dande af sin 10-årige gosse, och när hon vände sig om, erfor hon att mannen hade med en hammare gifvit honom två slag i. hufvudet. ÖOaktadt sitt eget vådliga tillstånd steg hon då upp och tog, klädd som hon var i sängen, sin gosse på armarne och begaf sig bort med honom, så att han fick hjelp. (Han lefver än och är nu 33 år.) — Fadren blef i anledning af denna våldsamhet häktad och satt under ransakning i fängelse 5 månader. (Det uppgafs icke om han fått straff och huru beskaffadt detta varit.) Med denna sorgliga berättelse, hvarmed skulle antydas att hos flickan ett våldsamt lynne kunde vara ett arf, afslöts detta förhör. Vi skola en annan dag framställa de betraktelser, hvilka såväl af mordet som af alla de nu anförda berättelserna föranledas. Sjelfva förhöret har varit egnadt att vicka medlidande, till och med sympati för den brottsliga. Vid närmare eftersinnande torde dock befinnas att hennes brott och driffjedrarne till dem äro lika ohyggliga och dåliga, det ena som de andra.