och det är icke underligt att de misslyckas,
då en mängd demokratiskt sinnade fantaster
idelfen mötarbeta republikens sak genom att
gifva näring åt ofvanberörda farhåga.
Socialisterna ha gjort mycket väsen af sig
på sista tiden; deras doktriner ha uttalats både
här och der på folkmötena, och fastän den
tanklösa. åhörarehopen i allmänhet på mer el-
Jet mindre högljudt sätt gifvit sitt bifall till-
känna, har regeringen icke på långt när häraf
funnit sig så generad som af den gamle Thiers
förklaring att han ämnar afhålla sig från att
rösta, icke derför att hån ogillar det ifråga-
varande vädjandet till folket, utan emedan
folkomröstningen ej föregåtts af någon utre-
fande diskussion inom lagstiftande försam-
ingen. 4
livier börjar misströsta, icke om ja-män-
nens seger, ty han har en afgjord majoritet
att bygga på; men han befarar med skäl att
den dominerade röstöfvervigt, som skulle gifva
plebiscitet dess moraliska kraft och betydelse,
icke skall vinnas. Det blir för många nej,
för många icke-röstande. Också känner sig
ministtren och hela ja-partiet sporrade till en
fördubblad verksamhet. Proklamationer, cir-
kulärer, manifester, adresser höra till ordnin-
gen för dagen. Ollivier nar till sina valmän
i Var-departementet aflåtit icke mindre än
tvenne skrifvelser, den sednare föranledd af
Thiers nyssberörda förklaring. I denna skrif-
velse heter det:
Jag hade icke väntat, att några andra, än de
revolutionärer som äro den social-demokratiska
republiken tillgifna, skulle kunnat råda till att
rösta nej. Jag hade bedragit mig. Det finnes
framstående män, hvilka i ordningens och frihe-
tens namn uppmana eder att handla så. Låtorå
oss höra defas skäl..Om ordning yttra de intet. Det
kan jag ock lätt förstå. Är det icke tydligt att
vi, om nej-miännen segra den 8 maj, skulle fö-
ras-till. revolution eller reaktion hvilket är ett
0 vinn Na, 0 edelst till en rubbning?
Röran een HR sig mera utförligt. De
säga: Genom att bejaka den till folket ställda
frågan skulle nationen gifva statsöfverhufvudet
fullmakt in blayeo.att afgöra alla frågor i afse-
ende på depölitiska öch sociala förhållandena.
Är det verkligen så? Att gifva någon fullmakt
in blango, det är att gifva honom rättighet att:
göra allt bvad han vill. Nåväl, är detta den rät-
tighet, som . vi skola gifva kejsaren genom den
Å tuningen? Alldeles icke. Tvärtom, det
ittigketen ni skola fråntaga honom,
emedan IT hädanefter icke mera skall utan
edert b nna ändra något. Det är således
för sen till en blancofullmakt, som ni
sköla rösta.
Bland mera fråmstående personer ha, för-
utom Thiers, hre Dufaure, Haurgau samt Odilon
Batrot offentligen förklarat sig ämna besvara
kejsarens spörjsmål med nej,
Vi antydde här ofvan att arbetsinställelserna,
somi dabligeh synas Bli allt talrikare, på sätt
och vis kommit regeringen väl till. pass; det-
samma kan med ännu större skäl sägas om
det nyligen upptäckta anslaget :mot kejsarens
lif. Republikanerna Syhas också böjda för
att misstänka att hela det tillernade attenta-
tet är.en dikt af jdynastiens anhängare, för
att under dera kritiska tid stärka rogetingena
ställning. ppositionstidpingarne, vilja icke
alls tro på rarok af någon kotblott, hva-
dan. äfsen,..såsom.ett igår meddeladt. tele-
gram innehåller, höga ve erbörande funnit sig
föranlåtna att i officiela tidningen tillkänna-
gifva det mordanslaget ingalunda är någon
humbug, utan att de redan skedda upptäck-
terna sporrat till ytterligare undersökningar,
hvilkas resultater, så vidt de inverka på bän-
delsernas bedömande, komma att oförbehåll-
samt bringas tillällmänhetens kännedom.
Det berättas att Rocheforts bekante vän
Gustave Flourens spelat en vigtig roll bland
de sammansvurne. Han har sedan någon tid
tillbaka vistats i London, för att undgå ett
hon: im ådömdt fängelsestraff. Här ställde han
sig till dens. E.. internationela arbetareföre-
ningens förfogande, och han har varit en verk-
sam medlare mellan denna förenings öfversty-
relse och dess afdelning i Paris.
Man -har, framställt, saken så som skulle
irågavaran e internationela förening, hvars
revolutionära ,tendönser icke. äro någon hem-
lighet, ha haft för afsigt att tillställa en all-
män strike den 2 dennes. Meningen skulle
vidare varit att förse de sysslolösa arbetärne
med vapen, att mörda kejsaren och att under
den yvilleryalla, som häraf komme, att uppstå,
utropa republiken, öppna de politiska fängel-
serna samt kalla grefve Henri do Rochefort
till landets president. Den 22-årige fantasten
Baurie skulle varit utsödd till att verkställa
mordet på kejsaren. Men den påpåssliga po-
lisen gjorde alltsammans om intet. Utder-
rättad ar sina agenter i London om Bauries
ankomst till Paris, lät polisprefekten Pietri ge-
nast häkta- den uage mannen, hvilken då be-
fanns innehafva penningar; laddade revolvrar
samt, ett -bref från Flourcns till hufvudmi
nen. för. den internationela föreningens afde
ning i Paris. På grund af denna skrifvelse
och Bauries muntliga bekännelse ha åtskilliga
andra, bäktningar egt rum. Dagligen. fängslas
ersoner, om, hvilkas brottslighet inga. ogent-
iga bevis ännu förefinnas 3 hela den officiela
verlden. är eller, kanske froligare, synes. vara
uppskrämd. Man talar om planer att spränga
Tuilerierpalatset, justitiedepartementets lokal
samt. generalstabens och pPolisprefekturens hus
Eruktan för. em hotande omstörtning af sam-
hället underblåses sålundä på. allt Vis; och
följden är att ja-sedlarnes antal blir upp-
dritvet.
De engelska tidningarne föra fortfarande ett