Hvarjehanda nyheters
På em maskerad i en landsortsstad
inträffade för några år sedan att två masker,
den ena klädd i öfversteuniform och den an-
dra i domino, kommo i ordvexling om rät-
tigheten att kurtisera en dulcinea, och denna
ordvexling slutade med att öfversten tilldelade
sin motståndare en dugtig örfil. Öfversten
lemnade genast derpå salongen och ingick
i klädrummet, der en af hans bekanta
bad att få låna den vackra uniformen, som
innehafvaren tänkte afligga. Detta tilläts ho-
nom också. Vår öfverste påtog nu i stället
en sjömansdrägt och förfogade sig derpå åter
ut i salongen. Om en stund kom den nya
öfversten äfven ut och blef så förbluffad, då
han af den förut omtalade dominon, som po-
sterade vid dörren, erhöll en bastant örfil, att
retirerade till klädrummet, på det högsta
argad öfver ett så ovänligt mottagande. 119
Hoanmiballka rätter. Från Fager-
hult omtalas följande historia: En soldat, som
häromdagen skulle uppgöra eld och för detta
ändamål klyfva ved, råkade att med yxan hug-
ga af sig ena tummen. Mannen i fråga tycks
dock tagit saken lugnt, enär han lade den af-
huggna tummen på fönsterhyllan öfver natten.
Emellertid passade råttorna på och gjorde sig
en god måltid af hvad som kunde af tummen
uppätas, hvadan mannen på morgonen fann
endast benknotan qvar af sin tumme.
En hbares äfventyr. Ett gammalt
ordspråk säger: ingen kan veta hvar haren
har sin gång, och detta tycktes besannas af
följande lilla tilldragelse.
Fanjunkaren L. var en höstdag för några
år sedan ute och jagade hare på Wij ås i sö-
dra Upland. Haren gick långt undan, och då
det blåste friskt, gick drefvet utom hörhåll, så
att jägaren efter en lång väntan omsider måste
gå hem utan sina hundar) En stund efter
dethan kommit hem, kom en bonde från samma
by och berättade. att hundarne vid Warpsunds
bro drifvit en hare ned i sjön. Haren hade
sutit ute på udden af Wij ås och stacks der
af hundarne, men vågade sig ej ut på bron,
ty der var folk och hundarne lågo så nära på,
att jösse ej karl att vända, utan måste
ge sig ut i Han sam ut ett stycke, men
blef snart redlös och till utseendet liflös, fast
han ändock låg och flöt ofvanpå
Denna tilldragelse bemärktes af en skärkarl,
Nordblom, som låg der invid med sin båt
och sålde strömming och var han ej sen att
med biträde at sin medhjelpare fiska upp haren,
hvilken fortfarande ej visade tecken till lif
och derför helt varligt lades ned i båten. Nord-
blom och hans karl gjorde sig nu räkning på
harstek till följande middag, men det blef in-
genting af, ty som båten lade till vid Rö-
lunda andetl qvicknade jösse helt oförtänkt vid
och hoppade i land, utan att ens tacka för
bjelpen.
Ben första qvinna af negerras,
som i Förenta staterna börjat studera lagfa-
renhet, är en fröken Charlotta E. Ray, dot-
ter till en prest af samma namn. Hon bar
inskrifvit sig bland dem, som studera lagfa-
renheten vid Howard-universitetet i Wa-
shington.