— 194 —
att det är för sent att utföra den. Detta in-
gentingX, som Clameran oroade sig öfver, har
redan fallit i god jord. Men då jag icke till-
låter att dessa skurkar bringa mina kort i
oordning, så är det bäst att underrätta säker-
hetspolisen om huru den skall förhålla sig.
— Det har skett, patron, svarade mäster
Josef glad.
Med en nästan feberaktig nyfikonhet hade
Prosper lyssnat till denna berättelse, hvaraf
så att säga hvarje ord kastade ett nytt ljus
öfver händelserna. MHan trodde sig nu förstå
fragmenterna af Gipsys bref, han insåg, att
denne Raoul, som åtnjutit hela hans förtro-
ende, icke kunde vara något annat än en
skurk. Tusen hittills obemärkta omständig-
heter runno honom i hågen, och han frågade
sig sjelf, huru han så lång tid hade kunnat
vara slagen med blindhet.
Mäster Josef fortfor emellertid:
— I går eftermiddag gjorde husbonden
sig så vacker som en brudgum. Jag rakade
honom, friserade honom, pomaderåde och stop-
pade upp honom och måste sedan köra för
honom till Provence-gatan, till herr de Fauvel.
— Huru! utbrast Prosper, var hän djerf
nog att visa sig der efter den förolämpning
han tillät sig dagen efter det stölden var be-
gången.
— Ja, unge herre, han var så djerf, och
han vågade till och med stanna qvar hela
aftonen till framemot midnatt, till min störa