hr iden arme; öfvergifne,,som försonade -sin moderg fel, :Vid tanken på, att han måhända kunde komma att lida nöd, kände hon hela sitt Väasen ,genombäfvas af en bitter känsla. Han, hennes barn, skulle sakna bröd, under det -hon var rik. och föremål för hela Paris afund. .; Hyarför kunde hon icke lägga allt hvad -hon .egde för hans fötter? -Hon skulle gerna ha-beröfvat sig sjelf all lyx, blott för ätt kunna bistå honom. Men hur. kunde hon, utan att bli; upptäckt, låta honom erhålla tillräckligt med penningar för att betrygga Honom för lifvets alla behof? En inre röst ropade. till henne, att hon sicke skunde, icke borde mottaga Louis de Clamerans. mellankomst. Att anförtro sig åthonom. vore detsamma som att gifva sig och sin familj på nåd och onåd åt honom, och han ingaf:henne,en ovilkorlig fruktan. Hon insåg, att.en enda afgörande steg skulle binda. henne. för: alltid, och. hvad skulle han då icke. fordra af; henne? Ett ögonblick -tänkte hon på att Kasta sig för sin, mans fötter och tillstå allt. Olyckligtvis uppgaf hon denna räddande tanke: : Hon visste, att hennes man icke gkulle säga något, men han skulle aflägsna sig, från: hemmet, sönerna skulle gå hvar och -sen åt sitt håll, och familjelifvet skulle vara splittradt. i i Tanken -på :sjelfmord var henne icke främ