dande af sin 10-årige gosse, och när hon
vände sig om, erfor hon att mannen hade med
en hammare gifvit honom två slag i. hufvu-
det. ÖOaktadt sitt eget vådliga tillstånd steg
hon då upp och tog, klädd som hon var i
sängen, sin gosse på armarne och begaf sig
bort med honom, så att han fick hjelp. (Han
lefver än och är nu 33 år.) — Fadren blef i
anledning af denna våldsamhet häktad och
satt under ransakning i fängelse 5 månader.
(Det uppgafs icke om han fått straff och huru
beskaffadt detta varit.)
Med denna sorgliga berättelse, hvarmed
skulle antydas att hos flickan ett våldsamt
lynne kunde vara ett arf, afslöts detta
förhör.
Vi skola en annan dag framställa de be-
traktelser, hvilka såväl af mordet som af
alla de nu anförda berättelserna föranledas.
Sjelfva förhöret har varit egnadt att vicka
medlidande, till och med sympati för den
brottsliga. Vid närmare eftersinnande torde
dock befinnas att hennes brott och driffje-
drarne till dem äro lika ohyggliga och då-
liga, det ena som de andra.