stOCHEEOI, ITYUCAE
Såsom: man af erfarenhet kunnat vänta,
har första kammaren varit den, som med
rund hand gifvit regeringen nästan allt hvad
af henne blifvit begärdt. Naturligtvis har
detta skett under föregifvande, att statsma-
skineriet derförutan skulle hämmas i sin
jemna: gång och att land och folk genom
ett vägrande skulle störtas i onämnbara fa-
rör; och naturligtvis har man dervid slagit
sig för sitt bröst och förklarat sig vara
den varmaste vän af sparsamhet.
Andra kammaren deremot har i likhet
med denna riksdags statsutskott fattat åt-
skilliga beslut, såsom vi förut antydt, hvilka
åtminstone visa en ansats till sparsamhet,
ehuru vi för vår del ej skatta särdeles högt
den. ekonomi, som tillgriper ett samladt ka-
pital hellre än att inskränka utgifterna, der
sådant. låter sig göra. Det är en hushåll-
ning i detta syfte, som: andra kammarens
beslut hufvudsakligen afse, några gå döck
ut på verklig sparsamhet, ehuru till jemfö-
relsevis mindre betydande belopp.
Visserligen har man från ministerbänken
hugnats. med. vackra löften om iakttagande
af större sparsamhet i statshushållningen
framdeles- än hittills, och vi anteckna sär-
skildt de bestämda förkläringar, hvilka vin
na stöd af redan vidtagna åtgärder, som
cheferna, för utrikes- och civildepartemen-
terna afgifvit; men det får ej glömmas att
initiativet till dessa sparsamhetsåtgärderutgått
från representationens. folkliga hälft och att
denna. måste. fast och konseqvent fortgå på
samma bana tills vi hunnit det önskvärda
mål, att Kostnaderna för nationens admini-
strerande stå i jemnt förhållande till natio-
nens tillgångar.
Detta. mål är ännu fjerran. borta.
Vi skiljas derifrån. främst och hufvud-
sakligast af den bottenlösa afgrund; som
man: kallar vårt försvyarsväsende; Det väe-
ker i sanning en. tröstlös känsla att blicka
tillbaka på hvad landet offrat för just detta
samma försvar, på de millioner och åter mil-
lioner vi kastat i halsen på denna fruktans-
värda Moloch, utan att vi ändock kunna sä-
gas vara annat än — försvarslösa!
På de hu fvudtitlar, som omfatta anslagen
till vårt försvar, nemligen den fjerde och
femte, har andra kammaren denna gång gjort
sina nuvarande åsigter om sparsamhet gäl-
lande, och skulle denna kammares: beslut
äfven blifva riksdagens, så är den saken
klar, att innevarande riksdag icke behöfver
medgifva några nya skatter. Hvad stats-
utskottets ordförande vid riksdagens början
i detta fall förutspådde, skulle sålunda hålla
streck! 4
Men utom det, att andra kamma-
ren icke genom inskränkande af utgifterna,
utan hufvudsakligast genom att tillgripa un-
der flera år gjorda besparingar kommit till
detta resultat, har man; tyvärr, föga hopp
om, när den gemensamma omröstningens
stund kommer, att sparsamhetsprincipen skall
gå med seger ur rösturnan. Ett sådant be-
slut, att svenska. folket efter ett balft se-
kels fred måste underkasta sig en ökad be-
skattning och detta icke för något nytt pro-
duktivt ändamål, utan för att ,statsförvalt-
ningen må gå sin jemna gång, kommer ej
att stå i öfverensstämmelse med majorite-
tens inom nationen åsigt, utan kan man
säga. att- minoriteten åtminstone i detta
fall kommit till föll rätt.