ver
varligt: ansigte, med en: anstrykning af för-
nämhet..: Han var -klädd i-svart från! topp
tillstå och-rörde :sig med sem viss värdighet.
Fru Fauvel såg slutligen upp och försökte
igenkänna dem man; :som shon älskat så: högt,
att hon för hans- skull glömt sig: sjelf, och
då han icke yttrade ett ord, sade hon med
döende röst:
— Gaston!
Men han skakade sorgaot på hufvudet och
svarade:
— Jag är icke Gaston, min fru. Min bror
har dukat-under för sina: sorger i landsflykt;
jag är Lonis-de Clameran:
Det var således icke Gaston; som skrifvit
till henne; det var icke: Gaston; som stod
framför henne. En :rysninpg genomfor;-hela
hennes kropp, och hon kände ett anfall af
svindel, s Brr
Det var således icke han; men endast hen-
nes tonfall;y-då -hon utropade namnet Gaston,
innehöll. en fullständig--bekännelse. Hvad
ville han henne; denne bror, till: hvilken Ga-
ston fordom icke; hyst så mycket förtroende,
att han anförtrott honom sin hemlighet: Hon
blef emellertid snart herre öfver sina. sin-
nen, och den hotande faran ingaf henne ett
större mod.
Med någon vårdslöshet pekade hon på en midt
emot henne stående stol och yttrade med-lugn:
— Får jag: be er förklara: orsaken; till ett
besök, som jag var långtifrån att vänta