stOCHEEOI, ITYUCAE Såsom: man af erfarenhet kunnat vänta, har första kammaren varit den, som med rund hand gifvit regeringen nästan allt hvad af henne blifvit begärdt. Naturligtvis har detta skett under föregifvande, att statsmaskineriet derförutan skulle hämmas i sin jemna: gång och att land och folk genom ett vägrande skulle störtas i onämnbara farör; och naturligtvis har man dervid slagit sig för sitt bröst och förklarat sig vara den varmaste vän af sparsamhet. Andra kammaren deremot har i likhet med denna riksdags statsutskott fattat åtskilliga beslut, såsom vi förut antydt, hvilka åtminstone visa en ansats till sparsamhet, ehuru vi för vår del ej skatta särdeles högt den. ekonomi, som tillgriper ett samladt kapital hellre än att inskränka utgifterna, der sådant. låter sig göra. Det är en hushållning i detta syfte, som: andra kammarens beslut hufvudsakligen afse, några gå döck ut på verklig sparsamhet, ehuru till jemförelsevis mindre betydande belopp. Visserligen har man från ministerbänken hugnats. med. vackra löften om iakttagande af större sparsamhet i statshushållningen framdelesän hittills, och vi anteckna särskildt de bestämda förkläringar, hvilka vin na stöd af redan vidtagna åtgärder, som cheferna, för utrikesoch civildepartementerna afgifvit; men det får ej glömmas att initiativet till dessa sparsamhetsåtgärderutgått från representationens. folkliga hälft och att denna. måste. fast och konseqvent fortgå på samma bana tills vi hunnit det önskvärda mål, att Kostnaderna för nationens administrerande stå i jemnt förhållande till nationens tillgångar. Detta. mål är ännu fjerran. borta. Vi skiljas derifrån. främst och hufvudsakligast af den bottenlösa afgrund; som man: kallar vårt försvyarsväsende; Det väeker i sanning en. tröstlös känsla att blicka tillbaka på hvad landet offrat för just detta samma försvar, på de millioner och åter millioner vi kastat i halsen på denna fruktansvärda Moloch, utan att vi ändock kunna sägas vara annat än — försvarslösa! På de hu fvudtitlar, som omfatta anslagen till vårt försvar, nemligen den fjerde och femte, har andra kammaren denna gång gjort sina nuvarande åsigter om sparsamhet gällande, och skulle denna kammares: beslut äfven blifva riksdagens, så är den saken klar, att innevarande riksdag icke behöfver medgifva några nya skatter. Hvad statsutskottets ordförande vid riksdagens början i detta fall förutspådde, skulle sålunda hålla streck! 4 Men utom det, att andra kammaren icke genom inskränkande af utgifterna, utan hufvudsakligast genom att tillgripa under flera år gjorda besparingar kommit till detta resultat, har man; tyvärr, föga hopp om, när den gemensamma omröstningens stund kommer, att sparsamhetsprincipen skall gå med seger ur rösturnan. Ett sådant beslut, att svenska. folket efter ett balft sekels fred måste underkasta sig en ökad beskattning och detta icke för något nytt produktivt ändamål, utan för att ,statsförvaltningen må gå sin jemna gång, kommer ej att stå i öfverensstämmelse med majoritetens inom nationen åsigt, utan kan man säga. attminoriteten åtminstone i detta fall kommit till föll rätt.