Deputeraden Gambettas tär till Frankrikes studerande ungdöm: Gambetta blef vid sednaste valen af staden Marseilles invånare utsedd till deras representant i Frankrikes lagstiftande församling. Han var förut känd såsomen af sitt lands skarpsinnigaste advokater; redan har han förvärfvat sig anseendet att ock vara en af. dess mest framstående politiska förmågor. Han är republikan och han skyr aldrig att utsäga det i kammaren. Då han nyligen demonstrerade att den republikanska styrelseformen är den rätta och den bästa, väckte hans ord genklang i månget bröst och särdeles i de ungas. De studerande vid universitetet i Paris gåfvo, för att ådagalägga likstämmigheten i deras tänkesätt, er offentlig bankett för honom den 19 april; och vid detta tillfälle besvarade han den honom egnade skålen i ett tal, så märkligt att vi anse för en skyldighet att meddela det åt våra läsare, ehuru mycket utrymme det än upptager. Med juristens logik och med klassisk vältalighet visade han att orsaken till franska folkets fallande i despotismens armar är, att det omgifvit Napoleonsbilden med en helgongloria och att befrielsens dag rinner upp i samma mån som denna falska nimbus skingras. Hans tal går för öfrigt och väsentligt ut på att förjaga den fruktan, som det påstås att den jordbrukande befolkningen hyser för att demokrati och anarki skulle vara 1ktydiga. Talet lyder som följer: Mina kära samtida! Jag måste påkalla hela er uppmärksamhet; i mitt närvarande tillstånd af mattighet skulle det vara mig omöjligt att öfverrösta ett mer eller mindre starkt sorl. Emellertid kan jag icke underlåta att svara på de ord som nyss ställdes till mig. De ha i min själ framkallat en sådan rörelse, att jag icke utan svårighet kan för eder uttrycka på ett lefvande och begripligt sätt den glädje, fri från allt hvad få: fänga och högmod heter, som jag erfar, då:jag nu befinner mig midt ibland den generation, hvars organ man gerna velat säga att jag är och att jag skall förblifva (Bifallsrop). i Och verkligen — om det vore mig. tillåtet att säga att jag har en. särskild. ärelystnad, så skulle denna bestå uti att sammanfatta och uttrycka med hela troheten, kraften och upp? riktigheten hos ett samvete, som genomträngt sig sjelf, edra sträfvanden och edra rättighe? ter samt att outtröttligen arbeta för frihetens slutliga förverkligande i republikens form; (Bravo!) ; Icke är det jag — varen derom förvissadej mina herrar — som någonsin skall förtala våra ärorika förfäder. Det är icke jag som skall våga med sonlig vanvördnad anklaga deras svagheter och deras förvillelser. Nej! nej! denna gångna tid är helig. Det är genom de: ras hjeltemod vi kunna på vetenskapens väg hinna frihetens förlofvade land. i Ty jag trör att jag här icke skall möta op: position, när jag säger att vi jemte känsla för och sträfvan efter idealet hafva till vårt stöd den rationela bevisningen, sanningens besitt: ning (Lifliga applåder). i Säkerligen finnas många — jag tillhör deras antal — som äro republikaner af tradition, till följd af sina familjeförhällanden eller sjelfvd blodets beskaffenhet. Det är också en adel! (Ja, ja! Bravo!) Men genom sin känsla utöfvar man ingen kraftig inverkan på andrä menniskor, och för att värfva dem; för att bringa dem till tystnad, för att påtvinga dem sin öfvertygelse, fordras annat än nit och väl: talighet; man måste hafva på sin sida dennå belysande och afgörande kraft som kallas den fulia evidensen. Nåväl, jag har denna orubbliga förvissning, som jag kan sätta mot partiernas alla lockelser, förolämpningar och utmaningar; jag menar det vissa medvetandet att, midt ibland de rivaliserade, partiernas kamp och förvirring, vi ensamma ha rätt och att vi kunna bevisa det. (Uthållande bravorop.) Att ha rätt, mina herrar, att ha rätt, det är att upphöra att vara ett parti; det är att intaga bland menskligheten denna upphöjda plats, på hvilken man icke vidare är åtkomlig för anfall; det är att kunna säga till nationen: Du tillhör mig! Du tillhör mig, emedan jag ensam kan åvägåbringa din moraliska frigörelse och på rättvisans grund bygga och befästa den verkliga ordningen och den materiela säkerneten. (Stormande bifallsyttringar.)