välbehållen landtman, enkling oeh barnlös.
Han hade dock en stjufson, som, efter att
hafva satt öfver styr det arf, som tillfallit
honom, och. efter att flera gånger hafva fått
hjelp af sin stjuffader, nu nödgats taga tjenst
som dräng; Häröfver högligen förbittrad på
såväl fadren som en dennes gamle vän, nämnde-
mannen A., hvilken styrkt fadren i hans be
slut att ej uppoffra mera på sonen, förr än
denne stadgat sig, rufvade han på hämnd mot,
båda. Afvaktande lägligt tillfälle härtill, ville
han sistlidne -1:ste april spela dem ett spratt.
Fadren hade den för många gamla gemen-
samma svagheten att anse sig fullkomligt frisk
och kry och ej vilja höra talas om att dö,
hvarför man ej kunde grundligare förarga
honom, än då man .uppmanade honom att så
fort som möjligt skrifva sitt testamente. Med
tanken härpå infann sig den värde sonen of-
vannämnde dag hos nämndemannen, som bodde
!4 mil borta, och sade, att fadren sändt honom
att bedja A. skyndsamt komma till gubben
för att skrifva hans testamente, emedan han
nu var svårt sjuk. A. begaf sig genast åstad,
men fann vid sin ankomst till fadren denne
frisk som vanligt... Då han detta oaktadt om-
talade anledningen till sitt besök, förstodo
snart båda gubbarne det aprilskämt hvarför
sonen velat utsätta dem, men hvilket fadren,
i hög grad förtretad, beslöt att omintetgöra.
Ett testamente blef alltså skrifvet, och i detta
blef nämndemannen med förbigående af stjuf-.
sonen insatt till ende arftagare. — Redan 3
dagar derefter dog fadren, — Huru sonen
bär följderna af sitt aprilnarri känner jag icke,
Anmmnenser. I går tog Gud min salig
man till sig, och dog plötsligen af en slag
fluss, som nu är mig för evigt beröfvad. Hvar
och en, som känner den aflidnes hjertegodhet
kan föreställa sig min sorg, och rörelse, som
fortsättes med största ackuratess och skynd-
samhet, liksom under min mans lifstid.
N.N.
En bedröfvad enka.
— Tisdagen den 22 dennes bortgick från:
mig en häst, svart med fyra hvita fötter och
en -bakfot. Den rättsinnige, som kreaturet
tillrättaskaffar, undfår hederlig vedergällning
samt bläs i pannan och kortklippt BvagE
En nykterhetsfråga. En hög em-
betsman, som gerna tar sig ett glas, hade
härom dagen vid ett middagsbord fått till
granne en högt uppsatt kyrkans tjenare. Då
buteljerna började cirkulera, vände den
andlige sig till sin granne med den anmärk-
ningen, att ett visst qvantum vin skadar icke.
Nej för all del, blef svaret, det är ett obe-
stämdt qvantum, som-är så betänkligt.
Trilling-konfirmation. Danska tid-
ningarna berätta: att en landtbrukare Jens
Lyngby i Skjoldelev, omkring 2 mil från Aar-
hus, lät i måndags konfirmera tre af sina barn,
2 söner och en dotter, hvilkaäro födda tril-
lingar. .
En qvistig fråga. Teologie professor
S. i Lund, känd för sina originela frågor, gaf
en studentkandidat vid examen i teologi föl-
jande qvistiga spörsmål: Hvem är dödens
mormor? Examinanden förklarade. sig ej
kunna lösa. problemet, hvarför hr professorn
måste sjelf besvara sin fråga och gjorde detta
å följande sätt: Minns icke herrn bibelsprå-
et som säger: sedan begärelsen hafver aflat,
föder hon synden; men då synden är fullbor-
dad, föder hon döden. Sålunda är begärelsen
dödens mormor. Aa
Laxens instinkt. Laxen går uti haf-
vet, då han icke har något mer att beställa och
då han icke är lämplig till föda åt menni-
skorna, Och hvad gör han der? Ingen mensk-
lig varelse. vet detta; men hvad vi veta är,
att han går bort som en klen och mager stac-
kare och kommer tillbaka som en fet, välfödd,
liflig och silfverglänsande hedersman, Hur
han bär sig åt för att bli så fet bekymrar
oss icke; det är håns sak. Vi veta endast,
att han finner god föda i flodmynningarna;
och en högt egendomlig omständighet i laxens
historia är, att liksom svalan återvänder till
sitt gömda näste, biet till sin kupa och duf-
van till sitt slag, så återvänder också laxen
till, sin gamla ström, om han icke fångas eller
af sina många fiender beröfvas lifvet under
vägen dit, sa -
oe NPR PD ss AVANT NA VR NE vag sen eran sr Å