—- 86 —
utgången? Kontoristerna observerade med stor
förvåning, , att kassören återtagit sin vanliga
ställning, var innesluten i den köld, som höll
folk. på afstånd och som skaffat honom så
många fiender.
Af den starka rörelse, som ett ögonblick
framkallat deltagande, återstod nu endast, en
något ovanlig blekhet, en mörkare ring kring
ögonen och en viss oordning i håret, hvilket
ännu var fuktigt af den kallsyvett, som fruk-
tån utpressat. En främmande, som inträdt
på kontoret, skulle aldrig. kunnat ana, att
denne unge man, som satt ganska lugn och
lekte med eh blyertspenna, var anklagad för
stöld och skulle om ett ögonblick bli arreste-
rad. Hån upphörde emellertid snart att leka
med pennan, drog till sig ett stycke papper
och skref i hast derpå några rader.
- — Aha! tänkte Fanferlot med tillnamnet
Ikorren, hyars syn och hörsel arbetade väl
rots hans djupa sömn, — aha! , man. lemnar
små meddelanden åt papperet. Vi skola så-
ledes bestämdt få veta något.
Då biljetten var skrifven, vecklade Prosper
den tillsammans till så litet omfång som möj-
ligt, och sedan han. kastat en förstulen blick
på upptäcktsbetjenten, som satt orörlig i sin
vrå, kastade han den -bört till den lille Ca-
vaillon. RER blott detta enda ord:
SR TG utfördes med en sådan Kallblodig-
het snabbhet och sällsynt skicklighet, att Fan-