- 240 —
— Ni har tillåtit er att skändligt förnärma
personer. :
— Jag, herr doge?
— Ja, just ni! Hvad var det för en afsky-
värd historia ni dukade upp?
— Afskyvärd! Ja, det säger ni nu, men
jag, som har författat den . .
— Nog, min herre! Ni inå väl åtminstone
ha nod att tillstå, att det hela blott Far en
låg och gemen beskyllning mot fru Fauvel.
Påjäzzon tittade i tåket med en Min, som
om Han fallit från skyarne af förvåning öfver
hvad han Körde.
— Det är ändå väl magstarkt, sade han
slutligen. Hvar fiönes i hela detta drama
om Li-Fö en erida anspelning på fru Fauvel?
På min ära, hur mycket jag än tänker derpå,
kan jag icke finna någon, med mindre att...
men, nej det är omöjligt.
— Vågar ni påstå att ni är okunnig om
den olycka, som träffat herr Fauvel? afbröt
herr de Clameran honom.
Pajazzon var fullt och fast i den öfver-
tygelsen, att de skulle sjunga rent ut; och
svarade derför blött:
— En olycka?
— Ja, jag menar: den stöld; s8om begicks
hos herr Fauvel och som väckte så tycket
uppseende.
— Nu har jag det. Hans kassör gjorde
sig osynlig med 350,000 frank; men sådant
händer ja alla dagar. : Hur man för öfrigt