ver varligt: ansigte, med en: anstrykning af förnämhet..: Han var -klädd i-svart från! topp tillstå och-rörde :sig med sem viss värdighet. Fru Fauvel såg slutligen upp och försökte igenkänna dem man; :som shon älskat så: högt, att hon för hansskull glömt sig: sjelf, och då han icke yttrade ett ord, sade hon med döende röst: — Gaston! Men han skakade sorgaot på hufvudet och svarade: — Jag är icke Gaston, min fru. Min bror har dukat-under för sina: sorger i landsflykt; jag är Lonis-de Clameran: Det var således icke Gaston; som skrifvit till henne; det var icke: Gaston; som stod framför henne. En :rysninpg genomfor;-hela hennes kropp, och hon kände ett anfall af svindel, s Brr Det var således icke han; men endast hennes tonfall;y-då -hon utropade namnet Gaston, innehöll. en fullständig--bekännelse. Hvad ville han henne; denne bror, till: hvilken Gaston fordom icke; hyst så mycket förtroende, att han anförtrott honom sin hemlighet: Hon blef emellertid snart herre öfver sina. sinnen, och den hotande faran ingaf henne ett större mod. Med någon vårdslöshet pekade hon på en midt emot henne stående stol och yttrade med-lugn: — Får jag: be er förklara: orsaken; till ett besök, som jag var långtifrån att vänta