hr
iden arme; öfvergifne,,som försonade -sin mo-
derg fel, :-
Vid tanken på, att han måhända kunde
komma att lida nöd, kände hon hela sitt Vä-
asen ,genombäfvas af en bitter känsla. Han,
hennes barn, skulle sakna bröd, under det
-hon var rik. och föremål för hela Paris afund.
.; Hyarför kunde hon icke lägga allt hvad
-hon .egde för hans fötter? -Hon skulle gerna
ha-beröfvat sig sjelf all lyx, blott för ätt
kunna bistå honom. Men hur. kunde hon, utan
att bli; upptäckt, låta honom erhålla tillräck-
ligt med penningar för att betrygga Honom för
lifvets alla behof?
En inre röst ropade. till henne, att hon
sicke skunde, icke borde mottaga Louis de Cla-
merans. mellankomst. Att anförtro sig åtho-
nom. vore detsamma som att gifva sig och sin
familj på nåd och onåd åt honom, och han
ingaf:henne,en ovilkorlig fruktan.
Hon insåg, att.en enda afgörande steg skulle
binda. henne. för: alltid, och. hvad skulle han
då icke. fordra af; henne?
Ett ögonblick -tänkte hon på att Kasta sig
för sin, mans fötter och tillstå allt.
Olyckligtvis uppgaf hon denna räddande
tanke: : Hon - visste, att hennes man icke
gkulle säga något, men han skulle aflägsna
sig, från: hemmet, sönerna skulle gå hvar och
-sen åt sitt håll, och familjelifvet skulle vara
splittradt. i i
Tanken -på :sjelfmord var henne icke främ-