effekten af ett tal, som i allt fallicke föreföll rätt naturligt ur hans mun. Fadren omtalar det föregifna brefvet från en kadett, deri denne bedt om fadrens tillätelseatt få trolofva sig med dottern och att hon skulle få vara hemma till april månad. Fadren kände honom ej. En gång för länge sedan hade någon vid Hornsberg utvisat denne kadett bland flera andra; men han trodde icke att han skulle känna honom om; han finge sc honom. Han hade fått brefvet i slutet af jatiuari och : svarat ja till den deri framställda begäran. Dottern hade gått ut mot brefdragaren på gården och mottagit brefvet af denne samstelemnat det åt fadren. Han hade ej kunrät läsa det, ej heller sjelf skrifva svar, utan bedt dottern göra: det.: Han hade-sntit vid ett bord bredvid flickan och sags henneungefär hvad hon:skulle. svara. Då flickatihemkonr ohikri: 3 klockan half 9 på onsdagsqvällen, hade han redan legat. (Han är uppe klockan 5 öm mbrgnarde.) Ljus hade tändts upp. Ur pungen som hon visade hade han räknat upp 5 rdr åt henne. Hon hade betalat: fadren 1 rdr, som hon förut lånat af honom. Hon hade sagt att hon fått alla sakerna af fästmannen, och fadren var glad att det nu vär säkert med biftermålet. Han, som ej var hemma om dagarne, hade ej sett huru hon då var till sinnes, men på torsdagsoch lördagsmorgonen, då hau gått bort, hade hon Mot vanan varit vaked, menej sagt något. Polism. Har Eklund gifvit henne det här repet? Eklund. Ja, det har jag nog varit olycklig till. Hon gick en dag och sökte i alla lådor efter någonting. Då frågade jag henne hvad hon letade efter. Hon sade att hon Hille häfra ett band att håNla upp Klädningen med, och då gaf jag henne den der täten. Fadren fick nu taga afsked af dottern, som under hela tiden medan han varit inne (stående) hållit hans högra hand mellan sina bäda och lutat sitt ansigte mot den: Josefina Eklund fick nu afträda och hennes moder komma in (debna hade förut fått besöka dottern i fängelset). Modren är långvaxt, har ett redbart utseende; arbete och brist ha lemnat sina omisskänneliga spår ä hennesr anlete och gestalt, men den sednare är ännu rak. Hon är svartklädd. Hon tager plats på samma stol, der dottern nyss suttit Wider två timmar, . Modren omtälada att för omkring 14 dagar sedan en kadett varit hemma oeh på gården talat med henne en stund. HEljest hade aldrig någon karl besökt henne. Modren visste att flickan för 2—3 år sedan fistat sig vid en Viss kadett och en gång sött dem samtala med hvatandra! Modren hade föreställt henne att hon i anseend till deras olika stånd aldrig kunde få honom, det flickan önskat, och flickan hade sagt, att om hon också ej finge honom, skulle hon dock aldrig glömma honom. Det vår i den kädettens namn det falska brefvet var skrifvet. :Modren tog det för godt och trodde-på det. I förlitande derpå gäfvo föräldrarne Fina tillåtelse att vata ute onsdagsoch söndaksäftnarne. Hon hade aldrig varit Bbörta någon natt mer än en gång, då hön först kl. I kone hem fråm Lovisa Kriksson. — Än när sista maskeraden var på Karlberg? frågade. polismästaren. — Ja, då kom hon Kem kl. 11. — Icke heller-medan de bodde på Hornsberg var hon ute om ÄTER Hon hade haft ett häftigt lynne, så att då modren bannat henne och uppmanat henne att arbeta, hade hon stundom svarat häftigt, men. derefter snart blifvit glad och vänlig igen. ism. Har hon slagits i hemmet? Modren. Nej, nej. Polsm. Har hon varit annorlunda på sistone än förut? Alodren. Ja, sedan hon gjorde den der use!heten, mördet, har hon ej sofvit om nätterna. Onsdagsnatten, då jag såg henne ligga vaken, sade hon: iper inte att jag inte kan sofra. så glad (nemligen för de s. k, -presenterna från dem förmente fästmannen, hvilka hon visaföm qvällen), sade ihödren. Torsdägsnatten klagade hon åter öfver att hon ej kunde sofva. Det är för att du har nog tungt arbete, sade modren. Jag har väl inte haft fynhgre arbete förr, men ändock sofvit, invände flickan. På morgonen hade modren sagt: — Du ser så missnöjd ut, efter sådana presenter. — Ja, hvad är det annat än mull, svarade hon dystert. Torsdagen kom hon fram till modren, lade sig ned på golfvet bredvid henne och lutade hufvudet i hennes knä: — Se lilla barnet, :ade modren skämtande. Ja, mamma, låt mig ligga; jag är så trött. Hon hade aldrig gjort så förr. — Vi äro olyckliga, som födt olycksbarn — Tror ni att hon mordet och hvad som f — Nog har j uppmanat henne! att tala sanning när jag var hos henne i fängelset, som polismästaren vet, och hon försäkrade att hon gjort det. — Hurudan är er man? — Han är nog brasi sitt nyktr: sade hustru dröjande, men annars så allt häftig. --På-föranledande af polismästaren berittade hon MBvyeftery att när hom och mannen voro å Ricksby gård i Bromma socken och rågningen-pågick, hade hon (hustrun) en dag blifvit tre gånger budad att komma ut och hjelpa fill med att tagå upp rågen. Hon var mycket svag, ty hon befann sig i, 3 månaders välsignadt tillstånd. När hon nekat alla tre gångerna, kom slutligen mannen och tvang fans att gå ut. Men hon hade icke varit länge ute i marken förrän hon ej förmådde Köa sig uppe, utan Thåste föras hem och fiek missfall. Då tog mannen ut 2 rdr af husbonden och begaf sig dermed på väg till Drottningholm för att hemta medikamenter deh barnmorska. Han gick på aftonen och kom ej tillbaka förrän kl: 5 följande morgon, öfverlastad. Han hade ej gått längre än till Naalaha Lan dar det var en krog. Hustrun tillstånd, är han