— DVD —
nästan hoppats attYden gamle skulle kunnat
återgifva honom något af hans ungdom. Han
drog en djup suck och sade:
— Jag är markisen af Clameran.
Vid dessa ord uppgaf mannen ett glädje-
rop och utbrast:
— Är detni, herr markis, är det ni?
Han attade Louis händer, tryckte dom
vördnadsfullt och sade:
— Ack, hvad min stackars far skulle ha
blifvit glad, fom hantY:nuilefvat! I sin sista
stund tänkte han på sitt herrskap. Hur ofta
har han ieke: beklagat sig öfver att han al-
drig fick höra något från er. Han är död
och begrafven, den stackars gubben; men jag,
hans son Josef, tillhör er med Vf och själ.
Ni här — hvilkenlycka! Ack, min hustru, som
jag så ofta talat med om huset Clameran,
skall blifva riktigt glad.
Med dessa ord sprang han ut och ropade
af alla krafter:
— Antoinette, halloh, Toinette, hör hit!
Detta hjertliga mottagande gjorde ett djupt
intryck på Louis. Det var många år sedan
någon så vänligt tryckte hans hand.
En ung, vacker qvinna, något solbränd och
med stora, strålande ögon, trädde in, till hälf-
ten släpad af Josef, som ropade:
— Här är min hustru, herr markis. Jag
har icke låtit henne få tid att snygga upp
sig en gång. Det är markisen, Poinette.
Dett Wnga; vackra hustrun neg mycket blyg,