-— VI
kiren, som om natten måste smyga sig in
med kattfjät, af fruktan att väcka karlen som
sof:i rummet utanför, bankiren, som kommit
försatt Svittja sin egen kassa; hade tusen
orsaker till fruktan att skynda sig till att
hastigt taga ur nyckeln, som dervid glidit ned
åt skåpets sida: och afskrapat fernissan. Upp-
täcktsbetjenten, som fast beslutit, att ensam
finna lösningen af denna gåtfulla sak, behöll
sina gissningar för sig: sjelf; liksom han för-
teg det samtal mellån Prosper och Madeleine,
som han hört. Han gjorde sig till och med
besvär att så fort som möjligt slå bort hela
denna omständighet.
— Jag har nu slutat min undersökning,
sade han till kommissarien, och jag förklarar
det för en- omöjlighet att någon främmande
skulle: kunna begå denna. stöld; Kassaskåpet
är alldeles: oskadadt. Något märkbart våld
har icke: utöfyats på de rörliga knapparne.
Något inbrottsinstrument är icke användt på
låset, ja icke ens en -tandpetare har blifvit
instucken deriv De, som: öppnat skåpet, hafva
kännt ordet och varit i besittning af nyckeln,
Denna bestämda förklaring af en man, som
var känd för en icke vanlig duglighet, gjorde
slut på: kommissariens betänkligheter,
— Det återstår nu blott, sade han, att an-
moda herr Fauvel om ett ögonblicks samtal
i enrum.
— Med nöje, herr kommissarie, svarade
bankiren;