detta bhyekleri, så blir naturligtvis svaret: Allt för den heliga kyrkans skull. Frågas hurulänge. Danviks-direktionen skall fortfara att tillåta vättnet uppdämmas i Hammarby sjö, så att det nu vida öfverstiger den jerndobb, som skall utgöra måttet för det lagliga vattenståndet. Som strandegarne lida förlust genom strändernas öfversvämmande, emedan jordbrukningen hindras, torde-denna -omständighet med det snaraste af. Danviks-direktionen behjertas. Strandegare.