— 290
Huru! Han, en simpel, borgerlig ingeniör,
en . . . Fauvel, han tillät sig att tänka på
en la Verberie!
Med en viss högtidtighet dröjde hön vid
dessa betraktelser af en högre betydelse, men
då detta tema var uttömdt, kom hon lyckligt-
vis till den mera materiela sidan af saken.
— Ni skall väl icke. helt och hållet för-
tvifla, sade hon. Grefvinnan befinner sig i
en något besvärad ställning — hon råkar våra
skyldig Gud och hvar menniska och riskerar
snart utmätningar. Om derför en ung man
med reela afsigter och med förmögenhet pre-
senterar sig, kan ingen veta hvad som Kan
inträffa.
Andre Fauvel-var ung, och den gamla da-
mens förespeglingar förekommo honom derför
orimliga, men vid mera eftertanka och genom
ett noggrannt studium, af traktens adel kom
han till den öfvertygelse, att det icke kunde
vara så omöjligt, att pekuniära medel kunde
förmå grefvinnan de la Verberie att pruta
något på sin stolthet ech skänka honom sin
dotters hand, Han beslöt derför att handla
utan alltför många omsvep, och då han en
dag händelsevis träffade grefvinnan vid table
Thöten uti ett Hotell i Beaucaire, bad han
rodnande om tillåtelse att få taga plats vid
hennes sida. .
Anade möjligen grefvinnan den unge in-
geniörens kärlek? Hade hennös väninta fifvit
henne. en liten vink? Det är icke omöjligt.