välbehållen landtman, enkling oeh barnlös. Han hade dock en stjufson, som, efter att hafva satt öfver styr det arf, som tillfallit honom, och. efter att flera gånger hafva fått hjelp af sin stjuffader, nu nödgats taga tjenst som dräng; Häröfver högligen förbittrad på såväl fadren som en dennes gamle vän, nämndemannen A., hvilken styrkt fadren i hans be slut att ej uppoffra mera på sonen, förr än denne stadgat sig, rufvade han på hämnd mot, båda. Afvaktande lägligt tillfälle härtill, ville han sistlidne -1:ste april spela dem ett spratt. Fadren hade den för många gamla gemensamma svagheten att anse sig fullkomligt frisk och kry och ej vilja höra talas om att dö, hvarför man ej kunde grundligare förarga honom, än då man .uppmanade honom att så fort som möjligt skrifva sitt testamente. Med tanken härpå infann sig den värde sonen ofvannämnde dag hos nämndemannen, som bodde !4 mil borta, och sade, att fadren sändt honom att bedja A. skyndsamt komma till gubben för att skrifva hans testamente, emedan han nu var svårt sjuk. A. begaf sig genast åstad, men fann vid sin ankomst till fadren denne frisk som vanligt... Då han detta oaktadt omtalade anledningen till sitt besök, förstodo snart båda gubbarne det aprilskämt hvarför sonen velat utsätta dem, men hvilket fadren, i hög grad förtretad, beslöt att omintetgöra. Ett testamente blef alltså skrifvet, och i detta blef nämndemannen med förbigående af stjuf-. sonen insatt till ende arftagare. — Redan 3 dagar derefter dog fadren, — Huru sonen bär följderna af sitt aprilnarri känner jag icke, Anmmnenser. I går tog Gud min salig man till sig, och dog plötsligen af en slag fluss, som nu är mig för evigt beröfvad. Hvar och en, som känner den aflidnes hjertegodhet kan föreställa sig min sorg, och rörelse, som fortsättes med största ackuratess och skyndsamhet, liksom under min mans lifstid. N.N. En bedröfvad enka. — Tisdagen den 22 dennes bortgick från: mig en häst, svart med fyra hvita fötter och en -bakfot. Den rättsinnige, som kreaturet tillrättaskaffar, undfår hederlig vedergällning samt bläs i pannan och kortklippt BvagE En nykterhetsfråga. En hög embetsman, som gerna tar sig ett glas, hade härom dagen vid ett middagsbord fått till granne en högt uppsatt kyrkans tjenare. Då buteljerna började cirkulera, vände den andlige sig till sin granne med den anmärkningen, att ett visst qvantum vin skadar icke. Nej för all del, blef svaret, det är ett obestämdt qvantum, som-är så betänkligt. Trilling-konfirmation. Danska tidningarna berätta: att en landtbrukare Jens Lyngby i Skjoldelev, omkring 2 mil från Aarhus, lät i måndags konfirmera tre af sina barn, 2 söner och en dotter, hvilkaäro födda trillingar. . En qvistig fråga. Teologie professor S. i Lund, känd för sina originela frågor, gaf en studentkandidat vid examen i teologi följande qvistiga spörsmål: Hvem är dödens mormor? Examinanden förklarade. sig ej kunna lösa. problemet, hvarför hr professorn måste sjelf besvara sin fråga och gjorde detta å följande sätt: Minns icke herrn bibelsprået som säger: sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden. Sålunda är begärelsen dödens mormor. Aa Laxens instinkt. Laxen går uti hafvet, då han icke har något mer att beställa och då han icke är lämplig till föda åt menniskorna, Och hvad gör han der? Ingen mensklig varelse. vet detta; men hvad vi veta är, att han går bort som en klen och mager stackare och kommer tillbaka som en fet, välfödd, liflig och silfverglänsande hedersman, Hur han bär sig åt för att bli så fet bekymrar oss icke; det är håns sak. Vi veta endast, att han finner god föda i flodmynningarna; och en högt egendomlig omständighet i laxens historia är, att liksom svalan återvänder till sitt gömda näste, biet till sin kupa och dufvan till sitt slag, så återvänder också laxen till, sin gamla ström, om han icke fångas eller af sina många fiender beröfvas lifvet under vägen dit, sa oe NPR PD ss AVANT NA VR NE vag sen eran sr Å