Fv ARD
ferlot — som. var. en stor, ,amatör af dylika
konstgrepp — blef. förvånad, förvirrad, ja,
till och med en smula orolig. ;
— För : tusan! tänkte han, för att.vara
oskyldig har den unge mannen. bättre mage
och nerver, än många af mina gamla kunder.
Man ser. hvad uppfostran kan, göra.
;: Ja, antingen Prosper var oskyldig eller icke,
måste han; ega en ovanlig själsstyrka för att
låtsa, ett så orubbligt lugn och för att gifva
ett sådant bevis, på själsnärvaro i det ögon-
blick, hans heder och hans framtid afgjordes
i rummet nästintill. Och han var blott 30
år, gammal. ;
Poliskommissarien hade; velat tala med ban-
kiren, innan han skred till handling, och se-
dan han blifvit .ensam med honom, sade han:
— Det finns knappt något tvifvel om, att
det är denne unge man, som har: bestulit er.
Jag skulle svika min pligt, om jag icke tills
vidare; arresterade honom; domstolen får sedan
fatta sitt: beslut.
Denna förklaring tycktes göra ett djupt in-
tryck på bankiren, och han mumlade:
— Stackars Prosper!
, Och, då han, såg, att kommissarien blef för-
undrad deröfyer, tillade. han:.
— Jag har ända tills i dag haft det mest
PÄR förtroende till, hans redlighet.
Jag har nästan kastat; mig. på knä för att för-
må honom erkänna fd ögonblicks villfarelse;
jag har lofvat honom förlåtelse och glömska,