e-— OUJ —
och då hon icke visste hvad hon! skulle taga
sig till, räckte hon sin panna mot markisen,
för att få en kyss.
Man och hustru visste sig ingen lefvande
råd för att kunna göra Herr markisen till lags;
han behöfde möjligen något till bästa efter
en lång promenad. Josef sprang ned i källa-
ren efter en butelj vin, Toinette anställde
jagt efter sin fetaste kyckling, och en kort
stund derefter satt Louis framför ett välför-
gedt bord, under det Josef och hang Hustru
passade upp honom.
Barnen hade kommit hem från skolan, och
genom dem fick snart hela byn veta hvilket
besök, som Josef hade fått. Hvarje ögonblick
kom folk, som önskade helsa på markisen,
och de sade:
— Känner ni inte igen mig, herr markis?
Jag kände er straxt.
Louis mottog alla dessa bevis på en till-
gifvenhet, som åren icke förmått minska, med
en inre tillfredsställelse; Tusem minnen yvak-
nade Hos honom, då Han hörde dessa Keder-
liga menniskor tala, och intrycken från hans
ungdom stodo lefvande för honom. Det var
klart, att intet rykte om hans vilda lif, om
hans uselhet, trängt ner till Rhönes stränder.
Han, den föraktade äfventyraren, hjelten från
spelhusen, som varit kamrat med Londons
värsta afskum, gladde sig åt att finna, med
hvilken kärlek och vördnad hans namn lefde
uti hans fädernebygd, och det föreköm ho-