240 — — Ni har tillåtit er att skändligt förnärma personer. : — Jag, herr doge? — Ja, just ni! Hvad var det för en afskyvärd historia ni dukade upp? — Afskyvärd! Ja, det säger ni nu, men jag, som har författat den . . — Nog, min herre! Ni inå väl åtminstone ha nod att tillstå, att det hela blott Far en låg och gemen beskyllning mot fru Fauvel. Påjäzzon tittade i tåket med en Min, som om Han fallit från skyarne af förvåning öfver hvad han Körde. — Det är ändå väl magstarkt, sade han slutligen. Hvar fiönes i hela detta drama om Li-Fö en erida anspelning på fru Fauvel? På min ära, hur mycket jag än tänker derpå, kan jag icke finna någon, med mindre att... men, nej det är omöjligt. — Vågar ni påstå att ni är okunnig om den olycka, som träffat herr Fauvel? afbröt herr de Clameran honom. Pajazzon var fullt och fast i den öfvertygelsen, att de skulle sjunga rent ut; och svarade derför blött: — En olycka? — Ja, jag menar: den stöld; s8om begicks hos herr Fauvel och som väckte så tycket uppseende. — Nu har jag det. Hans kassör gjorde sig osynlig med 350,000 frank; men sådant händer ja alla dagar. : Hur man för öfrigt