Allt Tör den heliga kyrkans skull! Under några år fanns om källare, kallad Kastenhof, vid fakobstoregg dt emoghufvudingången till Jakobs eka Den siste värden på detta Kastenhof (nu finns ett annat, några steg längre bort från kyrkan) rymde; en annan bespetsade sig på att få öfvertaga lokalen, men öfverståthållare-embetet, som ibland är mycket rigoröst, kände sig manadt att förbjuda lokalens vidare beagnande till utskänkning af mat och dryck —Callt för den heliga kyrkans skull! (Såsom ett apropå våga vi hemställa, huruvida icke en förordning i vårt eljest så väl administrerade samhälle borde utfärdas, som ålade de innehafvare af källare, schweizerier och krogar, hvilkas lägenheter hafva fönster, yettande utåt plats, der kyrka eller bönehus är beläget, att under pågående gudstjenst låta förse dessa fönster med hela luckor, för ätt bindra fromma förbigående att kasta sneda blickar in i dessa syndens nästen — allt för den heliga kyrkans skull!) Snart sagdt europeiskt kunnigt är, att i Sveriges hufvudstad (och i småstäderna nafurligtvis också) är hvar och en förbjuden att under pågående gudstjenst intaga förtäring af hvad slag det vara må ) ioffentliga Jokaler, derifrån gästerna i följd häraf på bestämda timmar -utköras (i nödfall af polisen) — allt för den heliga kyrkans skulll Medborgare som röka, snusa och tugga tobak (stygga olater!) kunna jemväl på söndagarna få köpa medel för att tillfredsställa dessa sina olika passioner, men icke under pågående gudstjenst — allt för den heliga kyrkans och cigarrfröknarnas salighets skull ! National-museum och Naturhistoriska riksmuseum hållas öppna mnder pågående högmessogudstjenst; detta är hädiskt. Synnerligen Betänkligt förefaller det oss, att Nationalmuseum, der så mycket finnes ohöljdt framstäldt till beskådande, som hos syndens barn (isynnerhet resande från Filipstad) ån väcka syndiga tankar, hålles öppet på lagarna — allt för den heliga kyrkans 114 Men då man nu redan i alla fall gjort så mycket för att hindra medborgare från att på ett syndigt sätt förnöta den tid, som de rätteligen böra tillbringa i kyrkans sköte boh iiteslutande sysselsatta med tanken på sin själs frälsning, hur har man då så illa kunnat tillgodose den frid och det af verldens buller ostörda lugn, som bör råda inom hel-gedomen, att man kan tillåta det den s. k. vaktparaden under trummors skrällande och trumpeters klang anträder sin vandring genom staden under den tid, då ofta den allra heligasto kyrkliga akt ännu pågår i flera ar de kyrkor, dit ljudet af profana meloder, som, eget nog, äfven om söndagarna och de dagar då skrift och nattvardsgång hålJes, få spelas af gardenas musikkårer, intränger och .på ett betänkligt sätt stör andakten samt påminner åhörarne om den yttre verlden Med dess fröjder och glitter och prål? Är icke detta att sila mygg och svälja kamelef? Man torde invända att vaktparaden icke spelar under det att den går förbi kyrkorna, men det gör ingenting till saken, ty ljudet af musiken tränger i alla fall in i de fem kyrkor, hvilka närmast beröras af detta obehag: Ladugårdslands, Jakobs, Storkyrkan, Slottskapellet och Finskan. Författaren af dessa rader vågar derför, dertill uppmanad af många flitiga och ordentliga kyrkogångare, men hvilka också gerna fröjda ögon och öron åt den granna vaktparaden (verldens Barn, kantänka!) till vederbörande vördsamt MemMmställa du-uvida icke tiden för vaktparadens afmarsch från kasernen på sönoch helgdagar och de dagar, då skrift och 3 attvardsgång i ofvan uppräknade kyrkor hålles, kunde framflyttas minst en halj timme, eller, om detta af militära skäl skulle befinnas ogörligt, huruvida icke vaktparadens musik sagde dayar ontingen alldeles kunds inställas eller ock respektive dinektörer åläggas att då låta blåsa endast andlig musik — Sallt för den heliga kyrkans skull!4 Kristligt sinnad kyrkogångare och flanör. —— ) Det finns till och med större småstilder, der