Skådespelet Faust uppfördes för några dagar sedan på en fransk landsortsteater. Som man vet, uppstiger Mefistofeles genom en fall-lucka från underjorden. Aktören ställer sig på en bordformig inrättning och skjutsas, på gifvet tecken, hastigt upp i jemnhöjd med scenen. Det går på ett par sekunder. Denstackars Mefisto hade den gången knäppt på sig svärdet så fatalt, att gehänget hakat sig fast i det bälte, som höll upp hans pan talonger. Dessutom hade den förargliga pampen råkat komma alldeles på tvären. Kom, satan! utropade doktorn. I en blink stod Mefisto på scenen; men — i hvad skick! De begge ändarne af svärdet hade tagit mot kanterna af hålet, genom hvilket han fördes upp, gehänget följde med pampen och byxbältet m. m. med gehänget. Den stackars afgrundsfursten stod der lik en halfflådd hare. Ögonblicket derpå sänkte sig ridån öfver den erbarmliga extra-tablån. Damen med nyckeln, En rysk dam, som år 1848 oeh 1849 väckte ett visst uppseende i de parisiska salongerna, har, enligt Patrie, nyligen aflidit i Versailles, der hon bebodde ett litet landställe och lefde helt afskild från verlden. En eller ett par gånger om året fick hon besök af en herre, som ingen kände, men som antogs vara hennes man. Förra månaden anlände emellertid till henne ett bref, som innehöll underrättelse om att den okände aflidit. Några dagar sednare afled hon också sjelf; hon befanns ha tagit sig af daga geoom svält. Detta fruntimmers historia är särdeles mystisk. Då hon vintern 1848 —1849 visade gig i Paris, var hon ännu ung, koappt tjugufyra år. Man berättade då att hennes man cn gång öfverraskat henne i deras villa, när hon med alla tecken till oro hastigt tillslöt dörren till ett stort väggfast skåp. Betjenten hade nemligen omtalat för sin husbonde att frun mottog besök af en främmande herre. Ryssen sade icke ett ord; han läste endast igen skåpet och tog nyckeln på sig Derefter förde han sin hustru ned till vagnen, och sedan han afsides hviskat några ord till kusken, bar det af. Men innan damen hunhit förlora villan ur sigte, såg hon den stå i ljusan låga. Hon afsvimmade och insjuknade häftigt. Då hon återvann besinningen, fann hon att hon bar om halsen en tjock guldkedja utan lås, hvarpå en nyckel hängde. Det var nyckeln till det omtalade skåpet, Hon ville döda sig sjelf, men hennes maa hotade henne med att, ifall hon gjorde detta, göra hennes brottslighet bekant för hela verlden. Hon skulle i stället lefva och städse minnas hvad hon brutit. Halsbandet med nyckeln ådrog henne naturligtvis en viss nyfiken upp: märksamhet i salongerna i Paris, men under en lång tid bad hon förgäfves sin man att få draga sig tillbaka och lefva i ensamhet. Slutligen gick han in härpå, dock endast med det vilkoret att hon ieke skulle få taga lifvet af sig, förrän han dött. I mer än 20 är väntade nu den olyckliga, som icke ville bringa vanära öfver sin familj, på förlossningens stund; och då mannen omsider afled, beslöt hon, som sagdt, genast hungra ihjäl, Anekdot, Alexander Dumas den äldre, hvilken, som bekant, är en stor älskare af symmetri — han påstås vara rent af vurm i detta fall — öfyverraskade en dag en äppelfr i sin trädgård. Den ryktbare författaren ad helt lugnt den objudne gästen stiga ned ur trädet, tog honom derpå i kragen samt inspärrade honom i en af de två små paviljonger i kinesisk stil som befinna sig vid ändan af tridgården, på hvar sin sida om en den allra söm täckaste lilla insjö, en riktig syster till den förtjusande sjön i Bois de Boulogne. Straxt derpå möter han i en sidoall6 den bekanta Åda Menken, hans väninna, ryktbar lika mycket för de kroppsliga behag, som naturen slösat på henne, som för den oförbehållsamhet, hvarmed hon i allmänhet uppträdde. Han omtalade skrattande hvad han nyss hade gjort, hvarvid fröken Menken utbrast: Men, mon cher, den andra paviljongen är ju alldeles tom; det blir ju ingen symmetri i det helal — Förtusan mamie, ni har rätt! JOtt sådant nöt jag varl .... Och skyndande så fort hans oviga eorpus det tillät, sprang han i riktning ft paviljongen tillbaka. Han återkom efter en stund och utropade med en af belåtenhet strålande min: Mademoiselle, gaken är hjelpt! Jag har stängt in trädgårdsmästaren i den andra paviljongen! Babeo Heshab Chandar Sen, chefen för de Brahminer, som hylla religiöst framåtskridande, har kommit till Marseille, på resa till England, för att studera kristendomens nuvarande utveckling i det land, som gifvit Indien des8 verdsliga och andliga beherrskare, Pall Mall Gazette tillstyrker derför att undandraga gästens ögon en mängd förhållanden och företeelser, som ieke kasta något synrerligen godt ljus öfver vår kristendom; så t. ex. att låta något rena och putsa upp , de fattigas hus, gömma undan föreståndarne för Pancras-lasarettet, kasta en hop förfalskade varor i Themsen och slunga några oredliga köpmän efter dem, bilägga ett par små religionsstrider och så taga på söndagskläderna och som goda kristne med vänligt elsa — den naturligtvis oväntade — När han sedan efter ett kort besök ndt ham kan man in ad förnvadt