Deputeraden Gambettas tär
till Frankrikes studerande ungdöm:
Gambetta blef vid sednaste valen af sta-
den Marseilles invånare utsedd till deras
representant i Frankrikes lagstiftande för-
samling. Han var förut känd såsomen af
sitt lands skarpsinnigaste advokater; redan
har han förvärfvat sig anseendet att ock
vara en af. dess mest framstående politiska
förmågor. Han är republikan och han skyr
aldrig att utsäga det i kammaren. Då han
nyligen demonstrerade att den republikanska
styrelseformen är den rätta och den bästa,
väckte hans ord genklang i månget bröst
och särdeles i de ungas. De studerande vid
universitetet i Paris gåfvo, för att ådaga-
lägga likstämmigheten i deras tänkesätt, er
offentlig bankett för honom den 19 april;
och vid detta tillfälle besvarade han den
honom egnade skålen i ett tal, så märkligt
att vi anse för en skyldighet att meddela
det åt våra läsare, ehuru mycket utrymme
det än upptager.
Med juristens logik och med klassisk väl-
talighet visade han att orsaken till franska
folkets fallande i despotismens armar är, att
det omgifvit Napoleonsbilden med en helgon-
gloria och att befrielsens dag rinner upp i
samma mån som denna falska nimbus skin-
gras. Hans tal går för öfrigt och väsent-
ligt ut på att förjaga den fruktan, som det
påstås att den jordbrukande befolkningen
hyser för att demokrati och anarki skulle
vara 1ktydiga.
Talet lyder som följer:
Mina kära samtida!
Jag måste påkalla hela er uppmärksamhet;
i mitt närvarande tillstånd af mattighet skulle
det vara mig omöjligt att öfverrösta ett mer
eller mindre starkt sorl. Emellertid kan jag
icke underlåta att svara på de ord som nyss
ställdes till mig. De ha i min själ framkallat
en sådan rörelse, att jag icke utan svårighet
kan för eder uttrycka på ett lefvande och be-
gripligt sätt den glädje, fri från allt hvad få:
fänga och högmod heter, som jag erfar, då:jag
nu befinner mig midt ibland den generation,
hvars organ man gerna velat säga att jag är
och att jag skall förblifva (Bifallsrop). i
Och verkligen — om det vore mig. tillåtet
att säga att jag har en. särskild. ärelystnad, så
skulle denna bestå uti att sammanfatta och
uttrycka med hela troheten, kraften och upp?
riktigheten hos ett samvete, som genomträngt
sig sjelf, edra sträfvanden och edra rättighe?
ter samt att outtröttligen arbeta för frihetens
slutliga förverkligande i republikens form;
(Bravo!) ;
Icke är det jag — varen derom förvissadej
mina herrar — som någonsin skall förtala våra
ärorika förfäder. Det är icke jag som skall
våga med sonlig vanvördnad anklaga deras
svagheter och deras förvillelser. Nej! nej!
denna gångna tid är helig. Det är genom de:
ras hjeltemod vi kunna på vetenskapens väg
hinna frihetens förlofvade land. i
Ty jag trör att jag här icke skall möta op:
position, när jag säger att vi jemte känsla för
och sträfvan efter idealet hafva till vårt stöd
den rationela bevisningen, sanningens besitt:
ning (Lifliga applåder). i
Säkerligen finnas många — jag tillhör deras
antal — som äro republikaner af tradition, till
följd af sina familjeförhällanden eller sjelfvd
blodets beskaffenhet. Det är också - en
adel! (Ja, ja! Bravo!) Men genom sin känsla
utöfvar man ingen kraftig inverkan på andrä
menniskor, och för att värfva dem; för att
bringa dem till tystnad, för att påtvinga dem
sin öfvertygelse, fordras annat än nit och väl:
talighet; man måste hafva på sin sida dennå
belysande och afgörande kraft som kallas den
fulia evidensen. Nåväl, jag har denna orubb-
liga förvissning, som jag kan sätta mot partier-
nas alla lockelser, förolämpningar och utma-
ningar; jag menar det vissa medvetandet att,
midt ibland de rivaliserade, partiernas kamp
och förvirring, vi ensamma ha rätt och att vi
kunna bevisa det. (Uthållande bravorop.)
Att ha rätt, mina herrar, att ha rätt, det är
att upphöra att vara ett parti; det är att in-
taga bland menskligheten denna upphöjda plats,
på hvilken man icke vidare är åtkomlig för
anfall; det är att kunna säga till nationen:
Du tillhör mig! Du tillhör mig, emedan jag
ensam kan åvägåbringa din moraliska frigö-
relse och på rättvisans grund bygga och be-
fästa den verkliga ordningen och den materiela
säkerneten. (Stormande bifallsyttringar.)