-— VI kiren, som om natten måste smyga sig in med kattfjät, af fruktan att väcka karlen som sof:i rummet utanför, bankiren, som kommit försatt Svittja sin egen kassa; hade tusen orsaker till fruktan att skynda sig till att hastigt taga ur nyckeln, som dervid glidit ned åt skåpets sida: och afskrapat fernissan. Upptäcktsbetjenten, som fast beslutit, att ensam finna lösningen af denna gåtfulla sak, behöll sina gissningar för sig: sjelf; liksom han förteg det samtal mellån Prosper och Madeleine, som han hört. Han gjorde sig till och med besvär att så fort som möjligt slå bort hela denna omständighet. — Jag har nu slutat min undersökning, sade han till kommissarien, och jag förklarar det för enomöjlighet att någon främmande skulle: kunna begå denna. stöld; Kassaskåpet är alldeles: oskadadt. Något märkbart våld har icke: utöfyats på de rörliga knapparne. Något inbrottsinstrument är icke användt på låset, ja icke ens en -tandpetare har blifvit instucken deriv De, som: öppnat skåpet, hafva kännt ordet och varit i besittning af nyckeln, Denna bestämda förklaring af en man, som var känd för en icke vanlig duglighet, gjorde slut på: kommissariens betänkligheter, — Det återstår nu blott, sade han, att anmoda herr Fauvel om ett ögonblicks samtal i enrum. — Med nöje, herr kommissarie, svarade bankiren;