Allt Tör den heliga kyrkans skull!
Under några år fanns om källare, kallad
Kastenhof, vid fakobstoregg dt emoghuf-
vudingången till Jakobs eka Den siste
värden på detta Kastenhof (nu finns ett
annat, några steg längre bort från kyrkan)
rymde; en annan bespetsade sig på att få
öfvertaga lokalen, men öfverståthållare-em-
betet, som ibland är mycket rigoröst, kände
sig manadt att förbjuda lokalens vidare be-
agnande till utskänkning af mat och dryck
—Callt för den heliga kyrkans skull!
(Såsom ett apropå våga vi hemställa,
huruvida icke en förordning i vårt eljest
så väl administrerade samhälle borde ut-
färdas, som ålade de innehafvare af källare,
schweizerier och krogar, hvilkas lägenheter
hafva fönster, yettande utåt plats, der kyrka
eller bönehus är beläget, att under pågå-
ende gudstjenst låta förse dessa fönster med
hela luckor, för ätt bindra fromma förbigå-
ende att kasta sneda blickar in i dessa syn-
dens nästen — allt för den heliga kyrkans
skull!)
Snart sagdt europeiskt kunnigt är, att i
Sveriges hufvudstad (och i småstäderna na-
furligtvis också) är hvar och en förbjuden
att under pågående gudstjenst intaga för-
täring af hvad slag det vara må ) ioffent-
liga Jokaler, derifrån gästerna i följd häraf
på bestämda timmar -utköras (i nödfall af
polisen) — allt för den heliga kyrkans
skulll
Medborgare som röka, snusa och tugga
tobak (stygga olater!) kunna jemväl på sön-
dagarna få köpa medel för att tillfredsställa
dessa sina olika passioner, men icke under
pågående gudstjenst — allt för den heliga
kyrkans och cigarrfröknarnas salighets skull !
National-museum och Naturhistoriska riks-
museum hållas öppna mnder pågående hög-
messogudstjenst; detta är hädiskt. Synner-
ligen Betänkligt förefaller det oss, att Na-
tionalmuseum, der så mycket finnes ohöljdt
framstäldt till beskådande, som hos syndens
barn (isynnerhet resande från Filipstad)
ån väcka syndiga tankar, hålles öppet på
lagarna — allt för den heliga kyrkans
114
Men då man nu redan i alla fall gjort
så mycket för att hindra medborgare från
att på ett syndigt sätt förnöta den tid, som
de rätteligen böra tillbringa i kyrkans sköte
boh iiteslutande sysselsatta med tanken på sin
själs frälsning, hur har man då så illa kun-
nat tillgodose den frid och det af verldens
buller ostörda lugn, som bör råda inom hel-
-gedomen, att man kan tillåta det den s. k.
vaktparaden under trummors skrällande och
trumpeters klang anträder sin vandring ge-
nom staden under den tid, då ofta den allra
heligasto kyrkliga akt ännu pågår i flera
ar de kyrkor, dit ljudet af profana melo-
der, som, eget nog, äfven om söndagarna
och de dagar då skrift och nattvardsgång hål-
Jes, få spelas af gardenas musikkårer, inträn-
ger och .på ett betänkligt sätt stör andakten
samt påminner åhörarne om den yttre verl-
den Med dess fröjder och glitter och prål?
Är icke detta att sila mygg och svälja ka-
melef? Man torde invända att vaktparaden
icke spelar under det att den går förbi kyr-
korna, men det gör ingenting till saken, ty
ljudet af musiken tränger i alla fall in i
de fem kyrkor, hvilka närmast beröras af
detta obehag: Ladugårdslands, Jakobs, Stor-
kyrkan, Slottskapellet och Finskan. Författa-
ren af dessa rader vågar derför, dertill upp-
manad af många flitiga och ordentliga kyrko-
gångare, men hvilka också gerna fröjda ögon
och öron åt den granna vaktparaden (verldens
Barn, kantänka!) till vederbörande vördsamt
MemMmställa du-uvida icke tiden för vaktpara-
dens afmarsch från kasernen på sön- och
helgdagar och de dagar, då skrift och 3 att-
vardsgång i ofvan uppräknade kyrkor hålles,
kunde framflyttas minst en halj timme, eller,
om detta af militära skäl skulle befinnas ogör-
ligt, huruvida icke vaktparadens musik sagde
dayar ontingen alldeles kunds inställas eller
ock respektive dinektörer åläggas att då låta
blåsa endast andlig musik — Sallt för den
heliga kyrkans skull!4
Kristligt sinnad kyrkogångare och flanör.
——
) Det finns till och med större småstilder, der