-—? MIK Valentine kunde med ett enda ord ha stillat den gamle tjenarens sorg; hon behöfde blott säga honom, att Gaston var räddad, men hon begick det felet, att betvifla hans tystlåtenhet. — Då måste jag tala med herr Louis, gade hon. Denna begäran tycktes uppreta Saint-Jean i högsta grad. — Ni, utropade han, ni!... Det kan icke vara ert allvar, fröken de la Verberie. Kan ni, efter det som passerat, våga att tala med herr Louis. Jag vill det icke, hör ni? Jag skall gifva er ett godt råd: gå hem så fort som möjligt. Jag kan icke ansvara för hvad folket kunde hitta på att säga, om det fick 80 er. Och utan att afbida svar, afligsnade SaintJean sig med långsamma steg. För Valentine återstod intet annat att göra, än att gå hem, men vid denna tid på dagen var folket redan i rörelse, och öfverallt mötte den olyckliga unga fickan ironiska helsningar och förolämpande blickar. Då Valentine slutligen uppnådde la Verberie, kom Milhonne henne till mötes och sade: — Det var väl, fröken, att ni ändtligen kom. Frun har på morgonen haft ett besök, och sedan har hon oupphörligt frågat efter cr; skynda, men akta er, ty frun är i hög grad uppbragt. Då Valentine kom in till sin mor, blef hon amottagen med en flod af de gröfsta föroFå