HR UC UULR SUSV Av BIMLev Riksdags-Nyheter. Om begränsning af rösträtten 1 landskommunenra, Vi meddela här fortsättning af redogörelsen för diskussionen om denna fråga i första kammaren sistlidne lördag: Hr O. Mörner hade aldrig hört talas om någon klagan öfver förtryck under den tid då sockenstämman 3fejorde landskommunens angeligenheter och då kommunalutskylderna utgingo efter hemmantalet. Denna röstgrund hade egt rum uti öfver ett sekel åtminstone. jumrade man sig hvarken öfver förtryck istande nit och intresse för kommunens angelägenheter eller ansåg rösträtten, såsom den då utöfvades, skadlig. Den nuvarande kommtnala rösträtten hvilade dock på alldeles samma grund. Man talade om att samma förslag årligen återkötime ocH ville från denna omständighet iäfven hemta ett skäl för reformens behöflighet. Tal.:s öfvertygelse vore dock att de motioner, som väcktes i fråga, rent ut sagdt, ej vore annat än sensationsmotioner, framkallade endast af begäret hos vissa personer efter politisk märkvärdighet, ej af något verkligt behof. Hvad städerna anginge, så vore förhållandena der i många afseenden helt olika mot på landet. I de nya kommunallagarne hade man dessutom genast vid deras införande rgifvit all konseqvent tilllimpning af förmögenhetsprincipen och i stället satt godtycklighetens. Med landskommunerna vore förhållandet helt annat; der hvilade rösträtten ännu på grundsatsen att hvar och en skall rösta i förhållande till hvad han skattar, och rubbades denna grundsats, så vore man genast inne på godtycklighetens område och man skulle då nog ej stanna förr än mån fått den allmänt menskliga rösträtten. Tal. anmärkte slutligen att han ej af de herrar, som Här talat för förslaget, hört något enda faktum anföras till styrkande af det stora förtryck, som nu af de förmögnare skulle fvas öfver de fattigare och hänvisade för öfrigt till hvad han i detta ämne under föregående riksdagar yttrat. Hr v. Gegerfelt. erinrade att, då det här blifvit sagdt, att ingenting tillkommit sedan sista riksdagen som borde kunna utöfva någon inverkan på kammaren att nu besluta i motsatt riktning mot hvad den gjort de två sednaste riksdagarne, man hade glömt en omständighet, nemligen rättsbegreppets successiva utveckling. I praktiskt hänseende kunde utskottets lag visserligen hafva föga vigt, men desto mera i principielt, och de klagomål som afhörts öfver det nu gällande stadgandet hade sin grund just i den allt lifligare vaknande känslan af det orättvisa uti detta stadgande. Den siste tal. och flera föregående hade anmärkt att den nuvarande rösträtten grundade sig på beskattning och således vore rättvis, då det är rättvist att den som skattar mera också får rösta mera, Tal. medgåf utt denna princip vore riktig, men utskottets förslag vore just dess konseqventa tillämpning. Ty när en person hade så stor rösträtt att han kunde ensam bestämma utgången af beshuet vid kommunalstämman, så utöfvade han i sjelfva verket ensam hela kommunens rösträtt, fastån han ej skattade för mera än en del af densamma. Tal. öfvergick härefter till bemötande utaf hr Bergers anmärkningar samt erinrade i afseende på hr von Kochs yttrande, att rösträtten borde vara obegränsad i fråga om val af elektorer för landsti naval, att, såsom under föregående di ner om denna fråga visats, den nu föreslagna begränsningen ej skulle komma att utöfva något inflytande på denna kammares sammansättning. Slutligen uppdrog tal. en kort histo rik öfver utskottets görande och låtande i denna fråga efter det nya representationssättets införande. Hr Faxe var af samma mening som hr v. Gegerfelt. Billigheten och klokheten talade för bifall till förslaget: klokheten, enär kammaren derigenom skulle få en bättre ställning i förhållande till det allmänna tänkesättet i Jandet fn den nu hade; billigheten, då det vore orättvist att ett fåtal af kammarens invånare, t. ex. egare af sågverk, fabriker och dylika inrättningar eller kapitalister skola ha i sin makt att efter behag beskatta de öfriga. Verkan at förändringen skulle för öfrigt i de flesta kommuner blifva obetydlig och i afseende på denna kammares sammansättning ingen, men det allmänna rättsmedvetandet dock med bifall mottaga densamma. Hr Sfiyernblad instämde i de formela betänkligheter hr Berger framställt mot förslaget, men ansåg dessa dock ej såsom hufvudskälen, hvarför ban för sin del måste ogilla dem. Konseqvensen fordrade nemligen afslag. Det vore nu tredje gången kammaren fått mottaga ett och samma förslag från utskottet. Första gången hade förslaget afslagits utan votering, den andra gången hade det förkastats med en ofantlig röstmajoritet, och då kammarens sammansättning nu vore temligen oförändrad, hoppades tal. att resultatet äfven nu skulle blifva detsamma. Undersådana förhållanden fann tal. besynnerligt att utskottet år efter år framkomme med samma förslag. Man kunde deraf draga den slutsatsen — hvil