-— JJ — Denna gång slapp Prosper att vänta utanför dörren och sitta på den gamla träbänken. Domaren väntade i stället på honom. Det var nemligen herr. Patrigent, hvilken såsom en djup menniskokännare hade anordnat sammankomsten mellan herr Bertomy och hans son. Han var. säker på att en skakande scen egt rum med. fadren; denne man med sin beröfvade rättskaffenhet, och sonen, som var anklagad för stöld, och han räknade på att denna scen skulle ha krossat Prospers mod och ihärdighet. Han lät derför inkalla fången straxt efter Sammankomsten, i det hopp, att han, skakad af de häftiga sinnesrörelserna, skulle tillstå allt. Han blef derför icke litet öfverraskad af att se kassören träda in med stolt och lugn — Har ni betänkt er nu? frågade han gtraxt. ij — Emedan jag är oskyldig, min herre, hade jag ingenting att betänka, — Det tycks icke som fängelset skulle he varit en god rådgifvare, sade domaren. N har glömt, att det blott är genom uppriktig: het och ånger, som man förvärfvar sig sina domares öfverseende. — Jag behöfver hvarken öfverseende el ler nåd. Herr Patrigent kunde icke tillbakahålla et