Skådespelet Faust uppfördes för nå-
gra dagar sedan på en fransk landsortsteater.
Som man vet, uppstiger Mefistofeles genom
en fall-lucka från underjorden. Aktören stäl-
ler sig på en bordformig inrättning och skjut-
sas, på gifvet tecken, hastigt upp i jemnhöjd
med scenen. Det går på ett par sekunder.
Denstackars Mefisto hade den gången knäppt
på sig svärdet så fatalt, att gehänget hakat
sig fast i det bälte, som höll upp hans pan-
talonger. Dessutom hade den förargliga pam-
pen råkat komma alldeles på tvären.
Kom, satan! utropade doktorn.
I en blink stod Mefisto på scenen; men
— i hvad skick!
De begge ändarne af svärdet hade tagit
mot kanterna af hålet, genom hvilket han
fördes upp, gehänget följde med pampen och
byxbältet m. m. med gehänget. Den stackars
afgrundsfursten stod der lik en halfflådd ha-
re. Ögonblicket derpå sänkte sig ridån öfver
den erbarmliga extra-tablån.
Damen med nyckeln, En rysk dam,
som år 1848 oeh 1849 väckte ett visst upp-
seende i de parisiska salongerna, har, enligt
Patrie, nyligen aflidit i Versailles, der hon
bebodde ett litet landställe och lefde helt af-
skild från verlden. En eller ett par gånger
om året fick hon besök af en herre, som in-
gen kände, men som antogs vara hennes man.
Förra månaden anlände emellertid till henne
ett bref, som innehöll underrättelse om att den
okände aflidit. Några dagar sednare afled
hon också sjelf; hon befanns ha tagit sig af
daga geoom svält. Detta fruntimmers histo-
ria är särdeles mystisk. Då hon vintern 1848
—1849 visade gig i Paris, var hon ännu ung,
koappt tjugufyra år. Man berättade då att
hennes man cn gång öfverraskat henne i deras
villa, när hon med alla tecken till oro hastigt
tillslöt dörren till ett stort väggfast skåp.
Betjenten hade nemligen omtalat för sin hus-
bonde att frun mottog besök af en främmande
herre. Ryssen sade icke ett ord; han läste
endast igen skåpet och tog nyckeln på sig
Derefter förde han sin hustru ned till vagnen,
och sedan han afsides hviskat några ord till
kusken, bar det af. Men innan damen hun-
hit förlora villan ur sigte, såg hon den stå
i ljusan låga. Hon afsvimmade och insjuk-
nade häftigt. Då hon återvann besinningen,
fann hon att hon bar om halsen en tjock guld-
kedja utan lås, hvarpå en nyckel hängde.
Det var nyckeln till det omtalade skåpet, Hon
ville döda sig sjelf, men hennes maa hotade
henne med att, ifall hon gjorde detta, göra
hennes brottslighet bekant för hela verlden.
Hon skulle i stället lefva och städse minnas
hvad hon brutit. Halsbandet med nyckeln
ådrog henne naturligtvis en viss nyfiken upp:
märksamhet i salongerna i Paris, men under
en lång tid bad hon förgäfves sin man att få
draga sig tillbaka och lefva i ensamhet. Slut-
ligen gick han in härpå, dock endast med
det vilkoret att hon ieke skulle få taga lifvet
af sig, förrän han dött. I mer än 20 är vän-
tade nu den olyckliga, som icke ville bringa van-
ära öfver sin familj, på förlossningens stund;
och då mannen omsider afled, beslöt hon,
som sagdt, genast hungra ihjäl,
Anekdot, Alexander Dumas den äldre,
hvilken, som bekant, är en stor älskare af
symmetri — han påstås vara rent af vurm i
detta fall — öfyverraskade en dag en äppel-
fr i sin trädgård. Den ryktbare författaren
ad helt lugnt den objudne gästen stiga ned
ur trädet, tog honom derpå i kragen samt
inspärrade honom i en af de två små pavil-
jonger i kinesisk stil som befinna sig vid än-
dan af tridgården, på hvar sin sida om en
den allra söm täckaste lilla insjö, en riktig
syster till den förtjusande sjön i Bois de
Boulogne. Straxt derpå möter han i en sido-
all6 den bekanta Åda Menken, hans väninna,
ryktbar lika mycket för de kroppsliga behag,
som naturen slösat på henne, som för den
oförbehållsamhet, hvarmed hon i allmänhet
uppträdde. Han omtalade skrattande hvad
han nyss hade gjort, hvarvid fröken Menken ut-
brast: Men, mon cher, den andra paviljon-
gen är ju alldeles tom; det blir ju ingen
symmetri i det helal — Förtusan mamie,
ni har rätt! JOtt sådant nöt jag varl ....
Och skyndande så fort hans oviga eorpus det
tillät, sprang han i riktning ft paviljongen till-
baka. Han återkom efter en stund och utro-
pade med en af belåtenhet strålande min:
Mademoiselle, gaken är hjelpt! Jag har
stängt in trädgårdsmästaren i den andra pa-
viljongen!
Babeo Heshab Chandar Sen,
chefen för de Brahminer, som hylla religiöst
framåtskridande, har kommit till Marseille,
på resa till England, för att studera kristen-
domens nuvarande utveckling i det land, som
gifvit Indien des8 verdsliga och andliga be-
herrskare, Pall Mall Gazette tillstyrker
derför att undandraga gästens ögon en mängd
förhållanden och företeelser, som ieke kasta
något synrerligen godt ljus öfver vår kristen-
dom; så t. ex. att låta något rena och putsa
upp , de fattigas hus, gömma undan förestån-
darne för Pancras-lasarettet, kasta en hop för-
falskade varor i Themsen och slunga några
oredliga köpmän efter dem, bilägga ett par
små religionsstrider och så taga på söndags-
kläderna och som goda kristne med vänligt
elsa — den naturligtvis oväntade —
När han sedan efter ett kort besök
ndt ham kan man in ad förnvadt