HR UC UULR SUSV Av BIMLev
Riksdags-Nyheter.
Om begränsning af rösträtten 1 lands-
kommunenra,
Vi meddela här fortsättning af redogörel-
sen för diskussionen om denna fråga i första
kammaren sistlidne lördag:
Hr O. Mörner hade aldrig hört talas om
någon klagan öfver förtryck under den tid då
sockenstämman 3fejorde landskommunens an-
geligenheter och då kommunalutskylderna ut-
gingo efter hemmantalet. Denna röstgrund
hade egt rum uti öfver ett sekel åtminstone.
jumrade man sig hvarken öfver förtryck
istande nit och intresse för kommunens
angelägenheter eller ansåg rösträtten, såsom
den då utöfvades, skadlig. Den nuvarande
kommtnala rösträtten hvilade dock på allde-
les samma grund. Man talade om att samma
förslag årligen återkötime ocH ville från denna
omständighet iäfven hemta ett skäl för refor-
mens behöflighet. Tal.:s öfvertygelse vore dock
att de motioner, som väcktes i fråga, rent ut
sagdt, ej vore annat än sensationsmotioner,
framkallade endast af begäret hos vissa per-
soner efter politisk märkvärdighet, ej af nå-
got verkligt behof. Hvad städerna anginge,
så vore förhållandena der i många afseenden
helt olika mot på landet. I de nya kommu-
nallagarne hade man dessutom genast vid de-
ras införande rgifvit all konseqvent till-
limpning af förmögenhetsprincipen och i stäl-
let satt godtycklighetens. Med landskommu-
nerna vore förhållandet helt annat; der hvi-
lade rösträtten ännu på grundsatsen att hvar
och en skall rösta i förhållande till hvad han
skattar, och rubbades denna grundsats, så vore
man genast inne på godtycklighetens område
och man skulle då nog ej stanna förr än mån
fått den allmänt menskliga rösträtten. Tal.
anmärkte slutligen att han ej af de herrar,
som Här talat för förslaget, hört något enda
faktum anföras till styrkande af det stora för-
tryck, som nu af de förmögnare skulle f-
vas öfver de fattigare och hänvisade för öfrigt
till hvad han i detta ämne under föregående
riksdagar yttrat.
Hr v. Gegerfelt. erinrade att, då det här
blifvit sagdt, att ingenting tillkommit sedan
sista riksdagen som borde kunna utöfva nå-
gon inverkan på kammaren att nu besluta i
motsatt riktning mot hvad den gjort de två
sednaste riksdagarne, man hade glömt en om-
ständighet, nemligen rättsbegreppets successiva
utveckling. I praktiskt hänseende kunde ut-
skottets lag visserligen hafva föga vigt,
men desto mera i principielt, och de klagomål
som afhörts öfver det nu gällande stadgandet
hade sin grund just i den allt lifligare vak-
nande känslan af det orättvisa uti detta stad-
gande. Den siste tal. och flera föregående
hade anmärkt att den nuvarande rösträtten
grundade sig på beskattning och således vore
rättvis, då det är rättvist att den som skattar
mera också får rösta mera, Tal. medgåf utt
denna princip vore riktig, men utskottets för-
slag vore just dess konseqventa tillämpning.
Ty när en person hade så stor rösträtt att
han kunde ensam bestämma utgången af be-
shuet vid kommunalstämman, så utöfvade
han i sjelfva verket ensam hela kommunens
rösträtt, fastån han ej skattade för mera än
en del af densamma. Tal. öfvergick härefter
till bemötande utaf hr Bergers anmärkningar
samt erinrade i afseende på hr von Kochs
yttrande, att rösträtten borde vara obegränsad
i fråga om val af elektorer för landsti
naval, att, såsom under föregående di
ner om denna fråga visats, den nu föreslagna
begränsningen ej skulle komma att utöfva nå-
got inflytande på denna kammares samman-
sättning. Slutligen uppdrog tal. en kort histo
rik öfver utskottets görande och låtande i
denna fråga efter det nya representationssät-
tets införande.
Hr Faxe var af samma mening som hr v.
Gegerfelt. Billigheten och klokheten talade
för bifall till förslaget: klokheten, enär kam-
maren derigenom skulle få en bättre ställning
i förhållande till det allmänna tänkesättet i
Jandet fn den nu hade; billigheten, då det
vore orättvist att ett fåtal af kammarens in-
vånare, t. ex. egare af sågverk, fabriker och
dylika inrättningar eller kapitalister skola ha
i sin makt att efter behag beskatta de öfriga.
Verkan at förändringen skulle för öfrigt i de
flesta kommuner blifva obetydlig och i afse-
ende på denna kammares sammansättning in-
gen, men det allmänna rättsmedvetandet dock
med bifall mottaga densamma.
Hr Sfiyernblad instämde i de formela be-
tänkligheter hr Berger framställt mot försla-
get, men ansåg dessa dock ej såsom hufvud-
skälen, hvarför ban för sin del måste ogilla
dem. Konseqvensen fordrade nemligen afslag.
Det vore nu tredje gången kammaren fått
mottaga ett och samma förslag från utskottet.
Första gången hade förslaget afslagits utan
votering, den andra gången hade det förka-
stats med en ofantlig röstmajoritet, och då
kammarens sammansättning nu vore temligen
oförändrad, hoppades tal. att resultatet äfven
nu skulle blifva detsamma. Undersådana för-
hållanden fann tal. besynnerligt att utskottet
år efter år framkomme med samma förslag.
Man kunde deraf draga den slutsatsen — hvil-