Hvarjehanda nyheters På em maskerad i en landsortsstad inträffade för några år sedan att två masker, den ena klädd i öfversteuniform och den andra i domino, kommo i ordvexling om rättigheten att kurtisera en dulcinea, och denna ordvexling slutade med att öfversten tilldelade sin motståndare en dugtig örfil. Öfversten lemnade genast derpå salongen och ingick i klädrummet, der en af hans bekanta bad att få låna den vackra uniformen, som innehafvaren tänkte afligga. Detta tilläts honom också. Vår öfverste påtog nu i stället en sjömansdrägt och förfogade sig derpå åter ut i salongen. Om en stund kom den nya öfversten äfven ut och blef så förbluffad, då han af den förut omtalade dominon, som posterade vid dörren, erhöll en bastant örfil, att retirerade till klädrummet, på det högsta argad öfver ett så ovänligt mottagande. 119 Hoanmiballka rätter. Från Fagerhult omtalas följande historia: En soldat, som häromdagen skulle uppgöra eld och för detta ändamål klyfva ved, råkade att med yxan hugga af sig ena tummen. Mannen i fråga tycks dock tagit saken lugnt, enär han lade den afhuggna tummen på fönsterhyllan öfver natten. Emellertid passade råttorna på och gjorde sig en god måltid af hvad som kunde af tummen uppätas, hvadan mannen på morgonen fann endast benknotan qvar af sin tumme. En hbares äfventyr. Ett gammalt ordspråk säger: ingen kan veta hvar haren har sin gång, och detta tycktes besannas af följande lilla tilldragelse. Fanjunkaren L. var en höstdag för några år sedan ute och jagade hare på Wij ås i södra Upland. Haren gick långt undan, och då det blåste friskt, gick drefvet utom hörhåll, så att jägaren efter en lång väntan omsider måste gå hem utan sina hundar) En stund efter dethan kommit hem, kom en bonde från samma by och berättade. att hundarne vid Warpsunds bro drifvit en hare ned i sjön. Haren hade sutit ute på udden af Wij ås och stacks der af hundarne, men vågade sig ej ut på bron, ty der var folk och hundarne lågo så nära på, att jösse ej karl att vända, utan måste ge sig ut i Han sam ut ett stycke, men blef snart redlös och till utseendet liflös, fast han ändock låg och flöt ofvanpå Denna tilldragelse bemärktes af en skärkarl, Nordblom, som låg der invid med sin båt och sålde strömming och var han ej sen att med biträde at sin medhjelpare fiska upp haren, hvilken fortfarande ej visade tecken till lif och derför helt varligt lades ned i båten. Nordblom och hans karl gjorde sig nu räkning på harstek till följande middag, men det blef ingenting af, ty som båten lade till vid Rölunda andetl qvicknade jösse helt oförtänkt vid och hoppade i land, utan att ens tacka för bjelpen. Ben första qvinna af negerras, som i Förenta staterna börjat studera lagfarenhet, är en fröken Charlotta E. Ray, dotter till en prest af samma namn. Hon bar inskrifvit sig bland dem, som studera lagfarenheten vid Howard-universitetet i Washington.