Rättegången mot prins Pierre SE Bonaparte, som börjades i Tours den 21 dennes, är nu afslutad. Telegrammer, anlända i förrgår och i går, förmäla att den höga domstolen frikänt prinsen. Endast en skadeersättning af 25,000 frank har blifvit honom ådömd. Såväl prinsen som den dödade Victor Noirs följeslagare Fonvielle ha i alla väsentliga delar vidhållit sina förut åfgifta berättelser, och icke heller vittnesförhören ha bragt i dagen några förut okända, för sakens bedömande vigtiga detaljer. Såsom det kraftigaste beviset på att Noir slägit prins Napoleon anföres fyra vittocns (hyaribland Cassagnac och doktor Pinel) sammanstämmande utsago, att de omedelbart efter händelsen i Auteuil på prinsens ansigte förmärkt spår efter ett slag; och torde juryn ha ansett denna bevisniug tillfyllestgörande, oaktadt det enda ögonvittnets nekande. Emellertid har hela Frankrike haft sin uppmärksamhet rästad på denna rättegång. Partiandan har nu, likasom då dråpet skedde, sökt göra af denna affär en sak för eller mot kejsardömet. Rättens ordförande Glandaz gaf med afseende härå juryn en sträng varning i det tal, hvarmed han öppnade förhandlingarne. Han uppmanade de edsvurne att utan alla sidoinflytelser bilda sig en öfvertygelse af de upplysningar, som skulle komma att gifvas; de politiska passionerna, sade han, hade intet med saken att skaffa, och borde juryn i den anklagade endast se en man, kallad att stå till ansvar för det han beröfvat en menniska lifvet. Under den första dagens session afgåfvo prinsen och Fonvielle sina bekanta, väsentligen afvikande redogörelser för tilldragelsen. Vid detta tillfälle visade prinsen att han är myeket häftig; han hade nemligen flera gånger ganska svårt att styra sitt lynne. Också fick han höra af rättens ordförande att han ofta låtit sig förledas till handlingar, som han sedan icke kunnat försvara, Ordföranden ville icke fästa sig synnerligen vid de mer eller mindre otillförlitliga berättelser, tidnvingarne innehållit om den anklagade, utan inskränkte sig till att framhålla det faktum, att han vid lagstiftande församlingens sammankomst den 107 augusti 1849 hade gifvit deputeraden Gastier, som var en till åren kommen man, ett slag i ansigtet. Prinsen anförde till sin ursäkt-att han blifvit svårt och alldeles orättvist förolämpad af Gastier, hvilket också erkändesaf hang domare, hvadan han endast blef -ådömd 200 franks böter.Fan hade till och med gjört afbön inför församlingen, hvars ordförande, Dupin, derefter förklarat sig tillfredsställd. För öfrigt var prinsen nu likasom då villig: att öppet uttala sin ledsnad öfver hvad han gjort. Den af prins Pierre författade artikel, som gaf anledning till att: Påschal Grousset utma