— 354 —
gande, att det var nödvändigt att gifva efter
och samtycka till allt.
Först då blef det klart för den stackars
gvinnan hur djupt hon sjunkit. I detta ögon-
blick hade hon liksom en aning om de skam-
liga ränker, i hvilka hon blifvit inspunnen
liksom i ett spindelnät. Hur långt hade icke
detta fel, detta möte med Gaston fört henne.
Hon hade hela sitt lif kämpat mot det. för-
flutna, men nu krossade det henne.
Hur klappade icke hennes hjerta då hon
mottog det falska brefvet från Saint-Remy,
och då hon måste berätta för sin man, att
hon väntade besök af en af sina nevöer, en
rik, ung man. Hvilka plågor led hon icke
den afton, då hon måste presentera Raoul för
sin familj!
Bankiren mottog för öfrigt denne: nevö,
som han aldrig förr hört omtalas, med myc-
ken hjertlighet och sade i det han räckte ho-
nom sin ärliga hand...
— Ja, det kan jag nog förstå, att man,
då man är ung och rik, föredrager Paris för
Baint-Remy-.
Raoul försökte att visa.sig detta hjertliga
mottagande värdig, och det var omöjligt att
märka, att han icke från barndomen lefvat i
aristokratiska kretsar; isynnerhet förstod han
med en för hans ålder ovanlig takt att upp-
täcka .hvad- som ..erfordrades för att vinna
.chyars och ens ynnesbrrg, auc syr Mavi
Han hade icke varit i huset åtta dagar fört