— DVD — nästan hoppats attYden gamle skulle kunnat återgifva honom något af hans ungdom. Han drog en djup suck och sade: — Jag är markisen af Clameran. Vid dessa ord uppgaf mannen ett glädjerop och utbrast: — Är detni, herr markis, är det ni? Han attade Louis händer, tryckte dom vördnadsfullt och sade: — Ack, hvad min stackars far skulle ha blifvit glad, fom hantY:nuilefvat! I sin sista stund tänkte han på sitt herrskap. Hur ofta har han ieke: beklagat sig öfver att han aldrig fick höra något från er. Han är död och begrafven, den stackars gubben; men jag, hans son Josef, tillhör er med Vf och själ. Ni här — hvilkenlycka! Ack, min hustru, som jag så ofta talat med om huset Clameran, skall blifva riktigt glad. Med dessa ord sprang han ut och ropade af alla krafter: — Antoinette, halloh, Toinette, hör hit! Detta hjertliga mottagande gjorde ett djupt intryck på Louis. Det var många år sedan någon så vänligt tryckte hans hand. En ung, vacker qvinna, något solbränd och med stora, strålande ögon, trädde in, till hälften släpad af Josef, som ropade: — Här är min hustru, herr markis. Jag har icke låtit henne få tid att snygga upp sig en gång. Det är markisen, Poinette. Dett Wnga; vackra hustrun neg mycket blyg,